[SKRIVA] RE: [SKRIVA] Re: [SKRIVA] Betyg behövs i skolan
- From: pia lindestrand <pialindestrand@xxxxxxxxxxx>
- To: skriva lista <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sat, 17 Jan 2015 18:05:09 +0000
Det som framför allt var bra med "kvartssamtalen" var att man fick reda på hur
det gick för eleven i de olika ämnena INNAN betyget var satt. Dvs man fick råd
om hur man kunde förbättra sitt studieresultat och därmed få ett bättre betyg.
Det finns eg. ingen motsättning mellan informerande samtal, skriftliga omdömen
och slutbetyg. Tvärtom. Det är väl bara bra att lärandeprocessen blir s a s
genomlyst? Som jag minns det från min egen skoltid var det jobbigaste de tre
åren på mellanstadiet när man väntade på att få betyg igen (min "årskull" fick
betyg i ettan, sedan ändrade man reglerna och nästa betyg blev i trean, sexan
och vårterminen i sjunde klass, därefter terminsbetyg återstående två år) Man
hade ingen aning om hur man "låg till" betygsmässigt. Frågade någon läraren var
det som att fråga hemma vad man skulle få i julklapp dvs hysch hysch. Tanken
var kanske att barnen skulle vara alerta och plugga på hela tiden ( ?) men det
kändes som att famla sig fram i dimma.
Anledningen till att studentexamen försvann (och realexamen också ju) var inte
att det var "orättvist att alla inte var lika bra". Det var väl mer att det var
orättvist för att alla inte hade råd att läsa vidare tidigare oavsett hur bra
eller dåliga de var. Den obligatoriska grundskolan förlängdes och "åt upp"
realskolan. Gymnasiet och yrkesskolan slogs ihop till gymnasieskolan.
Historieämnet kan man ju tro är "ganska fast" eftersom "det som hänt har hänt".
Så vad finns det att forska om i historia som en blivande svensk- och
engelsklärare sa en gång. Själv blev jag ju gruvligt besviken när jag började
läsa historia och insåg hur lite historikerna faktiskt är säkra på om vad som
hänt. Senare tiders historia verkar ju väl dokumenterad när man tänker på allt
filmat och skrivet material som producerats under 1900-talet. Ändå kan det
utbryta en debatt som den ifjol om huruvida svenska folket "vanligt folk" kände
till det som senare kallades förintelsen under 1930-talet?
Historien har reviderats om och om igen genom tidernas lopp allt efter olika
"dagsvindar". Gamla skrivna källor som en gång betraktades som sanningsenliga
vittnesbörd om vad som verkligen hänt betraktas plötsligt som
propagandaskrifter. Historieforskare kan kanske visa att de skrivits långt
efter att händelserna utspelats eller att det är den ena stridande partens
version av ett händelseförlopp. Exempelvis.
Vad det gäller kvinnor i historien anser jag att det inte alls handlar (eller
borde handla om) att "kvotera in kvinnor". Det borde handla om att lyfta fram
viktiga kvinnoöden som tidigare kvoterats bort. Och skulle det visa sig att det
inte alls går att historiskt belägga att några kvinnor någonsin spelat en
viktig historisk roll -Ja, i så fall är det så det är.
Men eftersom det faktiskt handlar om halva mänskligheten och hälften av
skoleleverna är av kvinnligt kön så kan man väl åtminstone få lära sig litet om
hur livsvillkoren för ens anmödrar såg ut en gång i tiden. Gustav Wasa, för att
ta ett exempel, bör ju ha haft en mor, ett par äkta hustrur och några döttrar
(och jag har för mig att det skrivits en bok om åtminstone en av döttrarna).
Det finns numera en hel del historieforskning kring hur sk vanliga människor
levde och det är väl inte heller helt ointressant, då skulle man ju faktiskt
kunna beröra hur kvinnorna också hade det.
Debattklubbar ja. Det hade passat min äldste son. Men är det inte lite flummigt
att debattera?
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
