[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Betyg behövs i skolan
- From: Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sat, 17 Jan 2015 20:43:21 +0100
Pia:
>> Det finns eg. ingen motsättning mellan informerande samtal, skriftliga
>> omdömen och slutbetyg.<<
Det finns en klar motsättning när man införde kvartsamtal *istället* för
skrifliga, ordentliga betyg.
>> Anledningen till att studentexamen försvann (och realexamen också ju) var
>> inte att det var "orättvist att alla inte var lika bra". Det var väl mer att
>> det var orättvist för att alla inte hade råd att läsa vidare tidigare
>> oavsett hur bra eller dåliga de var. Den obligatoriska grundskolan
>> förlängdes och "åt upp" realskolan. Gymnasiet och yrkesskolan slogs ihop
>> till gymnasieskolan.<<
Så kan man ju bortförklara det. Men inget hade hindrat att man haft en
ordentlig studentexamen för det som kom att kallas bara "gymnasiet". Jag tycker
att man kunde ha någon form av examen, med diplom och allt. (Det behöver inte
vara dödens för den som missar examen. Man bör kunna läsa in det man missat
efteråt, och få en examen 1-2 år senare, om man vill.)
>> Själv blev jag ju gruvligt besviken när jag började läsa historia och insåg
>> hur lite historikerna faktiskt är säkra på om vad som hänt. Senare tiders
>> historia verkar ju väl dokumenterad när man tänker på allt filmat och
>> skrivet material som producerats under 1900-talet. Ändå kan det utbryta en
>> debatt som den ifjol om huruvida svenska folket "vanligt folk" kände till
>> det som senare kallades förintelsen under 1930-talet?<<
Historieämnet funkar som så att man via historieforskning får en allt
skarpare bild av vad som hänt i historien. Men när någon får för sig att man
skall "revidera" historien ur ett "annat perspektiv", rör det bara till och
förvirrar, och - faktiskt - förfalskar. Att bilden blir skarpare betyder bara
att man får fram mer, men vad som hänt i historien i största allmänhet ändras
inte.
Hur mycket svenskar kände till om förintelsen är väl utrett. Däremot finns
det sidokantshistorikern som vill revalvera kännedomen av politiska och
ideologiska skäl (säg, Henrik Arnstad. MP Boethius). Det gäller att
skuldbelägga andra så mycket som möjligt så att man kan framställa sig som
litet helig och extra mycket mot nazism. Sådan debatt är mest billig retorik.
Läget är att svenskar under kriget kände till mycket litet om förintelsen.
Ansvariga politiker tenderade känna till litet mer, men även de saknade
fylligare kunskap. Man visste från annat nassarna sysslade med att de var
tämligen onda (så t ex blev övergrepp i Norge under ockupationen välkända). Att
judar mördades torde många känna till, men men antog att det var i form av
spontana punktvisa övergrepp - det systematiska massmordet kände man INTE till.
Det blev faktiskt en mindre sensation när SVD-korrespondenten Arvid Fredborg
mot slutet av 1943 kom ut med boken Bakom Stålvallen och avslöjade massmorden
på judar (info hade han fått från diplomatiska källor, soldater på permission m
m). Boken blev också översatt till en rad språk, t ex engelska. Via en av
kontakterna hade han t o m fått fotografier av massmorden, som han via svensk
diplomatpost vidarebefordrade till kung Gustaf V (som rapporterades ha blivit
mycket upprörd och sagt något i stil med "någon måste göra något åt detta!")
som uppenbarligen inte heller kände till massmorden innan.
Mot slutet av kriget ökade kunskapen och den blev definitiv när de första
journalfilmerna från utrotningslägren dök upp våren 1945. Mer detaljer kan ge
en skarpare bild, men så var läget på det stora hela.
>> Historien har reviderats om och om igen genom tidernas lopp allt efter olika
>> "dagsvindar".<<
Det är främst *äldre* historieforskning som i någon mån ibland revideras, då
man i äldre tid inte hade lika bra pli på källor och metodologin för
historieforskning var sämre. Men sedan historieämnet började bli allt bättre
hanterat finns allt mindre behov av att rätta gamla fel. man må peta på litet
detaljer ibland, förvisso.
>> Det borde handla om att lyfta fram viktiga kvinnoöden som tidigare kvoterats
>> bort.<<
ja, det är feministiska revisionisters standardargument. Det skall ha funnits
en väldig massa som kvinnor gjort som varit historiskt avgörande, men som
suddats bort i någon konspiration. Men sanningen är att nästan alla kungar och
andra politiska ledare var män. Det gäller även alla diplomater, generaler på
slagfältet, europeiska upptäcksresanden, vetenskapsmän, osv. Man kan som sagt
ha etiska synpunkter på hur det var för hundratals år sedan, att det var
orättvist att kvinnor fick mycket dåliga chanser att bli politiska ledare,
generaler, diplomater osv - men lika fullt återstår att kvinnor inte intog
dessa positioner (annat än undantagsvis). Och de "kvoterades" inte bort från
detta, utan världen var sådan att det var vad som gällde.
Bara för att man tycker att det var orättvist för hundratals år sedan, kan
man inte skriva om historien.
>> Och skulle det visa sig att det inte alls går att historiskt belägga att
>> några kvinnor någonsin spelat en viktig historisk roll -Ja, i så fall är det
>> så det är.<<
Fast det finns en hel del kvinnor som utgjort undantag, och de har mig
veterligt aldrig suddats bort ur historien. Vi har Cleopatra, Jeanne d'Arc,
drottning Kristina, Marie Antoinette, osv, etc, m fl. I en någorlunda utförlig
historiebok nämns säkert 100-tals kvinnor. De har aldrig suddats bort ur
historien, inte "kvoterats bort", men deras plats i historien är proportionellt
mot deras inflytande över densamma.
>> Men eftersom det faktiskt handlar om halva mänskligheten och hälften av
>> skoleleverna är av kvinnligt kön så kan man väl åtminstone få lära sig litet
>> om hur livsvillkoren för ens anmödrar såg ut en gång i tiden.<<
Över det s k vardagslivet har säkert kvinnor haft mycket stort inflytande,
rent av dominerande inflytande vad gäller hus och härd. Men det har sällan
varit drivande i den allmänna historiska utvecklingen.
Jag menar att det viktigaste med historia är de stora dragen. Vad som styrt
stater, krig, teknisk/vetenskaplig utveckling (något jag själv gärna läser på
om) osv. Att dona med vardagslivet är mer litet av kulturantropologi.
>> Gustav Wasa, för att ta ett exempel, bör ju ha haft en mor, ett par äkta
>> hustrur och några döttrar (och jag har för mig att det skrivits en bok om
>> åtminstone en av döttrarna).<<
Cecilia Vasa hette hon. (Stavningen "Wasa" var något Vasamuseet initialt
hittade på, för att man tyckte att det var ballare med ett "w". Man bytte till
"Vasa" senare.)
>> Debattklubbar ja. Det hade passat min äldste son. Men är det inte lite
>> flummigt att debattera?<<
Det finns flera bra saker med sådana debattklubbar. Det tvingar en att tänka
och värdera argument. Man lär sig tala inför en publik. Man lär sig att
argumentera.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy,
kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 /
Läs även AE i nya E-antologin E-Xtra Vildsint
https://bokon.se/ebok/vildsint_jens-stenman / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
