[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Slutet på utvecklingen
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Tue, 16 Apr 2013 18:23:17 +0200
Den 16 april 2013 17:41 skrev Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>:
> I något annat sammanhang, jag tror det var när vi diskuterade
> Tramshumanisterna -- f'låt Transhumanisterna -- argumenterade du för
> att det inte är möjligt att skapa virtuella världar som är till
> förväxling lika vår verklighet. Ett av argumenten du anförde där var
> att datorer inte kan simulera äkta slump, varvid jag kontrade att det
> problemet borde kunna lösas av kvantdatorer.
Japp, den diskussionen levde loppan på denna lista 25/12 2012. Från
ditt mail "Nick Boströms simuleringsargument":
"En invändning är att vi ännu inte är säkra på vad "verklighetens
natur" egentligen är. Vad "är" det att utgöra en "verklighet"? Utan
att veta vad man skall uppnå, kan man inte simulera det - man måste ju
veta vad man skall uppnå. Det här är en extremt djupsinnig fråga som
berör filosofi, kosmologi, modern fysik, förmodligen matematik, osv.
Vi gräver oss allt djupare ned i kunskap om kosmos i den stora skalan
(Big Bang, multiverses etc) liksom världen i den lilla skalan
(elementarpartiklar, kvarkar etc) men vi är troligen en bra bit från
att få grepp om vad "verkligheten är innerst inne".
En annan invändning är att även om vi kunde simulera en verklighet,
tycks verkligheten ha en rad egenskaper som gör en simulering extremt
svår, kanske rent av omöjlig. Jag tänker på saker som Heisenbergs
osäkerhetsrelation (enkelt uttryckt: på mikronivå finns äkta slump),
kaosteori (enkelt uttryckt: saker kan vara formellt beräkningsbara men
ändå gå mot oändlig komplexitet) och Gödels ofullständighetstes
(enkelt uttryckt: ett formellt system kan inte samtidigt vara
fullständigt och motsägelsefritt).
Det förefaller som om en simulering får en hel del problem med
grasserande slumpmässighet, oändlig komplexitet och omöjligheten att
befria sig från motsägelser.
Vi kan förmodligen på en ganska ytlig nivå simulera fantastiska
dataspel. Med 3D-glasögon eller direkt inkoppling (i en framtid) till
hjärnan kan folk nog leva i, typ, Second Life version 5.11 men problem
med slump, komplexitet och motsägelser kan ge stora problem med
simuleringens vidd och djup - kort sagt, det blir inte "riktigt
verkligt" hur hårt programmerare än anstränger sig."
Intressant att notera att herr Engholm tycker saker och ting allt
efter behag, bara för diskussionens och argumentationstävlingens egen
skull. Här var det visst tänkbart att datorutvecklingen inte är
gränslös.
-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
