[SKRIVA] Etik och filosofi
- From: info <info@xxxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Thu, 12 Jun 2014 03:58:41 -0700
---- On Wed, 11 Jun 2014 12:58:41 -0700 Ahrvid wrote ----
> Man kan ifrågasätta varför någon skulle ha "ansvar"
> för andra än sig själv och de närmaste!
Det är enkelt att intuitivt och ryggmärgsreflexmässigt tycka att det ligger
något i egoismen som grunden för all etik (sedan kan man utifrån det resonera
som så att "goda", altruistiska gärningar ändå är i egennyttans namn; hjälper
du mig så hjälper jag dig, eller som Hobbes lär ha sagt när han förbluffade en
vän med att ge en tiggare en slant: "Jag gjorde det inte för hans skull, utan
för att det kändes bra att glädja andra"). Men det håller inte när man
analyserar det. Att jag råkar vara jag, säger ingenting om att jag därför måste
placera mig själv i universums centrum. Det finns ingen rationell koppling
mellan de två utgångspunkterna.
Det enda man kan säga, rationellt sett, är att jag ofta bör ta större hänsyn
till mig själv än andra, eftersom jag är den person som jag har lättast att
hjälpa och skaffa ett bra liv åt. Det låter snarlikt nyliberalismens och Ayn
Rands egoism, men är i grunden annorlunda eftersom egoismen inte förklaras som
något slags naturlag. När man inte längre har behov av att hjälpa sig själv,
eftersom man redan har ett bra liv, så blir det naturligt att istället lägga
sin kraft och tid på att hjälpa andra. Eftersom andra är lika mycket värda som
du själv.
I övrigt föredrar jag negativ utilitarism; inte den klassiska formuleringen
"största möjliga lycka åt största möjliga antal människor" utan "minsta möjliga
lidande åt största möjliga antal människor". Vad som är "lycka" är mycket
individuellt, men det som människor uppfattar som lidande och elände har en
tendens att vara mycket mer allmänmänskligt. Oavsett var i världen vi lever mår
vi inte bra av att vara fattiga, sjuka, föräldralösa, utsättas för våld eller
förtryck, etc. Detta bör vara den uppgift etiken och moralen har, medan etiken
och moralen ska lämna över till individen hur man sedan väljer att bli så
_lycklig_ som möjligt när lidandet är eliminerat. Den enda moraliska
hållpunkten här är att ingen bör skaffar sig personliga lycka på bekostnad av
andras olycka.
Jag gick en kurs i etik vid Linköpings universitet, som jag inte slutfört
(ännu) eftersom den slutuppsats som jag tänkte skriva med personliga
reflektioner växte över alla bredder. Men ämnet fascinerar mig.
-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
