Anders Bellis trams om att Lennart Svensson skulle ha blivit avstängd från sf-fandom när hans fascism/nazism avslöjades, var alltså inget annat än just det: trams. Det är i alla fall välgörande att se hur problemet Lennart Svensson äntligen börjat diskuteras öppet, efter att man ynkligt förtigit och sopat problemet under mattan i många år. När man kollar hur diskussionen på sf-fandoms mailinglista Fanac har utvecklats sedan mitt förra referat, kan det sammanfattas ungefär såhär: Mycket förnumstigt flaxande i hönsgården när man övertygar varandra om att det inte finns något som helst problem här överhuvudtaget, eftersom fandom ändå har vänt herr Svensson ryggen (en sanning med STOR modifikation), och att sf-fans är så präktiga att det är rent imponerande. Mycket trams om att science fiction egentligen skulle vara oförenligt med nazism och fascism (en korkad och verklighetsfrånvänd åsikt som John-Henri Holmberg förfäktat genom åren och också gör här, och som han rimligtvis inte själv kan tro på med empirin i behåll). Men också en hel del ärligheter: Lennart Svensson _har_ varit aktiv i svensk sf-fandom efter att han kommit ut ur den nazistiska garderoben, bl.a. på Eurocon 2011 då han spred gratisex av sina egenskrivna böcker (militant science fiction med fascistisk tendens). -- Mail från Björn Lindström och Johan Anglemark idag kl. 12:42. Carolina Gomez-Lagerlöf kl 12:17 idag skriver något paradoxalt, efter att ha berömt sf-fandom för att vara så tolerant och inkluderande mot alla sorters politiska åsikter: "Sedan har vi också diskuterat att sf-fandom (även internationellt) är väldigt homogent när det gäller fans med utländsk härkomst och social bakgrund. Faktiskt märkligt likriktad. Ser man på svensk fandom är det få fans med utländsk bakgrund och inte har vi många muslimer som jag vet heller. Tittar vi på social bakgrund så har vi larvigt få med arbetarbakgrund." Kort sagt: Sf-fandom har länge varit något av en pojkklubb för övre medelklassnördar. Det enda exemplet jag kan komma på förutom mig själv på en sf-fan med arbetarbakgrund, är en viss Tony Eriksson -- en god vän som visade mig in i sf-fandom, men som fick en knäpp när han gifte in sig i en miljonärssläkt och förstod att han inte passade in. Han började alltså arrogant snorka och snora, besöka konserter med klassisk musik trots att han var helt omusikalisk, aldrig erkänna fel och brister och konsekvent inte kunde förstååå vad man ens meeenade när man försökte diskutera något problem, vad det än kunde vara. Tönten i fråga bytte till och med namn till Elgenstierna, ett utdött adelsnamn känt genom "Elgenstiernas adelskalender". Arbetargrabben Tony blev således en parodi på den överklassare som han inte var, fastän arrogansen, hyckleriet och snorkeriet fick honom att likna en sf-fan desto mer. -- Rickard ----- SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).