Jag läser att Medborgarplatsens bibliotek i Stockholm skall byta namn till Tranströmer-biblioteket, för att ära vår senaste nobelpristagare (som också växte upp i närheten, på Folkungagatan). Kanske kan vara en lämplig ärebetygelse för denne poet (som jag faktiskt träffat också!). Och apropå bibliotek plockade jag låneledes upp en stilig volym, Boken om Bildjournalen (av Börje Lundberg och Ammi Bohm, Premium Publishing, 2011). Det var tidningen som uppkom 1954 genom att gamla Filmjournalen döptes om och den definierade mycket av ungdomskulturen fram till nedläggningen 1969 (formellt lades BJ "ihop" med vecko-Revyn iofs). Boken går igenom de största nyheterna i BJ år för år, med utdrag ur artiklar och massor av bilder från veckotidningen. Sist också ett omslagsgalleri för alla nummer med komprimerad innehållsförteckning nummre för nummer. BJ skrev om musik, film och kändisar, men också en del annat. T ex ser jag i innehållsförteckningarna att praktiskt taget varje nummer hade noveller eller delar av följetonger. Man hade också "bildnoveller" där man återberättade populära filmer (man skickade in fotografer på bion för att smygta bilder direkt från duken). Bland noveller fanns det både deckare, rysare och en del sf. Ray Bradbury förekom, och sf-.noveller av för mig okända Barbro Norström och "MJ Amft" (vilket låter som en pseudonym). De flesta novellerna torde dock ha varit kärleksslisk. En riktigt bisarr sak var hur BJ 1961 utlyste en tävling om att resa till månen. 1 miljon kronor utlovades till den svenske medborgare som innan årets slut byggde en raket och fort till månen och tillbaka, och hade sitt svenska pass med sig. Var man totalt galna i skallen? Det var iofs ganska riskfritt att ställa ut löftet... Men annars var det mycket musik (jazz, med tiden allt mer pop och rock), film och kändisar. BJ var en maktfaktor. Som mest var upplagan på över 300 000 ex i veckan! Det var i "Bildis" alla popgrupper skulle vara med för att räknas. Det var där man ställde till den stora fighten mellan Tommy Steele och Elvis Presley, som den förre vann med några få hundra röster. En vinnare skulle få träffa idolen, och tävlingen var nog uppgjord. Det var närmast omöjligt att ordna en träff med Elvis, men med Tommy Steele gick det. Jag satt vid bläddring och höll ögonen öppna om vår vän Kjell Genberg skulle dyka upp, för han rockmanagerade vid den tiden - såg honom inte men bl a Slamcreepers var ju med, så han hade säkert med BJ att göra. Det var mycket kändisreportage, tävlingar, skivrecensioner, musiktopplistor, mode, insändarsidor, krönikor (Kar de Mumma skrev t ex) och inte minst de populära bilagorna. Omtalade var de s k elefantbilderna, jättebilder på någon popgrupp som under 60-talet prydde mången tonårsvägg. Flera gånger skickade man också med små samlingsskivor med numren, sådana där tunna grejor i flexiplast, men det uppges att den första skivan man skickade ut redan på 50-talet var gjort i...papp! (Det står uttryckligen så. Kunde man göra spelbara skivor i papp? Jag skulle gärna vilja se hur en sådan såg ut.) Genom BJ kunde ungdomen förstås följa uppgången för en viss grupp från Liverpool. De var enorma favoriter, prydde många omslag, kom i samlarbilder och allt möjligt. BJ försökte dra igång en ny fight mellan The Beatles och The Rolling Stones, men det gick inte riktigt lika bra som det med Elvis/Steele. Att beatlarna gjorde stor succé under sin första utlandsturné - som gick till Sverige - och var med i TV, radio och sålde slut på sina drygt halvdussinet konserter, måste vara BJ:s förtjänst. Under den turnén var man ännu bara ett halvkänt band på uppåtgående. Svenska favoriter som Hep Stars, Shanes, Tages m fl abonnerade förstås också på utrymme och omslag. Det här var en tid då svensk pop stod på topp. Agneta Fältskog, Benny Andersson och Björn Ulveus förekom i spalterna (Frida såg jag inte i boken) och utan 60-talets popvåg, som BJ var en viktig kanal för, skulle vi inte ha fått ABBA. Men i slutet av 60-talet kom andra tider. Det var Lukke Bonnier som gav Bildjournalen silkesnöret när upplagan sjönk under 60 000 (formellt uppgick BJ i Vecko-Revyn, som sagt). Jag tror att orsakerna var flera. Ungdomsgenerationen blev mindre (babyboomen efter med WWII växte upp) och mer politisk. Det blev mindre flärd och kändisar, mer Vietnam och kårhusockupation. TV2 kom 1969 så mediakonkurrensen ökade. Man började se början på den "alternativa" musikrörelsen med mindre pop och mer folkmusik och banga på kastruller. BJ försökte hänga med, och införde t ex sexfrågespalt och litet mer "sociala" ämnen. Men det gick inte. Jag var för liten för att ha upplevt Bildjournalen, men när man bläddrar i den här praktboken (stort format, nära 600 sidor, omslag och sidor ur BJ på alla sidor) blir man litet nostalgisk. Det måste ha varit en dröm att plocka upp den där blaskan varje vecka och läsa om idolerna och det senaste skvallret från kändisvärlden och se bilderna på popgrupper som hoppar. Veckotidningarna var bättre förr. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya E-antologin Sista resan http://www.welaforlag.se/ebok.htm#sistaresan / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).