Om nu någon upplever påsktristess kan jag dela med mig av en anekdot. det är lite SF för det handlar om när jag blev osynlig :) Jag hade hamnat på en arbetsplats där det bara var jag och några män (det var beredskapsarbete) det här är ett tag sen. Vi jobbade i skogen, de sågade och jag samlade ihop "ris". På luncherna satt vi och åt medhavd matsäck inne i en vagn och gossarna (vi var i 20årsåldern samtliga utom arbetsledaren som var en riktig skogsarbetare s a s) passade på att spela kort. t ex poker eller bridge. Och jag var osynlig. Ingen frågade om jag ville vara med och spela kanske. Nej, nej, man antog att en kvinna inte kunde eller ville eller vad man nu antog. En dag var alla utom jag och två av ynglingarna iväg på någon sågkurs och jag tänkte att det kanske skulle bli besvärligt för dem att spela bara två. Men haha, nej, som om det var det naturligaste i den situationen frågar den ene killen den andre "ska vi spela tvåmannabridge?" eller var det whist? Jag kom aldrig att lära mig det där spelet för jag fick ju aldrig vara med. Och jag undrar nu om det kanske är så det är att vara kvinna på SFkongress kanske. En massa män som pratar med varandra och inte ser en obetydlig kvinna och i vilket fall som helst inte skulle tilltala eller lyssna på en kvinna. För jag har tyckt mig se fenomenet "män talar kvinnor lyssnar/kvinnor får inte en syl i vädret." ofta mycket ofta. ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).