Olof Bjarnason skrev:
Jag förstår ändå inte hur den enskilde författaren ska ha den kollen, dels övervakningen och dels att fysiskt kunna stänga av någon. Återigen går detta genom en myndighet. Skilj på person och myndighet. Det var det du frågade om - Om en författare hade rätt att stänga av människor från Internet. Lagar skapas av juridiska instrument och representerar en mängd intressenter, inte en enskild. Själv anser jag inte att en enskild Någonsin ska ha rätt att inskränka en människas personliga frihet - vid undantag av direkt fysiskt våld mot enskild person (oavsett om våldet ifråga är psykiskt eller fysiskt). När det gäller materiella saker är jag lite luddigare, då det trots allt kan handla om psykiskt våld att förlora sin egendom.Den den 17 maj 2009 17:14 skrev Eva Florén <eva.floren@xxxxxxxxxxx>:Olof Bjarnason skrev: Ifpi = http://sv.wikipedia.org/wiki/International_Federation_of_the_Phonographic_Industry En av de organisationer jag starkast förknippar med det idiotiska påståendet "Fildelning är stöld" (mitt standardsvar är "Nej, fildelning är kopiering. Originalfilen tas inte bort!"). Jag tror de är aktuella i frågor om ljudböcker, men jag är inte 100% säker (kan Ahrvid eller någon fylla i min kunskapslucka här är jag tacksam). Jag tog bara IFPI ur luften, kunde lika gärna sagt Antipiratbyrån eller Svenska Förläggareföreningen. Här är frågorna, som jag vet är retoriska, men ändå viktiga: Ska författaren ha rätt att stänga av människor från internet för att de kopierar mp3-filer via MSN? Not: inte samma sak som att skriva ut & stå och sälja på ett torg. En författare kan imho Aldrig stänga av någon från Internet. Visst finns det risk för att förlagen med stora Byråkrati och Juridikförordningar mm gör sitt bästa för att förhindra vissa individer från att kopiera och sprida "deras" verk. Men En enskild författare har inte den möjligheten och med tanke på friheten (som mig veterligen fortfarande finns) på Internet så kommer aldrig något sådant gå att genomföra i det långa loppet. Så kort - Det är en omöjlighet eller åtminstone väldigt svårt!I Frankrike är det redan en sanning via den så kallade HADOPI-lagen ("Three strikes - you're out") om man delar upphovsrättsskyddade filer. De lobbar också starkt för att få det upp till EU-nivå. http://bloggar.se/om/hadopi
Men personlig frihet bör imho inte begränsas...Fast nu snuddar jag vid den andra sidan av kakan i huvudet - den om trycksaksfrihetsförordningar och rätten att uttrycka sin ståndpunkt... Balansgångar som är nog så viktiga i det hela...
Sådan reklam tar tyvärr oandligt mycket mer tid än de stora förlagens direktreklam. Men visst det är en väg. Ads finns i en rad olika utformningar, en del gruvligt dyra (för att de når en större grupp människor) andra mycket billiga då de är rena utbytet mellan olika enskilda sajtägare (dvs inga pengar byter händer). Men som sagt, de är en väg.bakom sajten så är det ju jättebra. Pengarna direkt ner i den egna fickan utan att passera andra hungriga händer. Möjligen undantaget de personer man anlitar för att korrekturläsa och att ha åsikter. Enda haken i resonemanget är Reklam för de egna verket. Det är nog här det är utmärkt att kunna anlita ett förlag... :( Fast med tanke på hur världen förändras från dag till dag så torde väl en juste Portal för författare vara en utmärkt lösning på mankemanget med reklam för en enskild sajt (något som imho är okristligt dyrt idag). En sådan skulle dessutom ge utrymme för att hålla plats för tex. resensioner från andra media osv. :)Reklam kan du idag sprida själv via bloggar, facebook, twitter, google ads (inte så värst dyrt vad jag vet) osv.
Moosecatch har jag inte hittills stött på så jag kan inte uttala mig. Känner mig som ett barn med tanke på att Internet ständigt bygger till och förändras och att jag långt ifrån hänger med - ser mig som garanterat tio år efter varje dag. WoM är ett långsamt om än väldigt säkert reklammedia. Exempelvis är det via det som jag nu läser en riktigt "tantsnusksf" då jag kom i kontakt med författaren via Facebook (vi spelade samma dumma facebookspel) och annars aldrig hade hört talas om henne, läser ytterst sällan "tantsnusk". Men när hon la ut ett litet utdrag ur sin roman så fastnade jag. :)Moosecatch är en annan "modern" reklamtjänst som hjälper till med sådan marknadsföring. Word-by-mouth ska heller inte underskattas, speciellt inte om du har penna för att skriva populärmaterial.
Vi kan ju alla få drömma eller hur. De nuvarande förlagen däremot tvivlar jag kommer ta de första stegen, men det finns ju tack och lov krafter som arbetar på andra vägar redan nu. :)Kanske kan också bolagen/förlagen byta roll från maffia till marknadsföringsbolag..? Men tillåt mig tvivla på att så kommer att ske.
Ska försöka göra det när jag har mer tid över. Just nu har jag lite fullt upp som sagt. Är lycklig Konstnär in Spe som med god tur äntligen får sina verk utställda i "offentlig" miljö, så det är lite mycket just nu, har ett antal tavlor att fixa iordning. :)Kommer ingen betala för sig om det är så lätt, och går till bokens källa? Jag skulle betala - speciellt om jag vet att pengarna går till _författaren_ och inte _förlaget_ (som just nu i denna tid hjälper stat att införa ett övervakningssamhället, för att "det går"). Det här med övervakningsamhälle ser jag som ett vist begränsat problem, nu har jag inte gått in på bloggen nedan, men i alla fall. Jag ser det somJag råder dig att läsa inlägget jag länkade - det är initierad information så att du slipper plöja igenom alldeles ofantligt mycket.
ytterst otroligt att du ska kunna hålla fullständig koll på alla typer av brott från den enskilde genom att avsöka hela Internet. Det finns helt enkelt För mycket Information och det växer varje dag. Att hålla uppsyn över enskilda kända förövare är en sak och det är något som redan idag sker... kanske inte på Internet, men om du har rätt till telefonavlyssning mm mot enskilda misstänkta så är det strängt taget samma sak. Hysteri kring övervakningssamhället är imho något som går till överdrift.Sverige kommer inte att bli en fasciststat 2010. Men verktygen för ett fullfjädrat Kina är långt gångna redan.
Jo, det har vi ju sett. :(
Yepp, men återigen, för att avlyssna dig så brukar man behöva en anledning. Visst jag har inget att dölja och jag tvivlar att polisen någonsin behöver göra det och även om jag har haft kontakt med en del Shady people i mitt liv (fd pojkvän tom trolig brottsling - Bläh! Visste inte om det förrens efteråt) så finns det också en begränsning i det hela. Vi har X antal personer som faktiskt kan utföra det och X enorma mängder av folk som dagligen talar i telefon, träffas i verkliga livet och snackar och för konversationer via olika medel som chat, mail, sms osv. Rimligen är chansen att mitt samtal i det stora hela ganska ointressant för övervakning.Värre är väl om man går tillbaka till perioder (och tittar på slumpvis utvalda diktaturer) när angiveri var ett faktum, det är något som jag ser värre... när falska angiverier försigick... Fast, det har knappast med det du ville diskutera antar jag.Sedan 1. januari 2009 har staten juridisk rätt att avlyssna dig och mig utan misstankte om brott. Via den "civila" myndigheten FRA. Om du inte läst på, kolla: http://bloggar.se/om/fra
Eva Florén http://www.trygghetsvakten.se/blogg/2009/05/en-uppfinnares-syn-pa-upphovsratt/ Den den 17 maj 2009 11:08 skrev Eva Florén <eva.floren@xxxxxxxxxxx>: Förlåt Olof. Har inte kollat Skriva-listans mess på ett par dagar, haft lite annat att göra i livet. Nu när jag försöker få i ordning på det som passerats så hittar jag inte riktigt vilka frågor du ställer. Ställ de gärna igen, det blev så rörigt i tråden... :( Känsligheten hänger väl mest på hur man ställer frågorna och vad man vill ha för svar, själv ser jag bara känsligheten i att bli misstolkad ( då jag inte alltid är helt tydlig så ber jag om ursäkt om missuppfattning skett). Författare är viktiga, liksom skribenter, reportrar, konstnärer och liknande som speglar det samhäller vi levt i/lever i/kommer att leva i. Speglingen i sig för till eftertanke, glädje och sorg... ger utveckling, förståelse och förmågan att tänka i andra riktningar än det man ser i sin vardag... Att samhället i stort inte alltid ser behovet är vår konstanta stötosten, ett problem som bara löses med förmågan att förstå andra - och så var min cirkel sluten. :) Ifpi????? Eva Florén Olof Bjarnason skrev: Eva, jag skulle gärna vilja veta om du har svar på mina frågor. Jag förstår att det är känsligt, men de här frågorna är viktiga och bör tänkas igenom av författare, snarare än förlagschefer. Författare är de viktiga för mänskligheten - det ligger i allas vårat intresse att få till en fungerande tillvaro för dem. (Ifpi och andra av det släktet har jag dock tappat tålamodet med!) Den den 13 maj 2009 13:29 skrev Olof Bjarnason <olof.bjarnason@xxxxxxxxx>: Den den 13 maj 2009 11:32 skrev Eva Florén <eva.floren@xxxxxxxxxxx>: Olof Bjarnason skrev: Den den 13 maj 2009 10:29 skrev Eva Florén <eva.floren@xxxxxxxxxxx>: Olof Bjarnason skrev: Den den 13 maj 2009 09:07 skrev Mikael Eriksson <mikael.s.eriksson@xxxxxxxxx>: Nej författaren har rättigheterna fram till sin död (+50 år eller nåt sånt). Däremot har det så vitt jag vet med förlagens rättigheter att göra. Författaren säljer rättigheterna för en upplaga till förlaget, när den är slutsåld måste förlaget förhandla om för att ge ut en ny upplaga. Är detta gynnsamt för samhället? Vem gynnar det? Författaren och dess efterkommande och eventuellt förlagen. Fast det är bara min åsikt.... Vilka författare? Storsäljarna, mellansegment eller harvarna? Hm, det är väl frågan iofs. framför allt är det väl just storsäljarna som vinner i det långa loppet. Jag ser väl mest att det är trevligt att få en inkomst från det man producerar under en längre tid, vi vet ju alla att det INTE tar en dag att skriva en roman, inte fyra sekunder att skriva en novell. Att ha ett visst skydd för det man skapat så att inte vem som helst kan ta hem texten, skriva ut den och tjäna pengar på ditt slit känns som en viss rättighet för mig. Att själv bestämma att ens verk får ges ut igen och att viss del av de pengar som tjänas på boken kommer mig själv tillgodo - givetvis inte allt, men åtminstone något som ger tillbaka och kanske mat på bordet i mitt hem... Så har vi dilemmat, när boken inte ges ut igen, för förlaget anser inte att det är värt det - de vill tjäna på det, rent krasst. Men någonstans därute finns kanske tre, fyra läsare som vill ha en bok av din hand. Idag finns en lösning på problemet (förutsatt att förlaget inte morrar om rättigheter som inte finns och annat strul), att jag ger ut boken via Lulu... men alla har inte upptäckt det... Så, jag ser dilemmat. Folk har rätt att ta del av verket. Men till vilket pris? Ska författaren inte få leva på sitt verk, även efter första publikationen? Ska all text vara fri, vem vill skriva då? Somliga påstår att de skriver bara för sitt eget nöje, men någonstans måste gränsen dras - mellan författaren som heltidsjobb och fritidssyssla... Fritidens författare behöver inte leva av sin text, men heltidsförfattaren svälter snart om han/hon inte får en lön (rent fysisk) för sin möda. Ska författaren ha rätt att stänga av människor från internet för att de kopierar mp3-filer via MSN? Not: inte samma sak som att skriva ut & stå och sälja på ett torg. Hur verkställs en sådan lag? Genom att alla upphovsmän får tillgång till all internettrafik hos alla människor, genom spionprogramvara (i samarbete med Microsoft och Apple)? Eller förlagen? Vad innebär detta för fri information/människors privatliv? Kan inte en författare ha en hemsida där han/hon säljer mp3-filer direkt till slutkund, utan mellanhänder? Alternativt PDF när eläsare blir populärare? Kommer ingen betala för sig om det är så lätt, och går till bokens källa? Jag skulle betala - speciellt om jag vet att pengarna går till _författaren_ och inte _förlaget_ (som just nu i denna tid hjälper stat att införa ett övervakningssamhället, för att "det går"). http://www.trygghetsvakten.se/blogg/2009/05/en-uppfinnares-syn-pa-upphovsratt/ Bara lite tankar... jag kanske är naiv, men för mig är Författare ett yrke, lika väl som Brandman, Bankman eller Frisör... Men det finns nog mycket luddigt där.... Ja, varför skulle de inte vara det? Out-of-print-material tillfaller väl "public domain" (vad p.d. på svenska?) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe). -- twitter.com/olofb olofb.wordpress.com olofb.wordpress.com/tag/english
