Den 2007-04-13 15:13:02 skrev Rickard Berghorn <berghorn@xxxxxxxxxxxxxxxxx>:
Det här är ingen kommentar till det sanna eller falska i den aktuella diskussionen, men den sortens språkanalys du tar upp har en intressant bakgrund. Vad jag förstått slog den igenom i samband med kriminalfallet "Apelsinmannen" och upphöjdes till en juridisk vetenskap. Det var något högdjur inom svenska kyrkan som anklagades för att ha skrivit anonyma brev med falska uppgifter. Mot sitt nekande hamnade han bakom lås och bom huvudsakligen p.g.a. bevis i form av statistisk språkananlys med ordräkning, frekvensen av adjektiv och substantiv o.s.v.
Var inte det någon av de där berömda 50-talsskandalerna?Utan att kolla upp saken, hade jag för mig att det var ett genombrott för en *annan* kriminalteknisk metod: att lyfta fingeravtryck från papper. I alla fall vet jag att någon av de berömda skandalerna på den tiden vilade på detta. Svenska forskare - och jag tror de var först i världen med metoden - tog fram mtoder för att framkalla latenta fingeravtryck på papper, med hjälp av någon substans som reagerade med aminosyrorna som kommer från sekretet från svettkörtlarna i fingrarna. Och det var det som fällde vederbörande, inte språkanalys.
Abret i sammanhanget är att det för några år sedan gjordes en DNA-analys av de anonyma breven. Och här visade det sig att den som blivit fälld med största sannolikhet inte skrivit breven.Jag minns detta, som var på tapeten för några år sedan. Men som jag minns det - och nu har jag, vill jag åter påpeka, inte kollat upp saken - handlade det om att DNA-analysen visade att *flera* personer hanterat breven, så det fanns fler misstänkta. Det kan eventuellt också ha varit så att man inte fann DNA från den fällde, utan bara från flera andra. (Nu är det dock så att frånvaron av ett spår aldrig kan fria. Den fällde kan ju hanterat breven, utan att ha gort det just där man råkade ta prov för DNA-analys. Men bara det att flera andra lämnat DNA-spår är iofs talande för att det fanns mer i historien än man trodde.)
Jag känner en person som studerar språk på universitetet. Han frågade en av sina lärare, som just hade hållit ett föredrag om språkanalysen i fråga, hur fallet med Apelsinmannen påverkar språkanalysens juridiska status. "Det vågar man inte tänka på", var den gamle akademikerns enda kommentar.Men jag vill påpeka också, att du kan ha rätt om Apelsinmannen och språkanalys, och jag kan ha fel. Jag är alltså inte alls säker på det jag säger ovan. Det som är besvärligt för språkanalys och 50-talet är att en sådan analys är otroligt svår att göra utan datorkraft. Och på 50-talet hade man praktiskt taget inga datorer. De första (med våra mått) enkla datorerna kom ut i myndighets- och näringslivsadministration under typ 60-talet. De fanns praktiskt taget inte tillgängliga för språkforskare förrän under 70-talet. (Sture Alléns värv inom området började väl under 70-talet, om jag minns rätt.) Nu har alla språkforskare all datorkraft de behöver. Men fortfarande tror jag att det är en vansklig historia att försöka bestämma upphovsman med sådana metoder. Resultaten är i alla fall "varierande". Ett skäl till det, tror jag, är att man som skribent försätter sig i olika "modes" - man använder olika språk för olika situationer. Jag tror att t ex Astrid Lindgren använde olika språk i sina barnböcker resp sin affärskorrespondens. Den som bara har Astrids affärskorrespondens kommer aldrig att kunna räkna ut via språkanalys att hon också skrev barnböckerna. Det går säkert att via Google leta fram mer om ämnet språkanalys. Men jag orkar inte göra det just nu.
--AhrvidPs. Snabbgoogling ger vid handen att http://susning.nu/Kejne-aff%E4ren har mer info om den s k Kejne-affären, som Apelsinmannen baseras på (där nämns inget om språkanalys, men artikeln är rätt kort). "Apelsinmannen" och "DNA" ger bra nio träffar, ingen av dem verkar relevant.
Pps. Hm, jag fortsätter min snabbgoogling. Det Rickard refererar till kan möjligen vara den s k Helander-affären. Info http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=5859 (som handlade om att en biskop misstänktes för att ha sänt kränkande anonyma brev). Där nämns språkanalys, men det var inte den enda bevisningen. (Fingeravtryck nämns, men inte på det sätt jag beskriver. Så jag måste ha tänkt på något annat fall: det FANNS ett genombrottsfall för att lyfta latenta fingeravtryck från papper, men nu vet jag inte vilket fall det var.)
Ppps. NU orkar jag inte googla mer! -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravenet.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
