[SKRIVA] Re: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Re: [SKRIVA] Golvet i försäkringen?
- From: Anna Svensson <anna.h.svensson@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Wed, 17 Aug 2011 14:06:33 +0200
Den 16 augusti 2011 15:05 skrev pia lindestrand <pialindestrand@xxxxxxxxxxx>
:
>
>
> > De kan väl planera sin ekonomi och dra ner på sin standard säger du...
> ja,
> > varför ska de TVINGAS göra det, säger jag, när de istället kan *välja
> själva
> > * om de vill ha den lågavlönade parten hemma istället för den
> högavlönade?
> > På det sättet kan man ju tjäna ihop till en god buffert och senare under
> > barnets liv kan man ta ut längre semestrar eller göra roliga saker
> > tillsammans. Inser du inte hur idiotiskt det är att tvinga in människor i
> en
> > sämre ekonomisk lösning? Varför är det så viktigt för dig att alla
> tvingas
> > dela exakt lika på ledigheten? Kan du svara på det?
> >
>
> För att det är viktigt att alla individer kan försörja sig själva.
Pia, när man väljer att ingå äktenskap eller leva under äktenskapliga
förhållanden (t.ex. registrerat partnerskap / samboskap / whatever) så tar
man tillsammans ett aktivt beslut att dela på sina liv - att bo tillsammans,
att leva tillsammans, att betala räkningarna tillsammans, att ta ansvar för
barn tillsammans. Menar du att du totalt och fullkomligt förkastar idén med
en gemensam familjeekonomi, så till den grad att du vill omöjliggöra för
människor från att arrangera sin vardag på det sättet? Menar du att det är
någon slags universell sanning att det är viktigare att var och en har en
egen inkomst, trots att man delar på ekonomin, än att familjen har en bra
inkomst totalt?
Vad som är viktigt för individer är upp till dem. För mig är det underordnat
att jag kan försörja mig själv 100% av tiden, eftersom jag lever i ett fast
förhållande där vi delar på medgång och motgång. Det finns perioder när jag
har varit arbetslös och han har arbetat, och tvärt om. Vi lever tillsammans
och vi väljer själva hur vi arrangerar vår gemensamma ekonomi. Vi är vuxna
individer och vi ansvarar själva hur vi lägger upp våra gemensamma konton -
det behöver inte du diktera.
>
> Du tycker ju inte att det är så viktigt om en kvinna inte får optimerad
> lönesättning
> om hon väljer att vara hemma i 18 månader eller 18 år med sina barn.
>
Du, om den kvinnan blir lycklig av att vara hemma i 18 år med sina barn så
är jag innerligt glad för hennes skull. *Det viktiga i livet är väl ändå att
man lever lyckligt, inte att man samlar på sig så mycket pengar som möjligt?
Det tycker jag i alla fall, men du verkar vara mer inne på att den som har
mest pengar när man dör vinner. *
Försök att förstå att investeringar i karriären och investeringar i familjen
är två olika saker som kan göra människor lyckliga på olika vis. Försök att
respektera att vissa faktiskt kan bli lyckligare av att leka med sina barn,
och att vissa faktiskt kan tycka att det är värt att offra några hundringar
i pensionsinkomst för att istället ha älskade och uppmärksammade barn som
besöker dem varje dag. Gå till ett ålderdomshem och fråga en slumpvis
gamling om han/hon hellre vill ha tvåhundra spänn mer i månaden eller besök
av sin familj varje dag. *Pengar är inte allt, Pia. *
> Men lönen spelar roll för ensamstående mödrar och deras barn.
>
Javisst gör den det. Den spelar roll för ensamstående pappor också, och för
pappor som betalar för vårdnad och knappt får träffa sina egna barn, men de
kanske inte räknas i den rabiata feministens värld?
>
> Och är det inte ett problem om yngre kvinnor inte blir anställda för att
> den
> presumtive arbetsgivaren oroar sig för att de en gång i framtiden kanske
> ska försvinna från arbetsplatsen ett eller två år?
>
Jag anser att det är de yngre kvinnornas uppgift att marknadsföra sig
själva. Sist jag blev arbetslös var jag 29 år. Tjenare, tänkte jag, jag är
kvinna på 29 år och har inga barn, vilken arbetsgivare kommer att vilja
anställa mig? Alla kommer ju att fatta att jag kommer att bli på smällen
snart. MEN sedan tänkte jag till och valde bort formuleringen "Hej, jag är
en tickade livmoder som älskar barn och snart ska gifta mig med min sambo"
från mitt CV. Istället valde jag ut ord såsom ekonom, flexibel,
problemlösare med driv, pratar japanska... du vet, det vanliga. Jag pratade
bra för mig själv och det tog lite drygt en månad innan jag fick en ny
anställning.
Problemet är att kvinnor TROR att det där med den tickande livmodern är
något slags problem. I själva verket så är det inte så problematiskt som man
tror och allt fler arbetsgivare blir allt bättre på att hantera
mammaledigheter. Det hjälper också att konsult- och bemanningsfirmor går
bra, så att det är lättare att hitta bra vikarierande personal med minimal
ansträngning.
Jag tror att du överdriver problemet, Pia, eller fokuserar på fel problem.
Problemet är inte att arbetsgivarna sätter sig på tvären, utan att kvinnorna
inte tror tillräckligt mycket på sig själva och inte klarar av att
marknadsföra sig på rätt sätt. Det är problem som man inte blir av med genom
att hyfsa till den feministiska statistiken.
/Anna
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Re: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Re: [SKRIVA] Golvet i försäkringen? - Anna Svensson
