Ahrvid skrev: > > Det handlade då mest om kvinnonamn, t ex Anna Greta, aldrig Greta Anna. > (Nämnas kan att Ulf är intresserad av släktforskning, och infon om > namnbruk på 1700-talet kommer säkert därifrån.) Intresserad är en underdrift. Som jag tidigare berättat här har jag bland annat skrivit en bok om hur man släktforskar (såld i sisådär 12 000 ex). > T ex hade vi Gaius Julius Ceasar. Jag har inte läst på tillräckligt för > att veta om "Ceasar" var släktnamnet Det är min minnesbild. > Jag har förstått att dessa "naturpoetiska" efternamn är unika för > Sverige, eller i alla fall Norden. Ja, de är unika för Sverige. Dvs. det kan finnas något enstaka exempel i Danmark/Norge, men det är i så fall snarare på grund av svensk påverkan. > Jag undrar om inte dessa svenska "naturpoetiska" efternamn var > inspirerade av adeln, som länge konstruerat släktnamn där man tog två > begrepp och lade ihop dem. Javisst var de inspirerade, men det är en längre historia än så. Konstruktionen kallas tvåledade namn, och vanligtvis är de naturnamn. Adeln var de första att ta sådana, sedan borgerliga släkter. Men det vanligaste hos adeln blev (snart) de finare tvåledade namnen. Konstruktionen blev vanlig omkring år 1700, och under 1700-talet togs sådana namn av många hantverkare. Ibland valde de dock istället namn som hörde ihop med själva hantverket. Typ Jernström för smeder. Fast för trädgårdsmästare blev det då ändå naturnamn... De nya grupper som tog släktnamn på 1800-talet var först de som flyttade till städer och först senare vanliga bönder o dyl på landsbygden. Ulf Berggren ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).