Ahrvid: > Men hur ofta hör man kinesisk klassisk musik spelas i väst? (Det > förekommer men är mer sällsynt.) Vad finns det för exempel, egentligen? Alltså på någon "kinesisk Beethoven" eller "kinesisk Mozart". Asiatisk bildkonst och litteratur, även film, fungerar bra i väst, men just musik verkar problematiskt. En utvikning. Det anses finnas ovanligt många musiker som kan betraktas som genier och som var naturbegåvningar redan i mycket ung ålder, i jämförelse med hur det är i andra konstarter. Musiker har generellt sin kreativa topp i 20-årsåldern, medan t.ex. författare har det i 30-40-årsåldern (underbarn som Arthur Rimbaud är *mycket* mer sällsynta bland författare jämfört med musiker, dessutom var Rimbaud ändå tonåring när han skrev). Det förklaras ofta med att en författare till skillnad från en musiker behöver en större uppsättning allmänbildning och erfarenheter för att skapa. Jämför då musiker med matematiker, där det också finns en hel del genier och underbarn. Mozart kunde komponera ett högklassigt musikstycke på bara några minuter, på samma sätt som vissa matematiker kan lösa en komplicerad ekvation i huvudet på bara några sekunder, när det skulle ta timmar eller dagar för någon annan att bena ut den. /Rickard