[SKRIVA] Re: Mörkets mästare i DN
- From: Rickard Berghorn <berghorn@xxxxxxxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Sat, 11 Aug 2007 16:58:34 +0200
Nu ska jag vara akademisk och sätta korrektheten framför stoltheten.
Jag skrev:
Det fanns en utbredd flora spänningslitteratur som specifikt handlade
om kriminalitet, och som utgjorde en stor del av den s.k.
sensationslitteraturen (en ny, lättsmält litteraturform som slog
igenom runt sekelskiftet 1800 när häftes- och följetongsromanerna
skapades). Eugéne Sues "Parismysterier" och Ridderstads
"Stockholms-mysterier" är typexempel; romaner som handlade om brott,
utspelade sig i kriminella kretsar och slumområden, och där
ordningsmakten och dess agerande spelade en betydande roll ('stås). I
Danmark skrev en viss Blicher "Praesten fra Vejlbye" om ett mord som
en oskyldig människa blir avrättad för. I England skrev Godwin "Caleb
Williams" om en man på flykt undan ordningsmakten. Och i Sverige skrev
Almqvist "Skällnora kvarn". O.s.v.
William Godwins "Caleb Williams" kan nog kallas
kriminallitteratur, men antagligen inte
sensationslitteratur. Hur det är med Blichers
sensationslitterära status är jag inte heller
säker på.
Begreppet sensationslitteratur är ö.h.t. ganska
svårt att greppa när man tittar närmare på det.
Sensationslitteratur brukas påstås innehålla
enkla, tydliga och ofta karikatyrartade
karaktärer, rafflande äventyr, onyanserat ont mot
onyanserat gott, cliffhangers i slutet av varje
kapitel o.s.v. Men när till exempel Aurora
Ljungstedt och Flygare-Carlén räknas som
sensationslitteratur (de har tydliga drag av det
uppräknade, men inte på något extremt sätt) är
det obegripligt varför till exempel Walter Scott
eller Victor Hugo inte skulle räknas som
sensationslitteratur. Samma ovilja finns det att
beskriva Dickens som sensationsförfattare - han
benämns oftast lite finare som
_följetongsförfattare_ - trots att han gärna är
mer utpräglat sensationsaktig än Ljungstedt &
Flygare-Carlén. Jules Verne måste därmed också
vara ett praktexempel på sensationsförfattare,
men benämns praktiskt taget aldrig som det.
Förklaring: antagligen bara för att Ljungstedt &
Flygare-Carlén har lite lägre litteraturhistorisk
status än de andra, och för att
litteraturvetenskapen har kört fast i den fixa
idén att litterära metoder/genrer/former också
skulle vara en fråga om värdering och
rangordning. Logik har heller aldrig stått högt i
kurs inom littvetenskapen...
/Rickard
--
Min blogg: http://nymodernism.blogsome.com/
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
