[SKRIVA]
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Mon, 25 Nov 2013 17:01:53 +0100
Räden mot vänsterextremister i främst Stockholmsområdet förra veckan var
säkert ett sätt att stämma i bäcken inför Sverigedemokraternas landsdagar.
Det var inte mer än rätt gjort, men det som följde var ett jippo som
ockuperade SVT under hela helgen med en tidigare aldrig skådad reklam för
detta extremistparti.
Tanken bakom den groteskt omfattande exponeringen, som andra partier inte
belönas med, var antagligen journalistiskt naivt: då kunde man visa upp SD
i sin naknaste form, och rader av journalister och reportrar fick möjlighet
att försöka dra ned byxorna på SDare under de många intervjuerna. Men
effekten blir naturligtvis den rakt motsatta: SD kan fortsätta spela på sin
falska offer- och martyrroll, den stora gruppen naiva svenskar tror att de
verkligen är offer och martyrer, och en annan stor grupp svenskar struntar
fullständigt i ifall SD är ett hederligt eller ohederligt parti, bara man
machiavelliskt kan klämma åt de grupper i samhället som man utnämnt till
"packet" (muslimer, invandrare, homosexuella). Det är bara i barnsliga
Sverige som man tar för givet att den sista gruppen av röstberättigade inte
skulle vara stor nog för att vara en betydande politisk faktor. Människor
är mycket ofta intellektuellt ohederliga och etiskt falska -- så är det
tyvärr bara, och om du är journalist räcker det med att kasta ett ärligt
öga på din egen yrkeskår.
Jag såg en intervju där reportern försökte pressa Jimmie Åkesson om
järnrörsskandalen och hur lämpligt det är att låta Kent Ekeroth sitta kvar
som riksdagsledamot. Åkesson var besvärad men fortsatte med sitt tomma
förnekande av att järnrörsskandalen skulle vara en särskilt allvarlig
händelse. Och givetvis får han sista ordet, bara genom att välja
tjafsstrategin. Nästa gång SD får en järnrörsskandal kommer kritiken att
vara ännu enklare att avfärda för SD, eftersom tjafsstrategin redan har
normaliserat saker som hot med järnrör.
Vem minns längre att Kent Ekeroth, en av Jimmie Åkessons närmaste
medarbetare, också har varit starkt engagerad i den mycket våldsamma,
högerextremistiska Counter-jihadrörelsen, som förespråkar just våld för att
lösa "muslimfrågan" i Europa? Men också när den debatten skedde 2011 (
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid5&artikelH59373)
användes tjafsstrategin för att ursäkta och ha kvar Ekeroth i partitoppen.
Han har ju lämnat Counter-jihad och är inte verksam där längre! Och
eftersom en bakgrund i Counter-jihad nu hade förvandlats till något
normalt, nämndes knappt denna skandal när järnrörsskandalen blev aktuell i
år. Men givetvis är de starkt förknippade, och givetvis har Kent Ekeroth
aldrig övergivit sina våldstendenser. Ekeroth skulle ha åkt ut på ändan
från SD i samband med avslöjandet 2011, och ännu mer i samband med
järnrörsskandalen. Men nu kan SD tacka den unika svenska naiviteten för att
det räcker med bara lite tjafs för att inget ska ske, och medlemskap i
Counter-jihad och järnrörshot blir normaliserat.
Det är så det går till i Sverige, där vi tror att alla problem löses genom
"samtal" och "överenskommelser". När det inte finns någon som tar sig
rätten och auktoriteten att desavouera ohederlighet och dumska, kommer
ohederligheten och dumskan alltid att pladdra tills den får som den vill.
Denna desavouering gör man genom att låta hjärnan och förnuftet ha
företräde i samhällsdebatten, inte de skenande ordmassorna och framvällande
diskussionsgröten hos höger- och vänsterextremister.
-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
