[SKRIVA] Re: Tvillingdetektiverna
- From: "Zenzat" <zenzat@xxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Tue, 23 Dec 2014 19:40:28 +0100
Det har här på SKRIVA-sidan efterlysts läsupplevelser i många år. Här är
mitt bidrag:
De böcker som man fängslas av när man fortfarande är ny och mottaglig för
intryck komma att prägla ens liv. Det gäller i allra högsta grad för mig.
Julaftonen 1941 fick jag i julklapp den första bok jag skulle läsa. Den
hette "Det räddande vargtjutet" av Per Westerlund. Själva berättelsen om de
båda samepojkarna gjorde inget starkt intryck på mig. När de i skidspåret
under svåra förhållanden och trötta är på väg att ge upp väcks de till liv
av ett vargtjut och återupptar kampen mot naturen. Det är berättelsens
höjdpunkt och det enda jag minns av den.
Det viktiga med boken för min del var nämligen något helt annat. När jag
började läsa den så var jag tvungen att puzzla ihop bokstäverna till ord och
orden till meningar. Jag minns fortfarande vilken ansträngning det var, men
efter ett tag hade jag glömt denna anspänning och när jag kom till sista
sidan så kunde jag läsa.
Samma jul fick jag en annan bok, Pojkarnas flygbok 1941. Den var författad
av Alvar Zacke och hette "Öknens örnar". Nu hade jag bemästrat läsandets
konst. "Öknens örnar" öppnade Sahara för mig. Mot slutet flyger
huvudpersonen söder över och Södra korset dyker upp över horisonten i
nattmörkret, vilket gav en egenartad känsla av förväntan. Många årtionden
senare i livet tog jag flyglektioner, definitivt inspirerad av Alvar Zackes
flygböcker. Och en kväll söder om ekvatorn vid Victoria/Nyanza såg jag Södra
Korset stiga upp på himlen. Då spelades "Öknens örnar" upp för min inre
blick.
Den tredje boken jag läste var också av Per Westerlund och hette "Tjuvpojken
som blev maharadja". Den boken hade en enorm inverkan på mig. Den skapade
ett livslångt intresse för Indien, indisk kultur och politik. Jag har
tillbringat några av mina bästa stunder i Indien och har många vänner i
detta märkliga land.
Ändå är frågan om det inte är en fjärde läsupplevelse som betytt mest för
mig, nämligen upptäckten av Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr när jag
var 9 år. Det var framför allt Edmond Hamiltons kapten Frank-romaner, men
även Eando Binders skrönor och Jerry Siegels och Joe Shusters "Stålmannen"
som påverkade mig. (Faktum är att jag vid nio års ålder bestämde mig för att
bli journalist därför att Lois Lane och Clark Kent var journalister. Och det
blev jag.) Senare i livet hade jag förmånen att träffa alla fyra
JVM-medarbetarna och intervjua dem. De var alla oerhört anspråkslösa och
behagliga människor.
Sedan kom all annan läsning. En period Strindberg, ett års inläsning av
dramatiken från grekerna fram till Björn Erik Höjer. Henry Miller, Anaïs
Nin, Kenneth Patchen, Karin Boye, e e cummings, Selma Lagerlöf, Gunnar
Björling, Edith Södergram, arbetarförfattarna, you name them, I read them.
Samt Tolkien när den första ohlmarkska översättninmgen kom för en halv
evighet sedan. Ej att förglömma geniet Jane Austens "Pride and Prfejudice"
och "Emma".
Hade jag inte snubblat över mina fyra första läsupplevelser hade mitt liv
antagligen tagit en helt annan riktning.
God Jul och Gott Nytt År
Bertil
-----Ursprungligt meddelande-----
From: Ahrvid
Sent: Monday, December 22, 2014 12:19 PM
To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
Subject: [SKRIVA] Tvillingdetektiverna
(På siten K1 har det utbrutit en liten diskussion om böcker man läste i
späda år. Själv läste jag bl a Tvillingdeckarna av "Sivar Ahlrud", och jag
tänkte nedan återposta min artikel om dessa rödhättade yrväder, som stått i
DAST och finns på DASTs hemsida. Ni andra på SKRIVA får gärna bidra med era
tårdrypande, nostalgiska minnen av barn/ungdomsböcker! --AE)
http://www.dast.nu/artikel/ungdomsboksmysteriet
-----
Ungdomsbokmysteriet
Ungdomsboksmysteriet. Så skulle säkert titeln bli på en bok, om
tvillingdetektiverna Klas och Göran Bergendahl gav sig på
ungdomsbokbranschen. Så gott som alla böcker i denna populära bokserie
från B Wahlströms – de gröna och röda ryggarna, ni vet! – hette något på
… mysteriet. I min späda ungdom slukade jag de böckerna. Det
var troligen min första introduktion till något som kunde kallas
detektivromaner, om än de ofta hade mer äventyr än gåtpusslande.
Jag minns böckerna om tvillingdetektiverna som roliga, färgstarka och
fartfyllda. Men mitt skolbibliotek hade dem aldrig. De stackars
skolbarnen kunde ju bli helt förstörda av att få läsa spännande
ungdomsäventyr. Alla vet ju att god barnlitteratur handlar om sociala
problem, personliga relationer och annat daddande. Jag blev nog förstörd
för livet av att läsa om tvillingdetektiverna. Jag gick över till att
läsa andra böcker tack vare dem!
Böckerna skrevs av ”Sivar Ahlrud”, pseudonym för Sid Roland Rommerud
och Ivar Ahlstedt. Sid Rolands sista tvillingdeckarbok kom 1974 och
efter hans död skrevs fyra böcker till av Dag E Hogsten, Börje Isaksson
och George Johansson. (Det kan diskuteras om de tillhör en äkta
Tvillingdetektiv-kanon!)
För en tid sedan kom jag över en liten bunt av böckerna och tog mig
för att läsa om några. De var faktiskt riktigt underhållande, och det
blev ett kärt återseende.
I exempelvis Raketmysteriet kommer tvillingarna till en
galen (nå, litet egen i alla fall) uppfinnare som bor i skogen och
utvecklat ett nytt raketbränsle som han skjuter upp testraketer med. Här
är det inte så mycket bovar, men tvillingarna hjälper uppfinnaren med
litet tekniskt knix som han haft problem med. I TV-Mysteriet har
vi den omtalade scenen när en av tvillingarna plötsligt vaknar upp i
biologiska museet mitt i natten. Vad gör han där? Läs och begrunda
svensk televisions barndom! I Fotbollsmysteriet tas den lokale
Vindsele-stjärnan ”Kometen” sensationellt ut till Sveriges VM-lag, men
så försvinner han … Klas, Göran och Hubbe rusar till räddning.
Huvudpersoner är de rödhättade yrvädren till tvillingar Klas och
Göran Bergdendahl, som bor i den lilla norrlandsstaden Vindsele
(modellerad efter Sid Rolands hemort Vindeln). De är för evigt 13 år
gamla. De ställer alltid till bus och har ett respektlöst förhållande
till föräldrar och andra vuxna. Minst lika viktig är deras
glasögonprydde kusin Hubert Norlén i Stockholm, som kallas Hubbe, men
avskyr detta smeknamn. Han är klassens ljus och redaktör för
skoltidningen. Han står för bildning och stil och har hjärnkapaciteten
för problemlösning. Han blir motvilligt indragen i kusinerna Klas och
Görans äventyr och blir lätt litet förlägen när han kommer nära flickor.
Inte sällan blandar sig deras gemensamma, något korpulente vän Frippe
in i smeten.
Det är alltid något skollov på gång, då Hubbe besöker Vindeln eller
tvillingarna besöker Stockholm. Överallt där tvillingdetektiverna drar
fram flockas bovar och banditer. Det stjäls manuskript, uppfinningar,
värdeföremål och annat, som våra vänner oförskräckt måste jaga rätt på.
Oförvägenheten står Klas och Göran för. Hjärna och slutledningsförmåga
bistår Hubbe med. Resultatet blir alltid detsamma: det försvunna
återfinns och bovarna åker fast med buller och bång.
Ivar Ahlstedt (1916-1967), född skåning sedan avflyttad till
Stockholm, skrev de första sex böckerna i samarbete med norrlänningen
Sid Roland Rommerud (1915-1977). Därefter turades de tu om att skriva
sina böcker. Sid Roland skrev dem förlagda till Vindeln; jag antar att
Ivar Ahlstedt gärna förlade sina i Stockholm. Böckerna kunde dock
utspelas på många håll i Sverige, och i minst ett par drabbas Afrika av
tvillingarnas upptåg (t.ex. i Pyramidmysteriet). När Ahlstedt avled
fortsatte Sid Roland på egen hand i några år.
Den första boken i serien hette Tvillingdetektiverna (senare i reviderad
utgåva, som Portföljmysteriet) och
kom ut på Lindqvist 1944. 1949 Tog B Wahlström över. Notera att fyra av
de fem icke-Wahlströms-böckerna som kom före 1949, senare återutgivits
av dem, reviderade och under andra titlar. Såvitt jag kan se är det bara
Cirkus Babbini från 1945 som inte återutgivits av B Wahlströms. Totalt blev
det omkring 50 böcker.
Det som slår en är humorn i böckerna. Dialogerna är rappa och
fyndiga. Observationerna av omvärlden får en 13-årings touch. Glass är
viktigt. Tjejer är fåniga. Främlingar i gråa rockar är det alltid något
mystiskt med, och det hör till ungdomsdetektivens tjänsteplikt att
genast igångsätta skuggning av sådana typer.
Förutom humorn kan man säga att Tvillingdeckarna baseras på
kontraster. Ungefär vartannan äventyr utspelas i Stockholm, vartannat i
Vindsele.
Storstad blandas med norrländska småstäder och myrar (myggorna och
träsktrampandet i Fäbodsmysteriet tjänar
som bra exempel). Det finns också en klar kontrast mellan de vilda
tvillingarna och den lärde och korrekte Hubert, som bidrar till
humoristiska poänger.
Författarna var också pigga på att skriva om saker i tiden. Under
rymdkapplöpningens tidiga år kom Raketmysteriet och Rymdmysteriet. När TV
och tunnelbana var nytt kom TV-mysteriet och Tunnelbanemysteriet. Det finns
knappt några skyskrapor i Stockholm, men icke desto mindre kom
Skyskrapemysteriet (det var nog Hötorgshusen som fick bli fond för
handlingen).
När Sverige vann VM-guld i hockey kom förstås Ishockeymysteriet.
Fotbollsmysteriet var
den självskrivna titeln vid VM i fotboll 1958. På detta vis tjänar
också böckerna litet grand som historiska exposéer över ett Sverige i
förändring. Man kan dock undra om dagens ungdom tycker att TV och
tunnelbanor är lika fräscht och spännande?
Jag minns de fina omslagen i alla senare upplagor av
tvillingdetektiverna, gjorda i lätt serietidningsstil av Ola Ericson. En
tid gjorde han också en tecknad tvillingdeckarserie. Bertil Heglands
tidigare omslag var jag inte lika förtjust i, men bland kuriosa kan
nämnas att modell för dennes ”tvillingar” var brorsonen Lennart Hegland,
sedermera stjärna i Hep Stars!
På Jonny Nilssons utmärkta hemsida om tvillingdetektiverna erfar jag
att böckerna också utgavs i Danmark, Norge, Finland – och Island.
Naturligtvis var det här helt förkastlig och vedervärdig
massmarknadslitteratur, som barn absolut inte skulle läsa. De var ju så
dåliga, hade bibliotekarier och kulturråd och alla-som-visste-bäst
bestämt. Personligen tycker jag sådant är struntprat.
Det kan inte vara fel med roliga, lättsamma böcker för barn och
ungdom som får dem att läsa och känna engagemang för något som står på
papper, innanför bokpärmar. De politiskt korrekta böckerna om mobbing,
sociala relationer, invandrares situation och så brukar stå olästa på
hyllorna. Vuxna förståsigpåare har aldrig begripit vad barn och ungdom
tycker det är roligt att läsa om, på samma sätt som de vuxna i böckerna
om tvillingdetektiverna aldrig begriper sig på de sprakande, festliga
äventyren som drabbar Klas, Göran och Hubert – gemenligen kallad Hubbe.
--Ahrvid
Ps. Jag tog bort mellanrubrikerna från DAST-artikeln. En bra site med mer
info om Tvillingdetektiverna är:
http://www.monsterashistoria.se/tvillingdetektiverna.htm
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra
historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE i nya
E-antologin E-Xtra Vildsint https://bokon.se/ebok/vildsint_jens-stenman /
YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skr�ck * �ldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx f�r listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
