Väldigt imponerande med en historia som har sÃ¥ mÃ¥nga detaljer att man kan läsa den om och om, och upptäcka nya saker som pÃ¥ sätt och vis gör det till en ny berättelse varje gÃ¥ng. För övrigt gillar jag verkligen den här meningen: "ett par urtvättade jeans med kalsongernafortfarande kvar i byxan." Där har Marita verkligen lyckats fÃ¥nga sinnesbilden av en slusk(vi har väl alla sett dessa svampar pÃ¥ golvet). /Susanne ________________________________ FrÃ¥n: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx> Till: skriva@xxxxxxxxxxxxx Skickat: mÃ¥ndag, 10 oktober 2011 19:46 Ã?mne: [SKRIVA] 3:e pris novelltävlingen: "Grus i maskineriet" (Tänkte börja posta tävlingsvinnarna. Börjar bakifrÃ¥n med plats 3. Under veckan kommer sedan plats 2 och 1. Lägger sist in juryns kommentarer - men SKRIVA:s medlemmar är ocksÃ¥ välkomna att kommentera! --AE) ----- Grus i maskineriet Av Marita H Linkruus Jag har alltid känt mig utanför. Annorlunda. Under en period i barndomen var jag övertygad om att jag var en alien, utplacerad pÃ¥ en främmande planet med ett hemligt uppdrag som, möjligen, skulle avslöjas för mig dÃ¥ jag var stor nog. Eller ocksÃ¥ inte; kanske var jag en skickligt konstruerad maskin som samlade in data om levnadsbetingelserna och invÃ¥narna här, som sÃ¥ smÃ¥ningom skulle hämtas tillbaka av mina skapare för att leverera rapport. Med tiden förstod jag att de flesta barn genomgÃ¥r en sÃ¥dan period dÃ¥ de har tvivel rörande vilka de är; dÃ¥ de känner sig som främlingar i sin familj och anser sig vara orättvist, hÃ¥rt eller annorlunda behandlade, av sina föräldrar, av sina syskon, av alla andra. Dock har känslan av utanförskap aldrig riktigt försvunnit. * Föreställ dig ett flott rum, som taget ur ett modemagasin för den välbärgade medelklassen, ett rum i en avskalad, modern stil, ek, vitt, naturfärger pÃ¥ soffa, gardiner och kuddar. Stiligt, men kallt. Tjusigt, men opersonligt. Inget som rubbar bilden av perfektion förutom nÃ¥gra udda saker som stör bilden och fÃ¥r dig att fundera över vad som gÃ¥tt fel. PÃ¥ soffbordet, en pappkartong av det slag man fÃ¥r hämtmat i, ätpinnarna sticker ut, lite nudlar hänger över kanten och en del har hamnat pÃ¥ bordsskivan, en hopknycklad ölburk som det trots allt funnits nÃ¥gra droppar kvar i men inte nu längre, en annan ölburk ännu ej urdrucken; en porrtidning, uppslagen, över soffans armstöd; nÃ¥gra dvd:er av det mindre rumsrena slaget pÃ¥ hyllan nedanför den vägghängda tv-skärmen; pÃ¥ golvet, ett par urtvättade jeans med kalsongerna fortfarande kvar i byxan. Föreställ dig sedan att den stora platta tv-skärmen flimrar framför dina ögon. Hela skärmen uppfylls av ett yppigt kvinnobröst, en mans tunga slickar frenetiskt och hans mun suger emellanÃ¥t tag i bröstvÃ¥rtan. Scenen växlar och vi ser ett annat par, en naken kvinna pÃ¥ alla fyra i en soffa, en naken man som tar henne bakifrÃ¥n. Stön och flÃ¥sanden ackompanjerar bilderna. Ã?ter till rummet. I den stilrena soffan sitter en man, mager, det är en ynglings kropp, en kropp som inte sett solen pÃ¥ mÃ¥nader, iklädd endast en solkig t-shirt. Han sitter med benen isär och ena armen uppslängd pÃ¥ ryggstödet. Den andra armen arbetar hÃ¥rt, som en kolv pumpar den fram och tillbaka, fram och tillbaka. Den unge mannens snabba andhämtning, blodets pulserande i hans öron och hans totala koncentration pÃ¥ tv-bilderna gör att han inte hör nyckeln som vrids om i lÃ¥set till ytterdörren, inte heller klackarna som närmar sig över hallgolvet. â??AAAH!â?? Skriket skrämmer upp honom ur soffan, han skriker själv och rycker Ã¥t sig en av soffkuddarna att skyla sina ädla delar med. Under nÃ¥gra sekunder stirrar de pÃ¥ varandra, den eleganta kvinnan och den unge mannen, bÃ¥da lika överraskade och uppskrämda av det oväntade intrÃ¥nget. â??Vem är du?! Vad gör du här? Ut härifrÃ¥n genast, eller jag ringer polisen!â?? Den unge mannen stirrar förbluffad pÃ¥ kvinnan. â??Jag bor här!â?? Kvinnan samlar sig, rösten är lugn, ett ögonbryn ackompanjerar den lätt överlägsna tonen med ett stänk klentrogenhet i. â??Du bor här? Det här är min lägenhet. Jag bor här!â?? Mannen har Ã¥terfÃ¥tt fattningen, och gapskrattar nu. â??Du är pÃ¥ fel vÃ¥ning, gullet.â?? Kvinnan betraktar honom under tystnad. Hennes ögon söker sig till kudden som han fortfarande hÃ¥ller framför sig. Hans blick följer hennes och förlägenheten flammar upp pÃ¥ hans kinder. â??Eh, jag ska bara â?¦ â?? Han böjer sig ner, snappar Ã¥t sig jeansen och tar sig sidledes snabbt in i sovrummet och stänger till dörren. Efter en halv minut Ã¥terkommer han. Tv:n är avstängd och alla porrullarna ligger i en prydlig hög pÃ¥ soffbordet. Den hopknycklade ölburken ligger i pappkartongen som hon hÃ¥ller i ena handen medan hon med disktrasan i den andra torkar av bordet. När hon hör honom komma ut genom sovrumsdörren rätar hon pÃ¥ sig, med bÃ¥da armarna lätt ut Ã¥t sidorna. Hon är nästan lika lÃ¥ng som han. Han har bytt till en ren t-shirt och fÃ¥tt pÃ¥ sig byxorna. Han tycks ocksÃ¥ ha dragit en kam, eller fingrarna, genom hÃ¥ret, men det är tveksamt om det gjort nÃ¥gon nytta. â??Jag vet inte vem du är, men det här är mitt hem.â?? Hon sveper ut med armen. â??Allt detta är mitt.â?? Med en lätt min av avsmak pekar hon med disktrasan mot dvd-högen pÃ¥ bordet: â??Bortsett frÃ¥n det där, vad är ditt?â?? Kanske känner han sig yngre än nÃ¥gonsin, den unge mannen, förvirrad, generad, med en känsla av underlägsenhet gentemot den vackra kvinnan som, trots att hon inte kan vara mÃ¥nga Ã¥r äldre än han själv, är sÃ¥ överlägsen, kontrollerad, klädd som kom hon direkt frÃ¥n tv-rutans Mad Men, men han ler, och talar med tillkämpat lugn. â??Jag har hyrt möblerat, direkt av ägaren. Jag flyttade in i förrgÃ¥r.â?? Kvinnan ler, men i hennes röst finns inte tillstymmelse till värme. â??Och nu flyttar du ut.â?? I mannens ögon glimtar nÃ¥got som skulle kunna vara skräck till, men han ler fortfarande. â??Du kan inte sparka ut mig. Jag har ett underskrivet kontrakt.â?? â??Inte med mitt namn pÃ¥.â?? Lugnet, självsäkerheten i hennes röst fÃ¥r hans leende att försvinna. â??Med ägarens underskrift! Han fick reda pÃ¥ för nÃ¥gra veckor sedan att han skulle stationeras utomlands och var glad att hitta en hyresgäst med sÃ¥ kort varsel.â?? â??Det tror jag säkert. Hette han möjligen Jerry?â?? Tystnaden accentueras av knäppningar frÃ¥n den nyss avstängda tv-skärmen och enstaka dämpade ljud frÃ¥n gatan utanför; hörs inte till och med deras hjärtslag? De stÃ¥r och mäter varandra med blicken, den unge mannen uppenbarligen med en gryende föraning om katastrof. â??Känner du honom?â?? â??Min sÃ¥ kallade bror. Ett äckel och en bedragare. Tydligen har han snott reservnycklarna hos mamma medan jag var bortrest pÃ¥ jobb.â?? Ã?terigen nÃ¥gra sekunders tystnad. â??Ursäkta mig ett ögonblick.â?? Kvinnan höjer lätt pÃ¥ armarna med ett menande ögonkast mot papplÃ¥dan i höger hand. â??Jag ska göra mig av med skräpet.â?? Hon gÃ¥r ut i köket och Ã¥terkommer efter nÃ¥gra sekunder för att hämta den andra ölburken. Hon kastar ett öga pÃ¥ porrtidningen, tar ett steg och lyfter upp den mellan tummen och pekfingret, pÃ¥ armlängds avstÃ¥nd, som om hon trodde att den kunde besudla henne vid beröring. â??Ska du ha kvar den här?â?? Den unge mannen rodnar och skakar pÃ¥ huvudet. Hon gÃ¥r Ã¥ter ut i köket, ölburk i ena handen, porrblaska i den andra. En skÃ¥pdörr öppnas, en dov duns, dörren stängs. FrÃ¥n köket hörs hur vattenkranen vrids pÃ¥, och stängs av. När hon Ã¥ter kommer ut i rummet gÃ¥r hon fram till ett nätt skrivbord med tre lÃ¥dor pÃ¥ ena sidan. Hon drar ut den nedersta lÃ¥dan, rafsar bland innehÃ¥llet, hittar en nyckel med vilken hon lÃ¥ser upp den översta lÃ¥dan. Ur den plockar hon efter nÃ¥gra sekunders letande fram ett papper. Hon vänder sig om, tar ett par steg fram till den unge mannen och hÃ¥ller upp papperet i ansiktshöjd framför honom. â??Min lägenhet. Ut härifrÃ¥n!â?? Hon sänker papperet. Under nÃ¥gra sekunder stÃ¥r de och ser med ursinne pÃ¥ varandra. Inget hörs mer än deras andetag. Mannen slappnar plötsligt av, och ler. â??Jag behöver hÃ¥lla mig undan ett tag.â?? Han plockar upp en av dvd:erna frÃ¥n bordet, gÃ¥r fram till spelaren och stoppar in den. Tv:n gÃ¥r pÃ¥. Han sätter sig i soffan. â??Jag ringer polisen.â?? â??Jag skulle inte tro det, gullet. Skulle inte tro det.â?? Han letar med handen mellan soffkuddarna. Utan att ta blicken frÃ¥n tv-skärmen höjer han armen i luften och viftar lÃ¥ngsamt med handen. I handen, en liten svart skrivbok i A5-format. * Aldrig hade hon trott att hon skulle Ã¥ngra sin nogrannhet, Ã¥ngra att hon förde sin dagbok, den som hon betraktat som sin säkerhet, livförsäkring. Aldrig hade hon trott att hon skulle hata sin bror. Avsky, javisst. Han gjorde allt för att ställa till problem för henne. Förakta, jadÃ¥. Det var obegripligt att nÃ¥gon som var släkt med henne kunde hysa sÃ¥dana politiska Ã¥sikter som han gjorde; hon var i själva verket övertygad om att han tog ställning enbart för att reta henne. Men hata honom? Ã?nska att han aldrig blivit född? Och hennes inneboende. Han var verkligen vidrig. Han njöt av att reta henne. Trots hennes tillsägelser Ã¥t han alla mÃ¥ltider vid soffbordet. Plockade han nÃ¥gon gÃ¥ng undan lämnade han allt pÃ¥ diskbänken istället. Struntade i att använda underlägg, struntade i att torka av bordet; det var helt förstört nu, med ringar efter ölburkar och fläckar efter flottig hämtmat. Tillbringade dagarna med att titta pÃ¥ porrfilm. Och hon kunde inte göra nÃ¥got Ã¥t det. Hon fortsatte att gÃ¥ till arbetet varje dag, bävande inför vad hon skulle finna dÃ¥ hon kom hem. Spratt till varje gÃ¥ng som mobilen ringde eller nÃ¥gon knackade pÃ¥ dörren till hennes tjänsterum, där hon i och för sig sällan befann sig, men ändÃ¥. Kände sig illamÃ¥ende varje gÃ¥ng en journalist presenterade sig, eller nÃ¥gon okänd person med oklar agenda talade med henne. Men herregud, det ingick i hennes jobb! Hon hade älskat det. Inte nu längre. Alltför mÃ¥nga hemligheter fanns nedskrivna i den lilla svarta. Vilken idiot hon varit! Hon hade hämtat upp tältsängen frÃ¥n källaren och ställt den bakom soffan, under det stora fönstret. Han hade försökt att sova i soffan de första nätterna men hon hade med jämna mellanrum stigit upp och daskat till honom med sopborsten. Efter första veckan var hon sÃ¥ trött att hon stupade i säng efter fredagens thaimat och sov bort halva lördagen, nÃ¥got som aldrig hänt henne förut. När hon vaknade efter att ha sovit djupt för första gÃ¥ngen sedan han kom in i hennes liv, nej, inte hennes liv, men hennes lägenhet, sträckte hon vällustigt pÃ¥ sig. Det doftade stekt ägg och bacon. Och nybryggt te. Hon öppnade ögonen. â??Förstod att du skulle vakna snart. Du har legat och gett smÃ¥ vällustiga ljud ifrÃ¥n dig i en kvart.â?? Han stod med ryggen mot fönstret, lutad mot fönsterbrädet, med armarna i kors, i, som det sÃ¥g ut, rena kläder, när hade han tvättat dem? Han lät â?? vänlig? Hennes klentrogna, lätt förargade blick fastnade pÃ¥ det lilla uppfällbara bordet som brukade stÃ¥ i garderoben i hallen. Nu stod det vid sidan av hennes säng med en frukostbricka pÃ¥. Te, juice, rostat bröd, ägg och, förutom bacon, tvÃ¥ sÃ¥dana där smÃ¥ korvar man fÃ¥r pÃ¥ B&B:s i England, och där lÃ¥g tvÃ¥ stekta tomathalvor ocksÃ¥, Ã¥h, â?¦ Hade han varit ute och handlat? â??Jag äter aldrig frukost pÃ¥ sängen.â?? Det kom ut vassare än hon avsett. Han log och tog brickan. â??SÃ¥ mycket bättre, dÃ¥ fÃ¥r jag sällskap. Antar att du inte vill ha mig pÃ¥ sängkanten.â?? Och sÃ¥ bar han ut brickan ur rummet. När hon kom ut i köket hade hon tagit pÃ¥ morgonrocken. Tvekande slog hon sig ner mittemot honom. â??FörlÃ¥t, jag menade inte att lÃ¥ta sÃ¥ â?¦â?? Hon tystnade, de mjuka dragen stelnade till. â??Ã?r du ute efter pengar?â?? Vasst igen. â??Var inte sÃ¥ bitchig. Jag försöker bara vara snäll. Tänkte det var pÃ¥ tiden att vi grävde ner stridsyxan.â?? Han hade bruna ögon, ljusbruna. Som konjak, tänkte hon. Akta dig för spriten. Hon kunde inte lÃ¥ta bli att dra pÃ¥ smilbanden, associationen hade kommit sÃ¥ överraskande. â??Vad?â?? Hans röst var fortfarande vänlig, nyfiken. Han sÃ¥g sÃ¥ ung ut. Med sitt rufsiga bruna hÃ¥r, som det tycktes omöjligt att fÃ¥ fason pÃ¥, och ögonen, han hade kraftiga, markerade ögonbryn, sÃ¥g han riktigt bra ut. Hon log. â??Tack, gärna det. Betyder det att du kommer att uppföra dig framöver?â?? â??Jag lovar att försöka.â?? Han sprack upp i ett stort leende. Charmig, tänkte hon, medan han högg in pÃ¥ frukosten med kniven i vänster hand och gaffeln i höger. Han sÃ¥g charmig ut. Kanske skulle det ordna sig trots allt. * Hon kände sig harmonisk, glad. Hon stod och putsade soffbordets vackra träskiva. Fläckarna och ringarna efter ölburkar hade hon inte lyckats fÃ¥ att försvinna men de störde inte sÃ¥ mycket längre. Hon rätade pÃ¥ sig och beundrade sitt verk med trasan i ena handen. Med högerhanden, som höll i möbeloljan, strök hon bort en slinga hÃ¥r som fallit ner i ansiktet. Hon gick ut i köket och bytte oljetrasan mot dammtrasan. Nynnande gick hon ut i rummet och fortsatte städningen. När hon torkade av hyllan nedanför tv-skärmen var det nÃ¥got som var annorlunda. Ett par sekunder stod hon och tittade pÃ¥ hyllan utan att förstÃ¥. Sedan insÃ¥g hon att det inte lÃ¥g nÃ¥gra porrfilmer där längre. Hon sÃ¥g sig om i rummet. Kollade skÃ¥pet. Ã?gonen gled över bokhyllans alla hyllplan med böcker. Hon avslutade dammtorkandet och hämtade dammsugaren med ett leende pÃ¥ läpparna. De tre senaste veckorna hade de gradvis lyckats anpassa sig; de hade bÃ¥da tagit hänsyn, varit vänligt tillmötesgÃ¥ende, och allting hade fungerat, löst sig. Det var inte likt henne att vara sÃ¥ generös och tÃ¥lmodig. När hon avslutat städningen tog hon en dusch. Det fick bli en snabbdusch eftersom lunchen var klar. Han hade gjort omelett med sparrisstuvning. De Ã¥t under vilsam tystnad. När hon ätit färdigt lade hon ifrÃ¥n sig besticken med en knappt hörbar, belÃ¥ten suck. â??Ã?r du kock?â?? Han skrattade. â??Nej, varför tror du det?â?? â??Omeletten var ljuvlig.â?? â??Tack!â?? Han lade ner sina bestick och betraktade henne en lÃ¥ng stund utan att säga nÃ¥got. Hon skrattade till. â??Vad är det?â?? â??Vet du vad jag vill göra?â?? Hon svarade inte, log bara, väntade. â??Jag vill gÃ¥ en promenad i parken.â?? Hon blev genast orolig. â??Men du ska ju inte gÃ¥ ut.â?? Det finns ögonblick här i livet dÃ¥ orden inte behövs. DÃ¥ blickar, och nÃ¥got som vetenskapligt brukar hänvisas till som feromoner, nÃ¥r vÃ¥ra innersta djup och styr vÃ¥ra handlingar sÃ¥ till den grad att vi knappt är medvetna om annat än att vi vill, vi mÃ¥ste följa det där som uppfyller oss. Stolen skrapade mot golvet när han reste sig och tog ett steg mot henne, hon reste sig och mötte honom, för första gÃ¥ngen, i en fumlande, ivrig kyss som förde dem bÃ¥da till den djupaste innerlighet, den mest naturliga, pÃ¥ samma gÃ¥ng djuriska, men mest mänskliga, känsloyttring som kan ta sig uttryck mellan tvÃ¥ vuxna människor: kärleksakten. * â??Vi har inte lyckats lösa problemet.â?? â??JasÃ¥?â?? â??Vi förstÃ¥r inte konceptet. Det har Ã¥terigen kullkastat vÃ¥rt program eftersom det alltid är irreversibelt.â?? â??Ã?r det den där lilla anomalin som häftar vid vÃ¥ra klienter?â?? â??Nej, inget sÃ¥dant, den förekommer ju ocksÃ¥ naturligt och är i sig inget märkligt.â?? â??NÃ¥gon som har blivit medveten?â?? â??Nej, nej, de misstänker ingenting, förutom nÃ¥gra enstaka ännu icke fortplantningsdugliga som ibland kan ha sÃ¥dana tankar. Nej, det är den här fortplantningsakten. Det är ibland nÃ¥got med den som stör sändningen, eller snarare avbryter den för gott.â?? â??Det är ju ett gammalt problem. Varför är det inte löst ännu?â?? â??Vi vet inte vad det är som startar processen och kan därför inte ingripa. Det framstÃ¥r som sÃ¥ mycket märkligare eftersom den här störningen uppenbarligen inte krävs för att genomföra akten.â?? â??Och nu har vi alltsÃ¥ Ã¥terigen tappat en av dem?â?? â??Ja. AlltsÃ¥, vi förlorar nästan alla en tid efter att de blivit fortplantningsdugliga.â?? â??Hm.â?? â??Som sagt, bortfallet i tjugo-trettioÃ¥rsÃ¥ldern är nästan totalt. Om vi initierade ett större antal redan frÃ¥n början â?¦â?? â??Det gÃ¥r inte. Vet du hur mycket det skulle kosta? Röster har höjts för att helt avbryta projekt som inte gÃ¥r tillräckligt snabbt framÃ¥t.â?? â??Men â?¦ men, det finns en enorm potential, det här är ju ett av de mest lovande objekten!â?? â??Kan inte hjälpas.â?? â??Kanske om vi drog ner pÃ¥ agenterna â?¦ för varje agent vi tar bort kan vi initiera hundratals nya klienter.â?? â??Nu tänker du allt lite bakvänt. Hur ska vi kunna göra nÃ¥got om vi tar bort agenterna? Nej, vi fÃ¥r jobba vidare med att försöka lösa gÃ¥tan.â?? â??Naturligtvis.â?? â??Du fÃ¥r initiera en ny klient.â?? â??Eh â?¦ det kan jag inte.â?? FörvÃ¥nad tystnad. â??Eftersom vi uppnÃ¥tt maximalt antal med hänsyn till det beviljade energiflödet gÃ¥r det inte att initiera fler.â?? â??Men â?¦ du menar att det gÃ¥r omkring en massa urspÃ¥rade klienter som blockerar möjligheten att initiera nya?â?? â??Precis.â?? â??Men se dÃ¥ genast till att eliminera dem!â?? * Han suckar. Varför mÃ¥ste flugpappersfallen hamna pÃ¥ hans bord? Han trivs inte med uppmärksamheten. Dessutom tÃ¥l han inte Ã¥synen av blod. Han har ofta frÃ¥gat sig varför han överhuvudtaget valde det här yrket. Han ogillar vÃ¥ld, trängsel och brÃ¥k. Det enda han klarar av att läsa, förutom rapporter och annat som ingÃ¥r i arbetet, är kärleksromaner utan vÃ¥ld och ond, brÃ¥d död. Det enda han ser pÃ¥ tv är naturprogram; av nÃ¥gon anledning klarar han av att se naturens grymheter men inte människans. Kanske var det just därför han blev polis. Han bekämpar illamÃ¥endet, stÃ¥lsätter sig och fäster Ã¥ter blicken pÃ¥ scenen framför sig. Mitt pÃ¥ golvet en ung mans kropp, med huvudet i en konstig vinkel mot ett av soffbordets ben. Han har fÃ¥tt halsen avskuren, snittet har nästan skilt huvudet frÃ¥n kroppen. Den förut vita mattan är nu till övervägande delen mörkt röd. PÃ¥ golvet i sovrummet en ung kvinna, med en mobiltelefon i vänster hand. Hon har lyckats fÃ¥ tag i telefonen uppe pÃ¥ sängbordet men sedan kollapsat när hon försökt ringa. Ett blodspÃ¥r visar att själva knivhugget, som skurit upp halva buken, företogs i vardagsrummet. â??Jahaâ?? säger rättsläkaren samtidigt som han reser sig frÃ¥n knäböjandet bredvid kvinnans kropp. Han drar av sig plasthandskarna. â??De har varit döda i ett par dygn, minst. Dödade med kniv, bÃ¥da tvÃ¥. Mördaren är vänsterhänt. Resten fÃ¥r du läsa i obduktionsprotokollet.â?? Han pekar pÃ¥ kvinnan. â??Visst var hon sambandsperson mellan statsministern och det nya nationella samlingspartiet? BrÃ¥kade inte hon med sin partiordförande i förra veckan?â?? â??Jo, hon beskyllde honom för omänsklighet.â?? Rättsläkaren skrattar. â??Men det var ju hon som var omänsklighetens ansikte i media.â?? Kommissarien suckar. â??Antar att jag blir tvungen att ge mig in i det getingboet nu.â?? Rättsläkaren ler brett, men blir allvarlig igen. â??Och mannen? Vet du vem han är?â?? Han drar pÃ¥ det. Han litar inte pÃ¥ att rättsläkaren kan hÃ¥lla tand för tunga, men gillar inte heller att ljuga rätt upp och ner. â??Hon har en yngre bror. Kanske är det han.â?? Rättsläkaren nöjer sig med det svaret och packar ihop sin väska . Den unge mannen har varit eftersökt bÃ¥de av sina forna kompisar i de kriminella kretsarna och av polisen. Han lurade kumpanerna och försvann med pengarna efter ett av de största värdetransportrÃ¥n som genomförts i landet. För bara nÃ¥gra dagar sedan kontaktade han plötsligt polisen, sade sig vilja Ã¥terlämna pengarna och vittna emot sina kumpaner. Mot löfte om ny identitet och väsentlig pÃ¥följdslindring, förstÃ¥s. Han skakar pÃ¥ huvudet. Synd att kumpanerna hittade honom först. PÃ¥ vägen ut vänder sig rättsläkaren om. â??Förrestenâ??, säger han och ler, â??en kuriositet. SÃ¥dant roar mig.â?? Kommissarien ler vänligt tillbaka och väntar pÃ¥ att rättsläkaren ska klämma ur sig det han vill ha sagt. â??Allt tyder pÃ¥ att de bÃ¥da offren ocksÃ¥ var vänsterhänta. Vilket sammanträffande, vad?â?? Han blinkar menande och leendet växer till ett flin när han lämnar lägenheten. Kommissarien ser lÃ¥ngt efter honom. Jävla stropp. Han vet att han har svÃ¥rt att tala med folk, inte i jobbet som sÃ¥dant, men det här smÃ¥pratandet kolleger emellan vet han helt enkelt inte hur man gör. Han är medveten om att det smÃ¥skrattas bakom hans rygg. Han kastar en blick ner i sin anteckningsbok där han fäster pÃ¥ pränt alla iakttagelser han gör, sÃ¥dant som inte sedan framgÃ¥r av tekniska undersökningar eller obduktionsprotokoll. En vana han skaffade sig under utbildningen för att vara säker pÃ¥ att inget missa. Vänsterhanden för Ã¥ter pennan över den lilla svarta bokens sidor. ----- Juryns kommentarer: KGJ: Vid en slarvig genomläsning kan novellen se ut som ett collage. Collaget är inte alls ointressant men när man läser närmare framgÃ¥r det mer och mer hur de olika delarna belyser varandra. Ett imponerande exempel pÃ¥ hur mycket som gÃ¥r att fÃ¥ in mellan raderna. NK: Utomordentligt välskriven historia som skiftar berättarfokus tre gÃ¥nger, varje gÃ¥ng lika överraskande, och som dessutom har en sista mening som skruvar till det en sista gÃ¥ng. Snygg konstruktion. PL: Det här är en historia om spionerande aliens som tar temat till helt nya nivÃ¥er. Att läsa den är som att öppna de där smÃ¥ kinesiska askarna och i varje ask ligger en liten skrämmande överraskning. -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest news in short form! / GÃ¥ med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids novellsamling Mord pÃ¥ mÃ¥nen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Läs AE i nya Vildsint Skymningslandet, Ã¥rets mest spännande antologi - finns bl a pÃ¥ SF-Bokhandeln! / YXSKAFTBUD, GE VÃ?R WCZONMÃ? IQ-HJÃ?LP! (DN NoN 00.02.07)                  ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Ã?ldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe). ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).