Filosofen Nick Boström har framfört vad som kommit att kallas "simuleringsargumentet", som är ett resonemang om att mänskligheten och allt den upplever skulle kunna vara simulerad i en superduperdator. Idén om en simulerad värld är mycket vanlig inom sf-litteraturen. Ett av de tidigaste exemplen är "City of the Living Dead" (Manning och Pratt, 1930)) där befolkningen ligger i puppor och drömmer ett annat liv. Något liknande har vi i Bertil Mårtenssons roman Detta är verkligheten (1968)). Drömmaskiner blev så småningom till datorsimulerade världar, som hos Daniel Galouyes Counterfeit World (1964)), eller datorsimulerade miljöer som med William Gibsons cyberspace eller filmerna i Matrix-serien. Själva grunden till detta idékomplex ligger nog hos den grekiske filosofen Platon (som ibland ses som delvis sf-författare) med sin hypotes om idévärlden och liknelsen med fången i grottan. Boström tror inte själv att vi lever i en simulerad värld, iaf finner han det osannolikt, såsom han svarar i en FAQ-fil http://www.simulation-argument.com/faq.html "Do you really believe that we are in a computer simulation? No. I believe that the simulation argument is basically sound. The argument shows only that at least one of three possibilities obtains, but it does not tell us which one(s). One can thus accept the simulation argument and reject the simulation hypothesis (i.e. that we are in a simulation).Personally, I assign less than 0%% probability to the simulation hypothesis rather something like in 0%%-region, perhaps, maybe." Mer om simuleringsargumentet finns här http://www.simulation-argument.com/ Men om vi skall försöka beskriva det, något förenklat, går Boströms argument ut på att hävda att minst en av följande tre teser måste vara sann: 1. Nästan alla civilisationer på vår (människans) nivå hinner dö ut innan de blir supervancerade. 2. Andelen superavancerade civilisationer intresserade av att skapa simulerade verkligheter är praktiskt taget noll. 3. Vi lever nästan säkert i en simulerad verklighet. Boström hävdar som sagt inte tes 3 (han finner den mindre sannolik), bara att EN av de tre teserna måste vara sann. Om 1 och 2 är falska blir dock 3 sann - för det innebär att civilisationer inte hinner dö innan de blir superavancerade (=tillräckligt avancerade för att skapa simulerade verkligheter) och att de är intresserade av att skapa simulerade verkligheter. Om tes 1 är sann har det inte uppkommit civilisationer som kunnat simulera och då blir 3 inte sann. Om 2 är sann kan det ha uppkommit superavancerade civilisationer som kan simulera verkligheter, men de är ointresserade av att göra det, och då blir 3 inte heller sann. Till simuleringsargumentet hör också resonemang om teoretiska beräkningskapaciteter för datorer, samt resonemang om att om simulerade verkligheter skapas av superavancerade civilisationer blir det matematiskt rimligare att vi (mänskligheten) lever i en. Om jag får göra en personlig kommentar till detta (utifrån en något rostig men ändock filosofihjärna; läste filosofi under flera år på 80-talet) är jag inte alls säker på att en av teserna 1, 2, 3 "måste" vara sann. En invändning är att vi ännu inte är säkra på vad "verklighetens natur" egentligen är. Vad "är" det att utgöra en "verklighet"? Utan att veta vad man skall uppnå, kan man inte simulera det - man måste ju veta vad man skall uppnå. Det här är en extremt djupsinnig fråga som berör filosofi, kosmologi, modern fysik, förmodligen matematik, osv. Vi gräver oss allt djupare ned i kunskap om kosmos i den stora skalan (Big Bang, multiverses etc) liksom världen i den lilla skalan (elementarpartiklar, kvarkar etc) men vi är troligen en bra bit från att få grepp om vad "verkligheten är innerst inne". En annan invändning är att även om vi kunde simulera en verklighet, tycks verkligheten ha en rad egenskaper som gör en simulering extremt svår, kanske rent av omöjlig. Jag tänker på saker som Heisenbergs osäkerhetsrelation (enkelt uttryckt: på mikronivå finns äkta slump), kaosteori (enkelt uttryckt: saker kan vara formellt beräkningsbara men ändå gå mot oändlig komplexitet) och Gödels ofullständighetstes (enkelt uttryckt: ett formellt system kan inte samtidigt vara fullständigt och motsägelsefritt). Det förefaller som om en simulering får en hel del problem med grasserande slumpmässighet, oändlig komplexitet och omöjligheten att befria sig från motsägelser. Vi kan förmodligen på en ganska ytlig nivå simulera fantastiska dataspel. Med 3D-glasögon eller direkt inkoppling (i en framtid) till hjärnan kan folk nog leva i, typ, Second Life version 5.11 men problem med slump, komplexitet och motsägelser kan ge stora problem med simuleringens vidd och djup - kort sagt, det blir inte "riktigt verkligt" hur hårt programmerare än anstränger sig. --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id6081462 / Läs även AE i nya Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen, http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id6081454 / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).