[SKRIVA] Re: "Lie Detection in SF & Fantasy"
- From: Anna Blixt <anna.h.svensson@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Thu, 10 Nov 2011 09:53:52 +0100
Den 9 november 2011 17:09 skrev Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>:
>
>
> Subject: [SKRIVA] Re: "Lie Detection in SF & Fantasy"
> > Ahrvid, kan du kommentera följande resonemang:
> Visst.
>
> > Information är information. Orden du har skrivit och publicerat har du
> > upphovsrätt till. Jag läser upp en text som du har skrivit för Nisse.
> Menar
> > du här att jag i så fall i konsekvensens namn egentligen borde begå ett
> > brott som läser upp texten (dvs förmedlar upphovsrättsskyddad information
> > till någon annan)? Sånger och berättelser har i alla tider förmedlats
> > mun-till-mun mellan människor och fungerar som en form av kopiering.
> > Principiellt är det ingen skillnad mellan att läsa upp en berättelse för
> > någon och att skicka någon en fil. Det är bara två olika sätt att
> förmedla
> > information mellan två individer.
> Information är information, ja. Uppläsning är en form av kopiering, ja.
> Upphovsrätt är, menar jag, en sorts koncessionsrätt. Såsom abstraktioner
> (inte bestämt bundet i fysisk form) kan infomängder inte ägas i samma
> mening som konkreta saker. Däremot kan ett överordnat organ, vanligen
> staten, tilldela framtagaren av infomängder vissa rättigheter, utdela en
> koncession. Dessa tilldelade rättigheter är dock begränsade, både i omfång
> och i tid. En begränsning som fortfarande gäller en del infomängder och som
> jag menar även skall gälla infomänder i digital form, är att koncessionen
> inte har rätt att inkränkta på en individs kopiering för enskilt bruk.
> Vad gäller en uppläsning av ett verk betyder det att om man står och läser
> för sin familj och en inte alltför stor krets bekanta är det kopiering för
> enskilt bruk. Står man på en stor scen, kanske en kommersiell teater där
> man kanske t o m tar inträde, är det dock utanför kopiering för enskilt
> bruk.
>
Varje delning är bara en delning. Det är inte rimligt att hur väl man
känner mottagaren ska vara avgörande för om det är lagligt eller olagligt
att dela med sig information. Hur väl behöver man känna någon i så fall?
Hur definierar man en vän? En bekant? Är inte utbyte av kultur ett väldigt
traditionellt och socialt accepterat sätt att knyta nya bekantskaper?
Säkerligen har människor i alla tider knutit nya kontakter genom att dela
kultur med varandra. Har du aldrig fått en vän genom att låna ut en bok?
>
> > Nej, här måste jag säga att du fortfarande tänker på ett gammalt och
> > obsolet vis om fildelning, från den era när man tillgängliggjorde endast
> > kompletta filer. Uppladdning kan idag ofta innebära att man som en aktör
> av
> > kanske 1000000 sänder ut fragmenterad information från en icke-komplett
> fil
> > innan man har tagit emot hela.
> Låt oss ponera att jag någon enstaka gång ibland skulle ha haft viss
> erfarenhet av hur det går till. Vi kan tänka oss att det är med exempelvis
> programmet uTorrent (även kallat MikroTorrent) i en hyggligt modern version
> mindre än två år gammal. Inte något gammalt och obselet, alltså.
> Det beter sig precis som du säger; i det här teoretiska exemplet kan man
> få fram en linjal och se upphackandet av alla de små bitarna. MEN,
> uppladdning och nedladdning är fortfarande två olika saker. Man kan t ex
> stänga av uppladdning.
>
Nu frångår du kärnan i diskussionen här, där du ansåg att uppladdning var
fel men nedladdning rätt. Jag vill hävda att uppladdning idag inte handlar
om att föra över kompletta verk i en form som uppnår verkshöjd, och att
ditt påstående därför blir märkligt om man ser det i ett modernt ljus.
En väldigt typisk uppladdnings/nedladdningshandling går till ungefär såhär:
X: Jag har det första kapitlet av Da Vinci-koden hemma!
Y: Åh, coolt. Vad är 3e ordet på 5e sidan?
X: Mona
Y: Och 7e ordet på 10e sidan?
X: Sofie
Y: Tackar!
Dvs, det hela går ut på att X läser upp små fragmenterade delar av ett
verk, som i sig själva inte uppnår verkshöjd eller kan sägas utgöra delning
av verket som helhet. Man behöver inte ens inneha verket som helhet.
Uppladdning och nedladdning är två delar av ett samtal, som i den form som
nu används sällan förmedlar ett komplett verk från en dator till en annan,
utan endast fragmenterade bitar. Hur kan delning av fragmenterade stycken
anses vara brottsligt? För att det ska vara relevant att tala om
uppladdning av ett verk så anser jag att ett komplett verk med verkshöjd
måste överföras i ett sammanhållet paket.
Och att använda MyTorrent är absolut ingenting att skämmas för eller behöva
göra omskrivningar för att erkänna. Att du använder det är lika
anmärkningsvärt som att du använder dig av FTP eller Gmail eller Skype -
tre andra tjänster som kan användas för samma syfte. Du kan diskutera
MyTorrent öppet. Du kan ju ladda ner spelpatcher eller CC-material eller
vad som helst med det som inte är upphovsrättsskyddat.
>
> > Jag kan faktiskt ladda ner en
> > komplett fil á 10 Mb och dela med mig av 100 Mb, utan att för den sakens
> > skull ha delat med mig av en enda komplett kopia.
> Rent tekniskt är det sant, ja. Tveksamt om det har betydelse
> upphovsrättsligt, dock. Kopiering av delar av verk täcks också av
> upphovsrätt.
>
Det måste i så fall vara sammanhållna delar, t.ex. ett helt kapitel av en
bok. Ingen kan fälla dig för upphovsrättsbrott för att du har delat med dig
av ett ord eller ett antal bokstäver som ingår i ett ord. Svärd, spjut,
orch, Sauron är fyra ord som ingår i Sagan om Ringen. Anser du att det
borde utgöra upphovsrättsbrott om jag skriver dessa ord här i mailet till
Skriva-listan om jag också anger vilka positioner orden har i boken? Är
källhänvisning och citering i så fall ett upphovsrättsbrott?
Man har all rätt i världen att citera delar av verk och berätta vilken sida
och vilken rad man hittade citatet på.
>
> > Tekniken har gått såpass långt att det inte längre är relevant att prata
> om
> > uppladdning och nedladdning, endast om fildelning.
> Upphackning i smådelar spelar rättsligt ingen roll, såvitt jag kan se.
>
Har du något belägg för detta? Mig veteligen finns det nämligen inget
juridiskt fall som har tagit upp detta. Vad jag vet finns det inte ens
några åtal mot någon som har använt Torrent-tekniken. Juridiken håller ju
fortfarande på med DC-hubbar.
Upphackning i smådelar spelar säkerligen extremt stor roll om det väl
skulle komma till kritan. Har jag bara fört över en liten del av ett verk
så kan jag knappast lastas för att ha laddat upp hela verket. Det vore en
helt annan situation än om man hade laddat upp och tillgängliggjort ett
komplett verk.
> Jag tycker mig dock uppfatta att vi i sak har samma syn. om än med något
> annorlunda motivering och med skillnad i omfång (din syn verkar vidare
> genom att inte skilja på upp- och nedladdning).
>
Det är lite väl förenklat. Jag vill mena att uppladdning är ett koncept som
inte är intressant längre, i och med att uppladdning inte längre sker av
kompletta verk, endast av fragment. Man måste ta med det i beräkningarna.
Situationen är inte längre så enkel som den var när det fanns en uppladdare
och 99 nedladdare. Nu finns det istället 100 fildelare av fragment.
> Jag brukar formulera mig som så att nedladdning (mottagande) bör vara
> lagligt, för det mesta. Och uppladdning (avsändande) bör vara olagligt, för
> det mesta. "För det mesta" syftar på a) att nedladdning som inte är för
> enskilt bruk och kanske en del annat, inte omfattas, och b) uppladdning
> (avsändande) till någon som ingår i ens personliga sfär utgör kopiering för
> enskilt bruk.
>
Vilket blir knasigt eftersom du inte tar hänsyn till att uppladdning numer
sällan sker av ett komplett verk. Ditt resonemang var relevant för 10 år
sedan, när det fanns tydliga mottagare och avsändare och dessa var väldigt
separata.
Ta ett steg framåt i tiden och svara på detta:
*x) Anser du att avsändande av citat med källhänvisning bör vara olagligt? *
>
> > Ska det i så fall vara olagligt att spela musik på en tom strand, även om
> > ingen hör?
> Nej, inte i allmänhet. Däremot kan det vara olagligt att spela upp musik
> på ett evenemang, t ex en teater man hyrt och försökt sälja biljetter till
> - även om inte en enda biljett sålts (reklamen gick dåligt...) och ingen
> kommer och lyssnar.
>
>
Nu är inte frågan om vad som "kan" vara olagligt - upphovsrättslagarna är
fullkomligt fubar som det är. Frågan är vad du tycker - bör det vara
olagligt att spela upphovsrättsskyddad musik i ett tomt rum? Vad främjar
detta i så fall? Hur är det bra för kulturen och människan?
/Anna
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
