Den 16 mars 2014 18:20 skrev Ahrvid <ahrvid@xxxxxxxxxxx>: > Fast det är ändå en sorts nebulosateori. Rotation. Det finns något slag > av disk av materia, som formar planeterna. Ingen hade nog på den tiden alla > svar och alla detaljer. Nebulosamodellen som vi känner den nu har också > solen existerande innan planeterna börjar formas. (Nu är inte jag expert på > Swedenborg. Han verkar ha haft många idéer.) > Nej, Swedenborgs spekulationer har ingenting med nebularhypotesen att göra. Det är bisarrt att Arrhenius, som också var helt ute och cyklade när han slog fast att Swedenborg hade Descartes kosmologi som förebild*, inte pekar ut Descartes som nebularhypotesens skapare istället för Swedenborg; Descartes hade en uppfattning om planetsystemets uppkomst som har betydligt mer gemensamt med nebularhupotesen än Swedenborgs. Men som sagt, Arrhenius var en vetenskapshistorisk amatör. Enda anledningen till att Arrhenius tog för givet att Swedenborg var inspirerad av Descartes var talet om "etervirvlar" runt varje himlakropp, hos Swedenborg en följd av alla partiklars cirkelrörelse och hos Descartes en följd av att de i rak linje rörliga partiklarna krockar och mals sönder mot varandra. Jag är mycket fascinerad av äldre tiders kosmologier, som ofta var genialt kreativa och vackra i alla sina felaktiga slutsatser. *) Swedenborgs förebild var G.W. Leibniz och dennes lärjunge Christian Wolff, och i "Principia rerum naturalia" är Swedenborg helt öppen om att han haft Wolffs verk "Cosmologia generalis" som förebild, och använder sig till och med av samma terminologi. Det ironiska i sammanhanget är att Leibniz och Wolff utarbetade sin naturfilosofi och kosmologi som en reaktion _mot_ Descartes naturfilosofi och kosmologi. -- Rickard ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).