Det enda säkra med SJ är förseningarna
I ett Sverige där allt mindre verkar fungera som det ska finns det en
verksamhet som tydligare än andra symboliserar det pågående
sönderfallet. Vi pratar om SJ. Slumpens Järnvägar.
Näringsminister Leif
Pagrotsky lär ha föreslagit att statens vinster från Svenska Spel ska
användas för att kvitta förlusterna i SJ. Det är en god tanke. Mer
radikalt är dock att slå samman de båda verksamheterna. SJ är ju
redan rena lotteriet, och om vi kan gissa på hundar och hästar kan vi
lika gärna spela på tåg också.
Jag åker ofta tåg, i snitt åtminstone en gång i veckan, men kan
faktiskt inte erinra mig när det senast gick som på räls. Under mina
senaste tio resor är det högst två som fungerat som de ska. Det är
alldeles för dålig träffprocent, alldeles för mycket slump.
Det har gått så långt att jag faktiskt kalkylerar med att tåget blir
försenat, och planerar därefter. Men jag vet inte hur länge jag orkar
hålla ut i min lojalitet. Ett samhälle där tågen inte funkar som de ska
är inget bra samhälle, och jag börjar faktiskt bli jävligt irriterad.
Kompensationskaffet står mig upp i halsen.
Senaste veckan har varit rent tragikomisk. Förra torsdagen till
exempel skulle jag åka från Stockholm till Göteborg. Upp i svinottan
helt i onödan, eftersom tåget var 45 minuter försenat
redan vid avgång. Till slut kom det i väg, och klarade nästan hela
vägen på tidtabell. Men strax
efter Alingsås small det till. Folk skrek, kvinnor kastade sig. En så
kallad strömförare hade lossnat från lokets tak, med nödstopp,
tandagnissel, evakuering och två timmars försening som följd.
Och i går skulle jag åka till Örebro. Tåget från Göteborg gick i tid,
men restaurangvagnen "var sönder". Mindre än en timma efter avgång hände
det igen. En vajer lossnade och smackade rakt in i vindrutan på ett
tidigare tåg. Lokföraren blev skadad och tåget stående. Vårt tåg
tvingades stanna för att ta hand om de evakuerade passagerarna. Trångt
och försenat blev det.
I går skulle jag dessutom åka hem från Örebro, med byte i Hallsberg
(in veritas rectum). Ja, ni anar ju själva. I en timma vankade vi av och
an i snål nordanvind medan en stackars tjej pratade sig allt hesare i
högtalaranläggningen. "Meddelande om tågförsening "".
Till slut kom vi ombord, kunde sjunka ner och slå på datorn. När detta
skrivs är klockan 19.12 och tåget står helt stilla invid något
gudsförgätet kalhygge mellan Hallsberg och Skövde. Vi har just fått höra
tågmästaren berätta att "kontaktledningen rivits ner vilket innebär att
vi bara kan köra enkelspår men först måste vi invänta ett mötande tåg
och vi beklagar förseningen och återkommer så snart vi har mer information".
Jaha. Nu är klockan 19.20 och tåget står fortfarande stilla. Solen går
ner genom granskogen. I Scandinavium har hockeydramat börjat. Hemma i
köket har familjen dukat av efter middagen. Själv sitter jag ombord på
Slumpens Järnvägar. Jag är hungrig och trött men mest av allt besviken.
Om man ändå hade fått vara överraskad.
Anders Westgårdh
<http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,289621,00.html>
Publicerad: 2003-04-08
******************************** Du har fått det här brevet eftersom du är med på uppsalapendels e-postlista. Om du vill avsluta din medverkan, skicka ett tomt e-postmeddelande till uppsalapendeln-request@xxxxxxxxxxxxx med ämnet unsubscribe
Vid eventuella frågor, kontakta uppsalapendel@xxxxxxxxxxx ********************************
