[SKRIVA] Vid Starbergets fot

From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
Date: Thu, 29 Aug 2013 21:13:03 +0200
Efter litet krångel med posten fick jag till slut DVD:n med Pia
Oredsson-Tembers bygdespel "Vid Starbergets fot". Det uppfördes förra
sommaren i Kisa, och handlar om författaren och jägmästaren Erik G:son
Hjort, hans problematiska äktenskap med Techla som Oscar II hade
kurtiserat i sin ungdom, deras vänskapskrets och släkt. Aurora
Ljungstedt var Eriks äldre syster.

Kung Oscar II och Erik G:son Hjort var goda vänner, och det är
väldokumenterat att Oscar II var ganska förtjust i Techla. När Erik
och Techla sedan gifte sig adopterade de en sjuklig yngling vid namn
Hjalmar. Ingen vet riktigt varför de gjorde det eller vilken relation
Hjalmar hade till paret, men detta bygdespel spekulerar i att det
egentligen var Techlas oäkta son tillsammans med Oscar II. Här är
skuggan av kungen som en svart kil mellan Erik och Techla, och
dramatiken är självgående: det handlar inte bara om svartsjuka utan
också om nödvändigheten att förtiga den stora hemligheten. Sonen
Hjalmar är efterbliven, Kisas byfåne, som längtar efter sin pappa men
aldrig får veta vem han är eller förstår det. Det känns både
originellt och klassiskt, som underlag till en roman av Selma
Lagerlöf.

Spelet börjar med en utflykt, där Erik och prins Oscar första gången
träffar Techla, och där också Aurora träffar sin blivande make Victor
Ljungstedt. Aurora Ljungstedt blir ganska grundligt presenterad under
pjäsens gång, men har inte någon riktigt betydande funktion i
handlingen. Å andra sidan är hela pjäsen brett upplagd med ett stort
galleri märkliga och intressanta människor; pjäsen verkar
huvudsakligen vara skriven för att presentera Erik G:son Hjorts liv
och verk, och intrigen med Oscar II är en lös men sammanbindande tråd.
Erik hade den fixa idén att han och Techla skulle begravas i en grotta
vid Starbergets fot, och sedan pjäsen följt dem på en brokig färd från
ungdomen till ålderdomen är det så det blir.

En i alla fall för mig småintressant detalj är att Hjalmar mot slutet
av sitt liv (han dog i 50-årsåldern) vårdades på ett hem för
utvecklingsstörda i Korsberga, som råkar vara grannbyn till samhället
där jag växte upp. En präst vid namn Pontén motsatte sig
institutionalisering av psykiskt handikappade och skapade  vårdhemmet
där de intagna fick leva och arbeta som relativt normala människor.
Det var nya och "moderna" tankar på 1800-talet, som först på
1900-talet blev allmänt accepterade. Oscar II gav generösa
penninggåvor till vårdhemmet i Korsberga.

-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
[SKRIVA] Vid Starbergets fot

Other related posts:
