[SKRIVA] Tvisten mellan Årstiderna
- From: jenny jansson <jennny93@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Mon, 24 Aug 2009 07:56:48 +0200
Det här är första gången jag skickar en historia på den här skrivlistan, men
jag hoppas att ni tycker om läsningen och lämnar lite konstruktiv kritik, det
skulle jag behöva tror jag. Här kommer i alla fall Tvisten mellan årstiderna
som jag gav till min farfar i födelsedags present. /Jenny
Det var en tid då osämja stod mellan de fyra årstiderna och man kunde mitt i
sommaren se hur snön började falla likt gnistrande diamanter eller hur tulpaner
blomstrade mitt i kallaste vargavinter.
Så hade det varit så länge man kunde minnas och människor och djur hade under
årens lopp anpassat sig till detta, men årstiderna började tröttna på de
ständiga krigen som aldrig tog slut och därför hade gudarna Vår, Höst och
Sommar nu kallat till ett rådslag där de diskuterade huruvida de skulle göra
med herr Vinter, den girigaste och hänsynslösaste säsongsgud som fanns i
världen.
Och det är där vår historia tar sin början.
”Jag tycker att vi spärrar in honom så att han aldrig mer kan sprida kyla och
död omkring sig”, utbrast fröken Vår ilsket och hennes ljusgröna ögon glittrade
av ursinne medan hennes blonda hår stod likt en sky kring hennes vackra
ansikte, ”eller vad tycker ni?”.
”Jag tycker att vi borde ha bjudit in honom”, sade herr Höst och fingrade lätt
på de röda höstlöven som växte i hans kastanjebruna hår, ”att smyga med
någonting gör inte hans vrede mindre uthärdlig när han väl får reda på det”.
”Åh, alltid ska du ängslas så Hubert”, sade fru Sommar, en rund kvinna med
smultronstrån inflätade i sitt mörkröda hår och suckade lätt, ”det är dags för
handling, vi måste göra någonting innan Vinters makt växer sig alltför stor
över oss”.
Knappt hade hon nämnt isfurstens namn fören denne med en isande vind trädde in
i den stora Lövsalen och hans ljusblåa ögon glittrade av kyla och vrede.
”Vad är nu detta?” Utbrast han och de tre årstiderna huttrade till när frosten
spred sig kring dem och vätte ner deras mantlar, ”håller ni ett rådslag utan
mig?”.
Vår, den blonda flickan med rosenknoppar i håret, reste sig upp och sträckte
envist ut hakan i vädret, ”Ja det gör vi Fillius, och det råkar faktiskt handla
om dig, ni kan inte behandla människorna så som ni gör”, sade hon och hennes
ögon tycktes nu blixtra av ilska, ”om ni fortsätter i samma takt kommer
människoarten snart att dö ut”.
”Åh, vilken alldeles förfärlig tanke”, sade Vinter nonchalant och sjönk
graciöst ned på en av de fina stolarna som genast täcktes av glittrande
rimfrost vid hans beröring, ”att inte längre kunna se hur de stänger in sig i
sina stora hus, huttrande av köld och gråtandes av vanmakt under mitt styre,
det vore synd”.
Då reste sig även fru Sommar upp med ett ursinnigt uttryck i det annars vänliga
och varma ansiktet, ”sluta fåna er nu, inse att världen behöver mer än endast
kyla, den behöver daggfriska mornar, soliga dagar och ljumma sommarnätter,
annars blir den aldrig hel”.
Herr Vinter skrattade, ett hårt och isigt skratt, och skakade samtidigt på
huvudet. ”Det du pratar om Vera är någonting ni alla tar för givet, man behöver
vintern för att påminna er om allt det som ni kallar ljuvligt under era egna
årstider”.
Här nickade Höst instämmande, ”Ni har rätt i det Fillius, men låter ni kylan
vara för länge finns risken att människor och djur förlorar hoppet, de kommer
sakta tyna bort”.
”Som om inte hösten är en tid som förknippas med sorg och dystra tankar?” Sade
Vinter och krökte hånfullt på läpparna medan hans andedräkt stod likt ett vitt
moln kring hans ansikte när han pratade, ”redan där börjar människor och djur
tveka, så om vi tar bort din årstid helt Hubert så kommer de att vara vid
bättre mod när vintern börjar och klarar sig då helt ypperligt utifrån mina
beräkningar”.
”Hösten är tiden för pånyttfödelse”, fräste Höst och darrade av undanhållen
ilska, ”och om ni sätter den ur spel kommer era årstider att rasa samman, vi
behöver varandra”.
”Ha! Som om vi skulle behöva vintern, det enda Fillius gör är att mörda allt
det goda och fina i världen”, sade Vår och lade tjurigt armarna i kors över
bröstet.
Vinter spände blicken i henne och reste sig upp medan temperaturen i Lövsalen
skiftade likt hans humör, det blev isande kallt och de stolta björkarna som
bildade det välvda taket ovan dem darrade till.
”Säg inte att det enda jag gör är att mörda allt som är fint”, sade han med
onormalt lugn röst, men ilskan och vreden låg på lur strax under ytan, det
kunde man höra, ”om du säger så Simone, då har du aldrig gått upp en tidig
vintermorgon och sett hur solen får den nyfallna snön att gnistra likt
tusentals kristaller, inte heller har du sett barnen springa omkring skrikandes
och skattandes i den första snön – så säg inte att min årstid dödar allt det
som är vackert”.
”Men även om ni tycker att vintern är så otrolig så kan ni inte ha den i så
lång utsträckning som ni har”, sade fru Sommar bestämt och satte envist
händerna i sidorna, ”vi kräver vår del av året”.
”Ånej, tillsammans får ni tre mer tid än vad jag får”, sade Vinter och skakade
på huvudet, ”av min tid tänker jag inte ge er, ni får lära er att uppskatta det
ni har”.
”Glöm det Fillius”, utbrast Vår med sammanbiten min, ”jag är trött på dina
maktkamper, hela tiden ska du försöka roffa åt dig av våra tider, men det är
ett slut på det nu”.
”Och vad hade ni tänkt göra?” frågade Vinter med ett lätt leende, ”ska ni
fängsla mig i min egen borg och ta ifrån mig min magiska stav?”.
”Det låter mycket lockande”, sade Sommar och utbytte menande blickar med Vår,
”kanske är det precis vad vi borde göra”.
”Nej, än mer krig kommer inte att lösa det här mina vänner”, sade Höst och
reste sig upp, de röda löven i hans hår började skifta över till gult och det
syntes på honom att han fått en helt underbar idé. ”Vi ska anordna en tävling”.
Resten av årstiderna såg på honom med förvirrade miner men sjönk ned på en
varsin stol för att få höra resten av hans plan.
”Förklädda reser vi ner till människovärlden och frågar fem utvalda personer
vilken årstid som är bäst, alla har vi då en chans att få en röst – medan den
som är bäst av oss, även den som då kommer få styra över oss andra, får en
mer”, sade han med en märkbar stolthet i hans röst och såg samtidigt på de
andra för att försöka läsa deras olika reaktioner.
”Det låter som den bästa idé du fått på länge, Hubert”, sade Vinter medan han
gnuggade händerna mot varandra med en självsäker min, som om han var helt säker
på att det var han som skulle bli vinnaren av denna tävling.
Även de andra två såg mycket nöjda ut med förslaget och snart samlades de fyra
årstiderna i en ring på marken, greppade varandras händer och försvann ner till
människornas värld.
Där nere var det för stunden en komisk blandning av alla fyra årstider på samma
gång.
Höstäpplena dinglade mogna i träden medan frosten klättrade upp för de bruna
stammarna, i dikena simmade grodor och vägkanten pryddes av gyllene tussilagon
medan solen sken ovanför dem.
Roade av detta gick de fyra gudarna gatan fram medan de spanade efter människor
som de hade möjlighet att fråga så att deras tävling kunde börja.
Snart mötte de en gammal man som satt vid ett nött schackbräde.
”Jag tror att jag börjar den här tävlingen”, sade herr Vinter och tågade fram
till den gamle som nyfiket synade främlingarna. ”God dag gamle man, ursäktar du
om jag ställer en liten fråga?”.
”Det är ingen fara, fråga på du”, sade den gamle mannen med ett litet leende.
”Då undrar jag vilken årstid som ni uppskattar mest; vinter, vår, sommar eller
höst?” frågade Vinter och använde samtidigt sin magi för att få den gamle att
minnas tiderna som barn när han åkte kälke ned för de snöklädda kullarna,
bilder av när han och hans syskon var djupt insatta i ett vilt snöbollskrig och
till sist frammanade han bilder av hur han satt med sin familj framför brasan
en sen vinternatt medan snön sakta föll utanför fönstret.
Den gamle mannen log och blundade för en stund, som om han åter befann sig
framför den sprakande elden där de satt i en munter ring och grillade kastanjer.
”Vintern måste jag nog säga”, sade han efter ett tag och herr Vinter tackade
och bugade sig lätt innan han återvände till de andra årstiderna som väntade på
honom.
”Ett poäng till mig”, sade han med ett segervisst leende och sträckte stolt på
sin långa, smala kropp, ”när de andra också säger vinter ber jag er att inte ta
allt för illa vid, ni gjorde ett gott försök”.
”Äh, har du inte lärt dig att man inte ska ta allting för givet?” frågade Vår
med ett bistert leende och dansade sedan fram till en ung flicka som satt på en
träbänk i full färd med att plocka kronblad från en utslagen prästkrage.
”Ursäkta mig”, sade hon vänligt och satte sig ned bredvid den helt klart
förälskade flickan, ”jag bara undrar lite, vilken årstid tycker ni är den allra
underbaraste som finns?”.
Den unga flickan tittade på henne med tindrande ögon.
”Våren, kärlekens tid”, svarade hon direkt och log. Fröken Vår skrattade lätt
och tackade henne innan hon med lätta kliv gick tillbaka till den lilla gruppen
som väntade på henne.
”Vår ett poäng”, sade hon nöjt med ett brett leende, ”och det är fixat utan den
minsta lilla magi”.
”Hm, som om inte kärlek är den kraftigaste magin”, muttrade Vinter missnöjt
medan det lilla sällskapet vandrade vidare.
Efter att ha frågat både en storvuxen bonde som stått vid sin plog och en rund
kvinna som skalat potatis låg nu de fyra årstiderna lika i poängställningen och
hade nu endast en avgörande röst kvar.
Allesammans gick de fram till en liten flicka som satt på marken med en sliten
docka i sitt knä.
”Ursäkta mig mitt barn”, sade fru Sommar och sjönk ned på knä bredvid flickan
som såg på nykomlingarna med en klar, ljusblå blick, ”får vi ställa dig en
viktig fråga?”.
Barnet nickade och årstiderna utbytte spända blickar, snart skulle tävlingen
avgöras och en vinnare koras.
”Vilken årstid tycker ni bäst om; vår, sommar vinter eller höst?” frågade
fröken Vår med ett varmt, inställsamt leende och man kunde riktigt känna hur
luften vibrerade när alla de fyra gudarna använde sin magi för att framkalla
underbara bilder från var och en av sina årstider.
Den lilla flickan funderade ett tag, såg på de mogna höstäpplena och den
glittrade frosten. Betraktade grodorna som kväkte i dikena och tussilagon som
prydde vägkanten medan solen sken ovan deras huvuden.
”Jag tycker om dem alla, utan den ena är de andra inte lika fina”, sade hon
enkelt och fingrade lätt på dockans mörka garnhår.
”Men ni förstår inte flicka lilla”, sade Vinter med sviktande tålamod och sjönk
även han ned på huk framför det lilla barnet som inte kunde vara mer än fyra
eller fem år gammal, ”det här är en viktig fråga som kommer att påverka hela
världen, så vilken årstid tycker ni är bäst?”.
”Jag tycker fortfarande lika mycket om dem alla”, sade hon enkelt, ”jag tycker
om våren pågrund av alla fåglar som sjunger så vackert, jag tycker om sommaren
då vattnet är så varmt att man kan bada, jag tycker om hösten på grund av alla
fina färger och frukten och jag tycker om vintern på grund av snön som är så
fin och gnistrande”.
Gudarna suckade unisont och reste sig upp medan de skakade på huvudet, ingen av
dem hade vunnit.
”Kanske borde vi fråga någon annan?” Föreslog fröken Vår när de gick den
grusiga vägen tillbaka igen. ”Så här kan vi ju inte ha det, någon måste ju ha
vunnit”.
”Tyvärr, men det går inte att göra så”, sade Höst med en djup suck, ”nu har vi
frågat fem människor och fått svar från dem alla, fler kan vi inte fråga,
sådana är reglerna”.
”Den där saken kan knappt ha räknats som en halv människa, så liten som hon
var”, muttrade herr Vinter ilsket och försvann tillbaka till Lövsalen, de tre
kvarvarande årstiderna utbytte tysta blickar men försvann snart även de.
”Nå, hur ska vi göra nu då?” frågade Vår när de var tillbaka och sjönk än en
gång ned på de mörka stolarna, ”det här hjälpte ju inte det minsta”.
”Där har du nog fel Simone”, sade fru Sommar som under en lång tid gått tyst
för sig själv och funderat, ”vi har kommit fram till en vinnare”.
”Och vem är det?” frågade herr Vinter med ett slött uttryck i det gamla
ansiktet, ”och kom inte och hitta på något lurt nu”.
”Det är inget lurt Fillius”, sade Sommar och pannan lades i lätta veck. ”Vi
vann alla, vi ska få precis lika lång tid att härska över utan att någon kommer
och blandar sig i och ingen är bättre än den andra, för det är som den lilla
flickan sa – utan den ena är de andra inte lika fina”.
”Det har du rätt i Vera”, sade Höst och gav de andra två en frågande blick,
”nå, vad tycker ni?”.
Både Vår och Vinter nickade långsamt och motsträvigt.
”Bättre kan man inte fördela det”, sade Vår och de andra höll med, ”så jag
antar att det här är slutet på våra tvister?”.
”Inte på långa vägar fröken Vår”, sade herr Vinter och den ljusblåa blicken
glittrade okynnigt, ”mig kommer du nog få fortsätta bråka med om du vill att
jag ska släppa mitt grepp om människornas värld, men jag lovar att låta bli er
andra”.
Höst och Sommar nickade, för att visa att de godtog lösningen, och den
ljushåriga flickan kunde inte låta bli att gapa av häpnad.
”Hm, det låter rättvist”, sade hon efter en stund då hon hade samlat sig och de
ljusgröna ögonen glittrade lätt, ”det skulle inte vara lika roligt att vara
säsongsgud om man inte fick gnabbas med någon lite då och då”.
”Precis vad jag också tycker”, sade herr Vinter och reste sig upp. ”Vi ses till
våren”.
Och så slängde han sin långa mantel över axlarna och försvann med ett isande
vinddrag.
De andra årstiderna satt kvar en stund i en rofylld tystnad innan de
allesammans reste sig upp och försvann tillbaka hem till sitt, nöjda med dagens
överenskommelser.
Ännu strider Vår och Vinter med varandra men vi människor vet nu att våren ska
komma, tids nog. Ingen årstid varar för evigt, snart byts de av i ett sedan
länge planlagt schema utan att osämja måste råda mellan dem. Men skulle du en
dag se hur snön börjar falla mitt i sommaren eller tulpaner som blommar mitt i
vargavintern – då har de där uppe troligtvis kommit ihop sig igen.
Men då blir det en helt annan historia som vi inte ska berätta just nu.
_________________________________________________________________
Använd nätet för att dela med dig av dina minnen till vem du vill.
http://www.microsoft.com/sverige/windows/windowslive/products/photos-share.aspx?tab=1
Other related posts:
- » [SKRIVA] Tvisten mellan Årstiderna - jenny jansson
