[SKRIVA] Teknik och komik
- From: "Ahrvid Engholm" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, "sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx" <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Sun, 10 Jun 2007 01:24:40 +0200
Det här skall först bli litet tekniskt. Sedan blir det litet roligt.
Det var årets stand-up-festival på Långholmen nu under lördagen. På
vägen dit såg jag dock till att besöka Arne för att hjälpa till att pilla
med hans datorer. På hans laptop installerade jag litet uppgraderingar och
scannade mot virus och spyware, och kollade att en nyinköp MP3-spelare
kunde anslutas som tänkt, återaktiverade Arnes Hotmail-konto men
misslyckades med att åt honom beställa en bok på Amazon. Han har tidigare
köpt saker via nätet, men då kunnat få det mot faktura. Tydligen är det
dock så att det inte alls går att köpa en Amazon-bok utan plastkort. Jag
försökte göra beställningar åt honom på olika sätt, men inget accepterades
- de krävde hela tiden plastkortsnummer. Är det någon som vet om det finns
speciella trick att använda så att man från ställen som Amazon kan
beställa mot faktura?
Dagens andra tekniska problem var den skrivbordsdator Arne har som
reservdator. Den har visat tecken på att ha en svag disk (det kan vara
fysiska fel på den). Tecknen är rätt vaga så jag är alls inte säker, men
för säkerhets skull har jag nu en längre tid försökt göra en diskytekoll
(vid en sådan kan ju svaga sektorer "blockas" bort), men maskinen hinner
aldrig att ta sig igenom en sådan koll utan att krascha. Och nu under
lördagens vackra men stekheta väder visade maskinen mycket snabbare
kraschtendenser. Min intuition är att det varma vädret gör det svårare för
kylningen av maskinen, och då kraschar den oftare. Åsikter, någon? Jag har
flera ggr (även på min egen maskin) varit med om ökad kraschtendens vid
varm utetemperatur.
En idé jag har är att gå in i BIOS och om möjligt sätta
"energisparfunktioner" på max (kanske t o m dra ned klockhastigheter osv).
Sparar datorn så mycket ström den kan, utvecklas mindre energi i den, och
därmed mindre värme. Åsikter? Jag skulle också gärna vilja veta om det
finns något snabbare och bättre sätt att kolla en disks fysiska status än
med Windows' inbyggda Scandisk (som går segt om disken är stor).
Med hjälp av Arne (använde hans telefon) fick jag kontakt med Tele2:s
kundservice, och fick en PUK-kod för att få igång min mobil igen! (Se
tidigare beklaganden i denna fråga.) Så nu skall numret i min SIG funka
igen (men du måste veta datum för Mercer's day - jag sprider inte numret
helt öppet i min SIG som med tiden kanske fortplantar sig i många tusen
ex).
Det var några saker om datorernas underbara värld att fundera på.
Efter datorpillandet kilade jag över till Långholmen, där årets
Skrattstock höll hus (vid en amfiteater mitt på ön, litet åt norr, något
åt höger, bakom några träd). Jag visste att Bengt N skulle dyka upp. Danne
of Sunkit Fame hade jag förhoppning om (vi hade hörts om saken i veckan).
Alla förhoppningar infriades över förväntan, även om Rosalba aldrig dök
upp.
Jag anlände vid pass 15 (Skrattstock började med nybörjarståupparna kl
13, men jag hoppade dem). När jag suttit ett tag och läppjat juice och
litet ålandsöhl dök Danne plötsligt förbi - med mina sf-DVD-skivor han
lånat i vintras när snön låg djupt. Han och ett helt gäng kompisar
kamperade en bit bakom scenen (något åt vänster, mitt bland några träd).
Och helt plötsligt ringde Bengt, även om jag knappt hörde vad han sade för
att det skrattades så mycket. Han och frun och barn var också bakom scenen
(men något till höger, i skuggan av en massa träd).
I en paus sökte jag upp först Bengt, sedan Danne. Dannes kompisar stack
så fort jag kom. Men det var nog inte mitt fel. Men vips så hade Danne
fått ihop ett helt gäng nya kompisar. (Och det bör nämnas att alla som
sålunda umgås med Dan E är mer eller mindre sunkitianer. Ingen hade aldrig
varit på Sunkit. Flera hade varit där ofta. Det är det högintellektuella
gäng som flockas, bara så ni vet det.)
Vi drog oss upp mot en bergsknalle med utsikt mot scenen (under första
sessionerna hade jag suttit i en trappa mitt i publiken - och det var
MYCKET publik, en kvalificerade gissning 4-5000 pers). Där satt vi sedan
under flera timmar och avsnjöt skrattstocken. Det var jag, Bengt (hans
familj hade övergivit honom vid detta laget), Danne, Dag, Erik, Eriks tjej
och så han vars namn jag inte vet (tack Povel!). Litet öhl. Jag hade litet
fruktsoda kvar. Dag hade MP3-högtalare med vilka vi spelade Sunkit-musik i
pausen (från min MP3-spelare som jag laddat med slikt).
Det var stekhett. Men solen sjönk så småningom. Bengt satt och löste
Sudoku samtidigt som han avnjöt alla finurligheter från scen. Jag skall
inte recensera alla ståuppare vi hörde. Men här är startfältet (från
www.skrattstock.se), räknat från kl 15, med små * för dem jag av någon
anledning fäste mig vid:
Magnus Betnér*, Håkan Jäder, Marika Carlsson, Mårten Andersson
Måns Möller*, Thomas Oredsson*, David Druid, Kodjo Akolor
Ann Westin, Henrik Schyffert*, Jamal Bougamsa, Ambjörn Paulson*
David Batra*, Zinat Pirzade, Tobias Persson*, Hasse Brontén
Patrik Larsson*, Lasse Nilsen*, Gustav Skördeman, Anna Granath (tror jag
inte var med, utan ersattes av någon annan)
Jari Ruotsalainen (FIN), Mikael Koppelman, Dominic Henzel, Anders Celin
Özz Nûjen*, Janne Westerlund, Björn Gustavsson*, Soran Ismail*,
Nicklas-Christoffer
Jag är nästan säker på att "Jari Routsalainen" är en pseudonym för Janne
Westerlund, och den finske deltagaren var alltså en HOAX. Jag tyckte han
var litet för uppenbar i sin drift med knivar och koskenkorva. Betnér är
hård, modell "alla djävla borgarbrackor måste spännas fast i tortyrbänk,
för deras eget bästa" (men det är vi vana vid från honom - han är dock kul
och det är vad som räknas här). Mina elektronstjärnor vid vissa namn är
förmodligen orättvisa; det var flera som var roliga utan att jag kom på
att uppmärksamma det just här och nu. Ingen var bottenlöst dålig,
faktiskt, utan alla gjorde bra ifrån sig under de 12-15 minuter de fick.
Soran Ismail ("är E-post"...!) hade jag inte sett förut, men han drog
många lyckade skämt - fullt med sex och fördomar mot invandrare.
Om man skall ge en topplista kan man säga att de flesta och bästa
skämten handlade om 1. sex, 2.
utlänningar/invandrare/skåningar/you-name-it. Att vigga poänger på
underlivet och vår rädsla för "de främmande" funkar Hvergang. Andra
skämtområden handlade om USA, regeringen, hur-det-är-att-bli-gammal
(Oredsson orerade om det t ex), tonåringars bisarra beteende, Stureplans
kotlettkammade brat-gang, och litet annat.
Tyvärr kan jag inte dra några skämt. Ni kan fundera själva om det beror
på: 1. Under förställningen delades det ut skarpa lappar som varnade för
att berätta pga hårda copyright-bestämmelser, aktualiserade genom debatten
om filkopiering (initaliserad av Arla), 2. Man är inte bättre än att vara
en sådan där typ som kan höra ett skämt, skratta gott och sedan totalt
glömma bort det inom en accesstid som skulle göra ett cacheminne grönt av
avundsjuka.
Så ni får förlåta, men jag kan inte sitta och rabbla skämt. Ni skulle ha
varit där. Jag orkade med hela sju timmar av uppträdanden (från 15 till
slutet kl 22). Friends of Dan gick litet i förväg, så den sista timmen
drog jag och Bengt ned till bra platser nära scenen (en del hade hunnit
dra, men förvånansvärt många av den trogna publiken var kvar - det var
fortfarande knökat).
Men en sak kan jag inte undanhålla er. Det är inte det att jag hamnade
precis bakom en dam med sällskap som jag är nästan säker på är den kända
popstjärnan Dilba (hon är, inte sällskapet). Det var något annat. Özz
Nujen drog i slutet en massa skämt om kurder och iranier. (Nujen kan
kännas igen på att det var femte sekund ungefär kommer ett skämt om att
kurderna inte har något eget land.) Här handlade det om den nya s k
Hivmannen som avslöjats (ett riktigt rötägg, som jag hoppas Betnér får
bruk av sina tortyrredskap för!) med påminnelse om den tidigare Hivmannen,
Mehdi Tayeb, som såvitt vi vet nu ruttnar bort någonstans i Iran. Nujen
frågade retoriskt hur många brudar som skulle falla för Tayeb om han sade
att han var iranier och hade Hiv.
Helt plötsligt dansar en mycket överförfriskad dam upp, någonstans i
området mig och Bengt. Hon började skrika mot scenen, saker som "Jag är
iranska och han skulle gärna få knulla mig!" Nujen replikerar något om att
hon bör ta det lugnare och "raka brösten innan du börjar dansa" (enligt
allmänt erkänd erfarenhet - iaf på Skrattstock - har iranier världens
rikligaste hårväxt). Sedan började hon utföra något som skulle likna en
magdans. Och skrek fler saker. Det blev en smula pinsamt, faktiskt, även
om Nujen hanterade det hela rätt bra. Så småningom leddes hon bort av en
kompis som som insåg - vilket inte hon gjorde - att hon fått litet för
mycket.
Detta var faktiskt den enda incidenten av liknande slag under
Skrattstock. (Det var något tidigare under dagen då en ståuppare försökte
få en östermalms-kid att dansa på scen, vilket denne med tvekan vägrade.
Men det var en mild västanfläkt i jämförelse.)
Det var på det stora hela en trevlig dag. Synd att man glömt bort
vartenda skämt. Men jag minns att jag skrattade.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Novelltävling, info http://www.skriva.bravewriting.com - gå med!
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
