En annan bok jag plockade upp på Serieteket var om stålmannentecknaren Curt Swan - A Life In Comics (av Eddie Zeno, 2002). Under några år i sub-tonåren läste jag serietidningen Stålmannen, och många år senare erfor jag att den som gjorde de bästa avsnitten om Mannen av Stål ("Världens främste äventyrsgestalt", som det stod i ett litet märke på omslagen) var just Curt Swan (1920-1996). Se också http://en.wikipedia.org/wiki/Curt_Swan Swan var faktiskt av svensk härkomst (farmodern, måste det ha varit, hette Svensson, vilken blev Swanson, kortat till Swan). Som 20-åring tog han värvning i nationalgardet (vilket är ung som USA:s hemvärn, fast litet hårdare) och när USA gick med i WWII skickades han till Europa. Han spenderade kriget som "cartoonist" för armértidningen Stars & Stripes och möte även sin blivande fru Helene under den tiden (hon var sjuksköterska för Röda korset). Efter kriget försökte han slå sig fram som tecknare i New Yorks tidningsvärld och kom så småningom i kontakt med DC Comics, som utgav Action Comics där Stålmannen tiotalet år tidigare debuterat. Och så kom han att teckna Stålis i närmare 50 år. Han var fortfarande aktiv när han dog av en hjärtattack. Han tecknade även annat. Någon gång ibland t ex omslag till sf-magasin. Och dessutom serien Stålpojken, med den futuristiska klubben "Rymdens hjältar". Stålmannen är förstås mycket science fiction. Han har ju superkrafter, kommer från Krypton, det vimlar av sf-attiraljer (som den krympta staden Kandor), robotar, strålpistoler och mycket annat. Stålis är nog en anledning till att jag sedan började läsa sf. Någon gång i början av 70-talet slutade jag läsa den svenska Stålmannen-tidningen. Den började komma i färg - den svart-vita versionen var på något sätt mer spännande. Och Stålis slutade på Dagsnyheterna och gick över till TV. Hädelse! Världens främste äventyrsgestalt skulle "moderniseras" på olika sätt, men jag tyckte inte att det behövdes. Tiden innan tidigt 70-tal kallades the Silver Age för Stålis. Många av manusen på den tiden skrevs av inom sf-världen kända författare som Otto Binder och Edmond Hamilton. Vad Swan gjorde var att "pencil" seriesidorna, vilka sedan blev "inked" av varierande konstnärer. Att blyertsskisserna är det huvudsakliga skapandet, för då bestämmer tecknaren rutor, bubblor, hur figurerna skall se ut, osv. Exempel på pencil-sidor ges i boken och det är i det skedet den egentliga serien skapas. Swan kunde fixa 2-4 sidor om dagen. När skissen bläckifylls ("inked") kan slutresultatet variera en smula beroende på ink-artist. Storysarna under Silveråldern var utmärkta. Lois Lane försökte alltid avslöja att Clark Kent var Stålmannen, eller blev bortrövad så att Mannen av Stål måste rädda henne. Avsnitten med Stålis kompis Jimmy Olsen var ofta humoristiska. Lex Luthor var alltid up to no good, gärna med någon fantastisk uppfinning. Man kunde stöta på Bizarro-världen, där allt var tvärtom. Eller trollkarlar från "andra dimensioner". Stålis kunde resa i tiden och dyka upp i historien eller framtiden. Stålis kunde förvandlas av röd kryptonit till vad som helst. Precis allt kunde hända. Och som om det inte skulle räcka fanns det "alternativa" äventyr, som inleddes "Det här har egentligen inte hänt. Men tänk om Stålmannen...". (En fantastisk tanke! Läsarna förusätts tro att Stålmannens äventyr är verkliga - men just detta avsnitt är "alternativt" och har "inte hänt"...) Tyvärr var det ett annat känt namn i sf-världen, Julius Schwartz, som flyttade Clark Kent till TV och fördärvade Silver Age. Han var aktiv i sf-fandom redan under 30-talet innan han gick över till serier och DC Comics - säg sedan inte att serier förstör en annars hygglig själ! Han var redaktör för Stålmannen och den Swan fick uppdrag från. Boken har många exempel på Swans arbete, avsnitt om olika skeden i hans tecknarkarriär och en rad intervjuer med vänner till honom. En av vännerna är t ex Mort Walker, mannen bakom humorserien Knasen. De brukade spela golf tillsammans. Vi lär oss t ex att Swan var ganska blyg och hade en stilla humor, vilket kanske passar med de osannolika stålisäventyr han tecknade. Efter Silveråldern tycker jag att Stålmannen och andra serier blivit ganska ointressanta. Manusen är förvirrande. Spindelmannen drumlar omkring och är deprimerad och har tunga tankar - det är pseudopsykologi. Läderlappen har blivit Batman och en "dark knight" i något mörktonat Gotham City. Serierutorna håller sig inte ens till sina raka rader utan flaxar kring på sidan. Tecknarna ritar i konstiga perspektiv som antagligen avses att uppfattas som "konstnärliga" men bara blir tröttsamma. Själva historieberättandet ersätts av konstgjord psykologi och ansträngda försök att skapa "konst". Nej, tacka vet jag gamla Stålmannen. Numera finns det inte ens telefonkiosker för Clark Kent att smita in i när han skall rädda världen. --Ahrvid Ps. Som många vet debuterade Stålmannen som "Titanen från Krypton" i gamla JVM/VÄ (1940-1947). Då hade han gula pantalonger. -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya E-antologin E-Xtra Vildsint https://bokon.se/ebok/vildsint_jens-stenman / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).