[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Den Trolovade - en berättelse
- From: Alba Lundström Ramírez <elarra@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Fri, 16 Dec 2011 11:55:29 +0100
Den ser spännande ut, men det är lite för många konstiga tecken för att jag
ska kunna läsa. Kan du prova att skicka från en annan adress, eller kanske
lägga upp den någonstans och skicka en länk?
Den 16 dec 2011 11.14 skrev "malva heed" <malva@xxxxxxxxx>:
>
> Hej alla! Jag har just skrivit en berättelse, men jag &au= ml;r
> nybörjare och känner mig lite vilsen, så jag bestä> ;mde
> mig för att lägga ut den här och hoppas på det b&>
> auml;sta (dvs tips och/eller konstruktiv kritik).
> Min mejlserver ä= ;r lite knepig och hos vissa mottagare
> försvinner
> mina radbyten, men j= ag tror den skall vara läsbar ändå.
> May the force be w= ith you
>
> Malva
>
> >
> >
> &ldquo= ;Hon mindes sin ungdoms sommar”
>
>
>
> Me= ningen kom oväntat till henne. Varifrån, visste hon inte.
> Det
> va= r som om den kom utifrån, för det kändes inte som om
> den
> ko= m ur boken som hon satt och bläddrade i; en pocketutgåva av
> nobe= lpristagaren Tomas Tranströmers Ö= stersjöar. Det var
> dikter utan mä= ;nniskor men med klippor, hav och tång. Kanske
> hadehon rentav kommit= på meningen själv. Inte på så
> vis att hon var den f= örsta bussresenär som någonsin hade
> t&aunkt dessa ord, m= en att hon inte heller hade läst meningen
> någonstans och nu cite= rat den. Vem vet. Hon lade boken i knät
> och tittade ut genom föns= tret. Alltför snart hade hösten
> &arinterkommit med sina fuktgul= a blad som klistrade mot allt som befann
> sigi den del av staden som kallad= es 'utomhus'. Bussen befann sig mellan
> utomhus och inomhus men det räc= kte för att den skulle
> utgöraen kontrast mot världen av m&o= uml;rker och våta
> löv. Hon hade arbetat hela denna sommaren, n&a= ring;gonting hon hade
> vant sig vid efter flera år av sommarvikariat, = men nu när
> sommaren var slut så kände hon en lätt bitt= erhet gentemot
> den tilltagande kylan och mörkret som slök det til= l synes
> oändliga sommarljuset. Oändligt så länge det v= arade,
> men nu ack så försvarslöst mot jordens bana runt sol= en.
> Hennes tankar vandrade till en sommar i hennes ungdom, barndom, då= ;
> hon fortfarande gick i skolan och ännu inte kommit ut i arbetslivet.>
> Ho= n var sexton år. Detta var bland det första som hon nu
> mindes.J= ust denna sommar hyrde hela familjen en stuga vid havet, i
> samband
> med en l= öneförhöjning och för att glädja
> främst henne= s småsyskon. Nästkommande år var
> småsyskonen fö= r stora och ville hellre stanna i stan med alla
> kompisar. Nu, drygt tio &ar= ing;r senare, var alla barnen utflugna och
> hade
> sina egna liv. Mamma och Pa= ppa var kvar i den nu för dem aningen
> överdimensionerade läg= enheten. De var sig lika, men ibland
> när de träffade sina barn ha= de de plötsligt åldrats,
> fått tunnare eller gråare h= år, en ny rynka eller blivit
> aningen mer disträ. Det var delvis = på grund av detta som det
> nu
> hade blivit tydligt för henne att t= iden inte längre stod
> stilla,
> likt den hade gjort i hennes barndoms so= mrar. Hur länge familjen
> egentligen var i stugan, räknat i timmar= och dagar, kändes
> oväsentligt. Hon hade då befunnit sig i = en ålder
> då
> världen såg annorlunda ut. Nej, kän= de hon plötsligt
> med bestämdhet, då den var annorlunda. Dess lagar = skilde sig
> alltför väsentligt från denna världs lagar = för
> att de skulle kunna kallas samma värld. Det var därf&oum= l;r den
> kändes så avlägsen nu, tänkte hon. Den var int= e
> blott
> ett minne, utan förlorad. Kanske var hon också någ= on
> annan, då. Hon rynkade pannan åt dessa djupa funderingar, so= m
> påminde henne alltför väl om de filosofiska diskussioner >
> som ibland uppstod på krogen eller firmafesten. Men det var
> någ> onting som inte ville släppa taget och manade henne att inte
> lämn> a det hon nu påbörjat. Och en fråga började
> ta form:
> > vad var det egentligen som hände den sommaren, vad var det för
> mi> nne som hon just snuddade vid men som vägrar att ta form inför
> he> nne? För det som just nu pockade på hennes uppmärksamhet
> va> r inte patienserna, bärplockningen eller eventuella utflykter, utan
> de> vaga konturerna av en person. Det var kanske ett möte som hade legat
> > iglömska. Eller kanske, tänkte hon medan hon stängde boken >
> och kisade, en känsla av ett möte. Hon hade då och
> då> läst i kvinnomagasin att vår relation till någon
> annan ti> ll stor del handlar om våra egna projiceringar, våra
> förv&> auml;ntningar och vårt eget perspektiv. För att
> lösa
> proble> m i en relation bör man därför i första hand
> granska
> si> g själv, eftersom det är därifrån man utgår.
> &Au> ml;r det därför minnet av detta möte blir så
> ogreppbar> t, för att den hon mötte den dagen var sig själv?
>
> Ho= n vet att hon en eftermiddag under denna sommarstugevistelse gick ner
> till = vattnet, det vill säga den långgrunda havsvik som
> utgjorde
> en s&= auml;ker badplats för barnfamiljerna i området.
> Varför, vis= ste hon nu inte. Varken då som nu var hon
> någonting annat ä= ;n en utpräglad stadsmänniska, men
> kanske behövde hon komma = ifrån sin familj, med allt vad den
> innebar och innebär, en stund= . Luften var mild och behaglig.
> Sprött gräs, plågat av sole= n, blev vid stigens slut
> kletig
> gyttja och slam. Detta klet som färgad= e skorna bruna och fick dem
> att
> dofta av havet och stranden. Det var lä= ;tt att tänka sig att
> dettavar en mycket bördig välling, d&= aring; det var tydligt att
> den innehöll växter i alla förmul= tningsstadier, som hade
> fallit, drivit, eller på annat sätt f&ou= ml;rts till
> vattenbrynet. Det enda som skulle kunna sänka graden av b&>
> ouml;rdighetvar väl saltet. Vid havet, upptäckte hon, fanns salt>
> et överallt. Havet var saltare här än i dagens flitigt
> l&aum> l;sta östersjöar. Liksom sommar på land innehöll
> sm&ar> ing;kryp och vintern i staden till största del utgjordes av slask
> var
> > saltet, liksom vattnet, en del av det som utgjorde hav. Måsar,
> båtar och = män med sydväst och pipa var trevliga element
> somkunde ingå= ; men som inte var absolut nödvändiga.
> Saltare
> och saltare blir h= avet, vare sig det beror på kung Frodes
> grottekvarn(hennes farmor ha= de varit intresserad av mytologi) eller
> ärett resultat av bergens kon= stanta vittrande. Även en gurka
> innehåller visst mer vatten, pro= centuellt sett, än havsvatten.
> Hon lät blicken vandra genom en nu= regnstänkt bussruta över
> de höghus, mataffärer och bil= ar som de passerade, blickade ut
> över viken och skären, och s&ari= ng;g att det var någon
> påbryggan. Det var det emellanåt;= hennes familj var inte de
> enda
> sommargästerna i området och vat= tnet hade en helt klart
> badvänlig temperatur. Men trots detta få= ngade figuren på
> bryggan hennes uppmärksamhet. Det verkade vara = en kvinna, men hon
> hadesvårt att fokusera blicken och det kunde &aum= l;ven vara en
> säl. Det var definitivt inte en man eller ett barn. Hon,= den andra,
> l&arig och värmde sig i solen. Det glittrade i hennes p= äls
> eller
> hår, hon luktade på långt håll av t&= aring;ng och
> fisk. Hon var vacker. Hon mindes att hon ville komma närm= are och
> röra vid hennes kropp, pressa sig mot henne. Även om det = var
> p&arinavstånd fylldes hon vid åsynen av denna otydliga g> estalt
> av en stark och växande åtrå. Hennes sextonår= iga
> jagreagerade med hela sin hormonstinna kropp kände en tilltagande>
> hettai sin andedräkt och hur hon samtidigt rodnade ända ned til> l
> kragen på tröjan. Det dunkade i underlivet. Att det antagligen>
> var en kvinnokropp som lockade henne var då ingenting hon fäste>
> sig vid, om hon ens tänkte så långt. Detta trots att hon >
> iprincip hela sitt liv endast hade dragits till män. Faktum var, ins&>
> aring;g hon nu, att hon aldrig hade reflekterat över denna attraktion
> > förrän vid denna bussfärd. Det var som om minnet inte hade
> l> egat i dvala, som ofta är fallet, utan hade varit för henne helt
> > och hållet oåtkomligt under de år som gått sedan
> h&> auml;ndelsen tilldrog sig, men som nu befriades av en för henne
> ok&aum> l;nd makt. Bussen körde alltjämt, regnet smetade fast sig
> på> ; rutan, kröp in under listerna och bildade ett platt akvarium
> som
> b&o> uml;ljade i lugna vågor. Men minnet, med hennes känslor,
> hennes
> > fysiska reaktion samt dofter från hav och stränder, värmen
> > från uppvärmda granithällar, blev allt tydligare. Hon
> sl&ou> ml;t ögonen för att än mer fjärma sig från
> sitt
> v> uxenjags kalla realism och återvände till vattenbrynet.
>
> Nu= kunde hon se ned i vattnet. Där låg musselskal och en
> död= tångkrabba. Allt var stilla. Det slog henne att naturen
> inte
> var lika= levande som hon mindes den i vuxen ålder. Nu när
> hennes
> ton&ari= ng;rs barnsliga livsglädje hade fått sina törnen i
> möt= et med, som hon såg det, den bistra verkligheten, hade den
> doft av f&= ouml;rmultning som tidigare hade fått henne att
> känna
> hav och b&= ouml;rdig jord vid återvändandet till platsen en
> besk
> eftersmak = av död, och trevade på henne med kalla fingertoppar.
> Hon reagera= de på att hon inte heller hörde några
> fåglar, eller = suset från någon förbipasserande
> bil.
> Kanske var alla hemm= a nu, lagade picknickbog eller fiskbullar med
> pulvermos, eller lyssnade p&a= ring; radio och spelade gameboy. Hängde
> upp tvätt eller läst= e serietidningar. Även de krossade
> solblekta snäckskalen uppe p&a= ring; klipporna vittnade om
> förgängelse, uppenbarligen ett ä= mne som rörde henne
> djupt nu i vuxen ålder då hon sjä= lv hade insett sin egen
> ofrånkomliga dödlighet och alltings obes= tändighet.
> Även småsyskonen blev vuxna och lämnade boe= t, som sagt.
> Farmor var borta. Hon hade öppnat ögonen och fä= st blicken
> s&argott det gick på förbifarande gatlyktor, men= nu pockade
> minnet mot hennes vilja på hennes uppmärksamhet. Med= fast hand
> drog det henne från en tilltagande dödsångest o= ch en
> buss
> med randiga säten, och hon befann sig åter bland klip= porna.
> Där växte lav i olika färger. Hon trodde när hon= var
> yngre att den var grå, men såg nu att den i själva ve> rket
> kom i flera färger; blågrått, brunt och gult. Hä= r
> ochdär såg hon gräs, som var grönt och mjukt eller >
> blekgult och stickigt. Hav och land möttes i vattenbrynet eller
> blanda> des i grumliga små pölar i bergsskrevorna, och var lika
> kalla
> so> m havet. Kroppen ute på bryggan hade ingen päls, för hon
> s&> aring;g att den till viss del var höljd av vågornas
> kamouflagem&> ouml;nster som lekte på den bara huden, och som på
> så
> vis> band samman även kropp och hav. Resten av kroppen gnistrade i solen
> p> &arett sällsamt vis, likt den var smyckad av små juveler. H= on
> gick närmare, denna gång som vuxen, och stannade vid bryggf&a>
> uml;stet. Det luktade fisk. Hon undrade var hennes yngre jag var, om hon
> ha> de lämnat henne, och rädslan började ta form inom henne.
> Den> vackra varelsens attraktionskraft började nu kännas hotfull
> och > alltför mäktig.
> *
>
> Du var i= nte rädd förra gången, hörde hon en
> röst säg= a. Du var inte rädd, du ville ha mig, lämna
> allt och ta min kropp= och allt jag erbjöd dig. Du ville ha mig, men
> en
> av de dina kom och h= ämtade dig när du var halvvägs ned i
> vattnet. Du ville ha mi= g och jag har letat efter dig sedan.
>
>
> R&= auml;dslan övergick till skräck. Hon kände hur hon sakta
> och= trots motstånd tömdes på vilja och förnuft och
> hurb= licken tvangs ned mot jorden, bort från bryggan. Hon
> förest&au;llde sig våta kläder och en tilltagande storm,
> men
> detta minnet= bleknade bort liksom mycket annat i hennes inre. Nu såg
> hon hur rost= från bryggans metallfästen hade färgat
> granitenröd, = roströd... hennes sinnen var det nästa som
> bleknade bort. Bryggan= och även bussen var utom räckhåll
> f&oumr henne. Det sist= a hon förnam var en skarp lukt av tång
> sompressade sig in i all= a kroppsöppningar och genom huden och
> slutligen fyllde hela hennes vil= jelösa kropp och sinne.
>
>
>
> Spå= ;ren upphörde vid färjeläget, där en
> övervakningsk= amera hade fångat henne på bild då
> hon
> går frå= ;n bussen i riktning mot bryggan. Sökandet av
> henne
> pågick reste= n av hösten, men kroppen fanns aldrig och antogs
> d&aumrför ha s= polats ut till havs, särskilt då en bok med
> hennes namn på= insidan av pärmen hittades i vattnet några
> dagar senare.
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
>
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Re: [SKRIVA] Den Trolovade - en berättelse - Alba Lundström Ramírez
