Jag stötte på Eva Gabrielsson stiegmemoarer, Millennium, Stieg och jag (NoK, samskriven med M-F Colombani). Jag kan genast säga att den är mycket bättre än Kurdo Bakshis version (där han framhåller sig själv litet för mycket) och Jan-Erik Petterssons variant (han hade perifer relation och är på tok för pratig, ofta i irrelevanta "analyser" som flyter ut över alla bräddar). Eva G *vet* hur det var och kände Stieg bättre än t o m övriga familjen Larsson. Jag tycker att hennes bok faktiskt är bra. Den är litet hoppig, men bra. Det hoppiga består av att hon delvis delar in berättelsen i ämnesområden, med kommentarer, istället för att gå helt kronologiskt. Det känns som att hon har mycket mer att berätta. (Jag undrar varför hon valde att samskriva med en fransk författarinna. Ingen förklaring till det ges. Det står bara "översättning Eva Gabrielsson", och vi får inte ens veta om Eva översatte från franska eller engelska. Jag tippar de samskrev på engelska, för Eva anspelar på goda engelskakunskaper flera gånger, men nämner aldrig franska dito. Men *varför* skrevs boken så? Eva är tillräckligt god skribent för att formulera sig själv!) Mycket av det som står är välkänt för mig och många andra, kanske litet mer välkänt för mig. Två områden där mina kunskaper är mindre täcks väl: Stiegs uppväxt och bakgrund och mer om hans politiska engagemang. Där framgår bl a att det var Stieg som var den hårda kommunisten (trotskiskt) och Eva var själv faktiskt mer tveksam till sådant. Och det andra området går in på hur hans antirasistiska engagemang utvecklades på 80-talet, ty då lämnade Stieg i praktiken sina sf-fandomkontakter. Sf-fandom nämns f ö en hel del, t ex att de bägge tidigt var intresserade av sf-genren och senare engagerade i stockholmska SFSF (och var också aktiva i tidiga SF-Bokhandeln). Men jag saknar uppgifter om att de bägge faktiskt under 70-talet ansågs som "ledande" fans tillsammans med rune forsgren och gjorde viktiga fanzines (rune nämns ö h t inte; de skaffade sig t o m etiketten "Umefandom"). John-Henri Holmberg nämns faktiskt inte heller, trots att han iaf inom sf varit en viktig kontakt (även bollplank kring millenniumböckerna - uteslutandet av JHH är faktiskt litet märkligt). Faktum är att Stieg Larsson från sent 60-tal till tidigt 80-tal hade sf och dess fandom som ett centralt intresse. Kanske attraherades han utopiska politiska ideer av sf-genrens utopiska kvaliteter? Redan 1969 skickade han sf-noveller till JVM, och den sista gången jag träffade honom (innan han försvann för alla utom möjligen JHH) var 1981 då han tog sig mödan att försöka avveckla sitt SFSF-engagemang på ett konstruktivt sätt. Samtidigt fick jag veta att han och Eva nu gått över till "grenadafandom". Eva bemödar sig en hel del att förklara sin skepsis mot familjen Larsson. Hon känner sig på rätt sakliga grunder förrådd. Hon och Larssons har delat sommarstuga. Men när arv m m efter Stiegs död skulle hanteras fick hon inte höra något, utan det blev indirekta uppgifter och kontakt via advokat. Det var en iskall attityd! Det verkar som om framför allt broder Joakim Larsson varit den pådrivande i att utesluta Eva (fadern Erland har varit mer passiv). Under nära 30 år i Stockholm för Stieg och Eva besökte Joakim dem *två* gånger. Relationen dem emellan var ytlig. Det blev Evas släkt som paret connectade med. Jag kan nämna att åren 1977-1981 ca, då jag träffade Eva och Stieg (stundtals varje vecka), nämnde Stieg aldrig - inte en enda gång - brodern eller fadern. Min uppfattning (som stödjs av Evas bok, enligt många formuleringar och uppgifter) är att Joakim Larsson försökt efterhandskonstuera påstådda relationer, förmodligen som en psykologisk kompensationsdrift för att de var tämligen fjärran medan Stieg levde. Att ta tillbaka den relation man inte hade. Att stöta bort Eva för att hon i den ambitionen är en konkurrent. Eva kan dessutom vittna om (och gör det i boken) om att Stieg och släkten hade en betydande distans. Ett starkt avsnitt är Evas beskrivning av hur hon "läste nid" över Stiegs alla motståndare. Vi får höra "nidet" i sin helhet. Såvitt jag förstår är det en fornnordisk förbannelseramsa, och Eva var verkligen skitförbannad. Jag saknar dock förklaring till varifrån Eva fick sitt fornnordiska intresse (det var ingen vurm jag noterade under åren i SFSF). Jag tycker att den här boken är mycket intressant. Den är bättre än annat stiegiana som dykt upp och säger mycket mer - men jag tror det finns mer att säga! Eva håller kanske igen litet, för ytterligare en bok? (Sf-fandom kan täckas mer, t ex.) Den här recensionen är litet spretig. Det är boken också. Men jag vill avsluta med att säga att jag tycker att Eva Gabrielsson behandlats nedlåtande och försumligt av familjen Larsson och att det vore vettigt om hon fick förvalta Stiegs författarskap. Hon bör för det få ett par procent, mindre än de "20 miljoner" hon erbjudits, men hon kan bäst uttolka Stiegs vilja och hindra att Lisbeth Salander dyker upp som actionfigur i McDonald's Happy Meal. Kan inte familjen Larsson nöja sig med att ta (nästan) alla pengar och låta Eva sköta det praktiska? Eva behöver inte alla de hundratals miljonerna. Men hon behöver förvalta Stiegs kreativa arv. Jag vet. Jag såg Stieg och Eva sitta och vänslas i SFSF:s blå källarsoffa. Jag vet. Vet. --Ahrvid Ps. För ordningens skull: Nej, jag var inte alltid "gillad" av Stieg och Eva, rimligen. Vi fightades hårt om feministprylen "Feminac" och jag och Stieg om Alvarn 1979. (Men det var civiliserade sakdebatter.) -- ahrvid@xxxxxxxxxxx - Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).