Utan att citera Jonas och Caroline (vars inlägg jag läst) några tankar om PoV (Point of View, berättarvinkel). De vanligaste tre är: Första person, "jag". Tredje person med allvetande berättare, "han" - berättaren vet allt och berättelsen kan hoppa mellan flera tredje personer (t ex för olika intriglinjer). Tillgång till någons tankar ytterst begränsad, i princip bara vad man kan utläsa av röstläge, ansiktsuttryck osv (alltså vad en observatör skulle kunna uttyda; det märkliga är att den "allvetande" berättaren vet dock inte någons tankar). Närgående tredje person, på tyska "erlebte Rede", där man stannar vid en person och har tillgång till dennes tankar. Det kan byggas ut till långa reflektioner (som inre monologer) men man använder aldrig "jag". (Notera hur t ex Jan Guillou skriver, där det kan komma långa politiska, vapentekniska etc reflektioner.) Däremellan finns det blandformer. En av de mest berömda och användbara är jag/han från A Conan Doyle och Sherlock Holmes, där den egentliga berättaren är Dr Watson (jag) som skriver krönikor om sin vän Sherlock (han), där det börjhar med "jag" och sedan kan gå över till långa partier av "han" där Watson som observatör återger vad Sherlock gör. Tricket blev nödvändigt för att Doyle skulle kunna återge Sherlock Holmes bravader utan att ge tillgång till dennes tankar (ty då skulle magin kring hans briljanta slutledningsförmåga upplösas - den skall slå ned i slutet, när han förklarar allt). Som framgår gillar jag inte riktigt att man bryter in med "jag"-tankar i något som i grunden är tredje person. ("Jag"-tankar i något som i grunden är första person, som Watson/Holmes, funkar dock.) Jag tycker det sticker ut på något sätt. Det blir en stilblandning. (Men jag är medveten om att en del författare använder det.) Ett av de vanligaste problemen med en stilistik som haltar är oklarhet om berättarposition (PoV). När man skriver skall man känna som att man är inne i berättelsen och berätta utifrån det, utifrån samma position hela tiden. Jag tycker närgående tredje person är bäst. Det mesta jag skrivit är i den formen, men jag håller aningen större avstånd än att alltid gräva mig in i någons detaljerade tankar. När jag skriver en deckarnovell utför jag ofta följande trick: 1. Jag låter deckaren (hjälten) vara nära lösningen på problemet, men inte riktigt ha kommit på exakt lösning. Han/hon somnar med en idé och... 2. Så går jag till nästa scen, enkelt och brutalt. Hjälten har vaknat med lösningen, men nu ges ingen tanke-tillgång. Det kommer i slutet, i dialogform, när deckargåtans lösning presenteras. Såväl mina måndeckare som Ture Storm-novellerna fungerar ungefär så. --Ahrvid Ps. Jag noterar att en del (och det är en bra grej) använder funktionen "digest" (se rubriken). Varvid SKRIVAs mail kommer en gång o mdagen i sammanslagen form. (Det kan vara en bra kompromiss, om man tycker 4-5 mail/dag är för mycket...något jag iofs inte förstår, då jag är med p åmassor av listor och får uppemot 150 mail/dag.) Om jag nu inte missminner mig mailar man skriva-request@xxxxxxxxxxxxx och anger i ämnesraden (subject) "digest". Till listroboten måste man alltid ge kommandon *från mailkontot* man har listabonnemanget från. -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).