[SKRIVA] Malthusianism bakom Fermis paradox?
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Wed, 24 Apr 2013 14:51:08 +0200
Jag har ett tag nu haft ett favoritproblem att grunna på, Fermis
paradox. Det finns så många invändningar mot det att det knappast kan
kallas en äkta paradox, men det är ett intressant problem och värt att
begrunda. Engelska wiki sammanfattar det:
"The basic points of the argument, made by physicists Enrico Fermi and
Michael H. Hart, are:
* The Sun is a young star. There are billions of stars in the galaxy
that are billions of years older;
* Some of these stars likely have Earth-like planets[2] which, if the
Earth is typical, may develop intelligent life;
* Presumably some of these civilizations will develop interstellar
travel, a technology Earth is investigating even now;
* At any practical pace of interstellar travel, the galaxy can be
completely colonized in a few tens of millions of years.
According to this line of thinking, the Earth should have already been
colonized, or at least visited. But no convincing evidence of this
exists." (http://en.wikipedia.org/wiki/Fermi_paradox)
Men varför skulle varje civilisation vara intresserad av att
kolonisera rymden? Visst är det en poäng med att -- som Ahrvid skriver
i en annan kommentar idag -- att inte ha alla ägg samlade i samma
korg, ifall någon av planeterna som civilisationen bebor skulle
drabbas av en katastrof. Men det räcker med kolonisering av ett
solsystem, eller på sin höjd närmaste stjärnas solsystem.
En av de underförstådda antagandena i paradoxen är att organismer i en
art tenderar att öka okontrollerat i antal, så länge de inte har några
naturliga fiender eller brist på föda -- kort sagt Thomas Malthus
teori från sekelskiftet 1800. Men det gäller inte nödvändigtvis i
naturen, och det gäller bevisligen inte människor. När människor har
möjlighet till barnbegränsning (p-piller, kondomer etc) och har det så
gott ställt ekonomiskt att man inte behöver barn för att trygga sin
framtid och ålderdom stabiliseras befolkningstillväxten; och FN
beräknar att världens befolkning kommer att stanna på runt nio
miljarder (vi är sex miljarder nu). Det är till och med fullt möjligt
att Jordens befolkning efterhand krymper...
Nio miljarder människor får utan problem plats på Jorden (om alla sex
miljarder som nu existerar fick en halv kvadratmeter att stå på,
skulle man faktiskt inte täcka en större yta än Gotland), men det
skulle inte skada om, säg, en miljard av dessa levde i kolonier på
månen, Mars eller Jupiters månar. Men det finns ingen anledning att
tro att dessa nio miljarder skulle bli flera miljarder fler, bara för
att man fixar till kolonier också vid Alfa Centauri eller Sirius. Det
enda som skulle hända är att dessa nio miljarder blir mer utspridda --
och mer ensamma... Och eftersom denna framtida befolkningsmängd inte
växer okontrollerat i antal behöver man inte ens kolonisera andra
stjärnsystem för att skaffa "lebensraum". (Japp, Hitler och hans
ideologer byggde vidare på Malthus:
http://books.google.se/books?id=A560RlO_iZgC&pg=PA176&lpg=PA176&dq=lebensraum%2Bmalthus&source=bl&ots=8RqZ8gSJXh&sig=GvsV8mHMOksdElMEqUao2x627YQ&hl=sv&sa=X&ei=P9R3UYa4JtL14QT3woD4Bg&ved=0CGcQ6AEwBg#v=onepage&q=lebensraum%2Bmalthus&f=false)
-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
