Sista torsdagen i januari bevistade jag ett välbesökt föredrag av Jan Guillou på Historiska Museet i Stockholm. Mina ovanligt kladdiga anteckningar om evenemanget hindrar mig från att gå in i alltför mycket detaljer, men jag skall ändå säga något. Kvällen handlade om hans Arn-böcker. Det var uppskattningsvis 200 pers i den rätt välfyllda salen, och Guillou är förvisso en god talare (han höll på drygt 1,5 timme, inkl tid för en del publikfrågor). Efteråt växlade jag ett par ord med honom och fick två medtagna böcker signerade (det var fler som ville ha boksignaturer, så jag var inte ensam). Guillou började med en längre historieskrivning om hur "väst" nu tydligen skulle gå till korståg mot "islam", och det är skälet till hans Arn-epos. Via Arn kan han visa att muslimer är snälla och att araberna minsann minsann då var en högstående civilisation. Ett par invändningar har jag: 1) Jag tror inte ett iota på någon västlig konspiration för att slåss mot "islam". Vi ser snarare en ideologisk kamp mellan modernismen och pre-modernismen, där förlegad religiositet trycks tillbaka (och där religionsförespråkare, vilket kan vara både kristna och muslimer, höjer tonläget för att försvara en i grunden medeltida tankevärld). En del islamska länder råkar inte ha hunnit lika långt inom det modernistiska projektet, men kampen går också mot pre-modernism inom västvärlden (t ex mot religiös "höger" som motarbetar evolutionsläran). 2) Nå, så enormt överlägsen var inte medeltidens arabiska värld (eller medeltiden i sig, för den delen). Guillou sade själv i sitt föredrag att det ofta krävdes 7-8 gångers övervikt för att arabiska trupper skulle rå på korsriddarna (vilket säger en del om vem som hade bäst vapen och taktik). Araberna var också ganska dassiga seglare (de körde med antikens kustkrypande), var troligen sämre inom metallurgi, och en del annat. (Däremot var de bra på astronomi, "alkemi", anatomi och en del annat - men en hel del hade de lånat från greker och romare, vars skrifter de läste och översatte.) Sedan gick Guillou in på den historiska bakgrunden till Arn. Han hittade en medeltida kyrka nere i Vätergötland med inskriptioner som med litet god vilja kan tolkas som en korsriddare som kommit hem, och litet släktreferenser som han kunde använda sig av som han menar skulle kunna ge utrymme för en figur som Arn. (Allt detta har han tidigare redogjort för även i en TV-serie.) Det är hans privilegium och poetiska licens att hitta på, men jag vill påpeka att en del av hans idéer ligger i grannskapet för den tvivelaktiga s k Västgötaskolan. Den handlar om att "Svea rikes vagga" stod i Västergötland. Men varför heter då riket Sve(a)rig(k)e? Och varför är då t ex kulturlämningarna tjockast och flest kring Uppland och Mälardalen? Exempelvis historikern Dick Harrisons bok Jarlens sekel gör tydligt att det före Arns tid fanns ett någorlunda sammanhållet Svea Rike kring Mälardalen, som sedan alltså expanderade söderut.) Ö h t verkar Guillou ibland mer än lovligt historierevisionistisk. Man hävdar t ex att "vikingarna fanns inte". Men vikingarna fanns. Bevisligen. Däremot är det sant att många populära föreställningar om vikingar är felaktiga (deras hjälmar hade inte horn, och de kallade sig själva aldrig "vikingar"). Men det fanns folk som reste dit vikingarna reste, i de skepp vi kunnat gräva fram, som knackade de många runstenarna, som hade de berättelser och sagor som bevarats på Island, som ibland slogs, ibland handlade och koloniserade. Själva ramen kring viktingatiden är ungefär den som iaf dagens historieböcker förtäljer.
Guillou berättade också en del om sitt skrivande i allmänhet. T ex:Nästan allt han skriver har en politisk botten. Arn handlar om väst vs islam. Hamilton-böckerna handlade om samhällsförändringarna kring Sovjets fall, Palmemordet, etc. Och han hade inga direkta litterära förebilder för Arn. Walter Scott ("Ivanhoe") skrev för träaktigt för att vara inspirerande, och Frans G Bengtson ("Röde Orm") skrev alldeles för bra för att Guillou skulle vilja jämföra sig med honom. Han fick utarbeta sin Arn-stilistik själv, vilken han beskriver som "vårdad tidig 1800-talssvenska med en del åldersmarkörer inslängda". Skulle man skriva ännu äldre språk skulle få idag förstå det, och modernare språk skulle bli löjligt. Sigrid Undset ("Kristin Lavransdotter") har möjligen varit till viss inspiration. Guillou gör mycket research. Inför Arn läste han många hyllmeter om medeltiden, och han har besökt många av de platser han skriver om, t ex alla möjliga platser i Västergötland (däremot inte Mellanöstern nu - det besökte han en del när han var ung palestinaaktivist och han menar han kan geografin, kulturen etc). Han skriver fortfarande på skrivmaskin. Han är medveten om att hans still uppfattas som ganska journalistisk, men vad tusan - det funkar ju, och han är för gammal för att försöka byta eller göra sig till. Man kan inte argumentera mot framgång. Hans böcker har översatts till massor av språk (om Arn kommit på arabiska visste han dock ej) och när han satte sig och påbörjade Hamilton-bok nr 6 tänkte han "Jaha, nu skall jag skriva ihop 100 antal miljoner..." (likafullt har han en generös inställning till skattmasen, som tar så där 80% av rubbet; troligen mer). Det var en intressant föredragskväll. Jag håller inte med om allt som sades (se ovan) men Jan Guillou kan uttrycka sig och man fick en hel del bakgrund till hans Arn-värld (mer än vad jag refererar ovan), som nu är så aktuell genom filmerna. Jan Guillou har börjat på sin nästa bok, som skall heta "Men inte om det gäller din dotter" (den kan, gissningsvis, handla om feminism och/eller s k hedersmord).
--Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag] Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp! Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistangrundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
