24 och 23 april var det en serie på två understreckare i SvD av litteraturprofessorn Torsten Pettersson: "Deckare konfronterar moderniteten" http://www.svd.se/kultur/understrecket/deckare-konfronterar-moderniteten_6109589.svd "Deckarboomen får bränsle av it-samhället" http://www.silobreaker.se/deckarboomen-fr-brnsle-av-itsamhllet-5_2264518382227292165 I första artikeln anförs att det är märkligt med deckarens populäritet när den har så mycket som talar emot den: - "Ramen", kriminalgåtan, måste vid detta lag vara utslitet, använd av Poe från 170 år tillbaka och ända till nu. - Och annan spänningslitteratur (thrillers etc) borde ha konkurrerat ut deckaren, då de bjuder på mer action. Det långsamma utredandet av en mordgåta borde vara ganska tråkigt. Men till deckarens företräden är att den börjar i "kognitivt kaos" och hittar ordningen i en förvirrande värld. Författaren hävdar också att deckaren är en parallell till det sociala ingenjörskonstsamhället, fixarstaten (allt "fixas" av samhället), ty deckaren är också en fixare. Mordet fixas och alla knutar löses upp. I artikel två dras nya paralleller. Internet är liksom en samling lösa infobitar, som man kan hitta via Google. Detektiven i en deckare har en samling lösa infobitar, som han måste finna mening i. "Vi hungrar efter en helhet som förenar våra kunskapsfragment" och deckaren gör det. Författaren hävdar också att Internet raserat människan som moralisk varelse (vilket deckaren också gör) då folk kan vara anonyma och plötsligt börjar bedra, stjäla, slänga ut verbala påhopp. Så långt understreckarna. Något om min egen uppfattning om deckarens långvariga populäritet och nuvarande deckarboom. Nuvarande svenska deckarboom har nog inga avancerade sociala förklaringar. Det är sådant som kommer av enskilda uppmärksammade författare (Mankell, Läckberg, Larsson m fl) som drar upp intresset och drar med sig fler. Vi får komma ihåg att deckaren egentligen *alltid* varit populär. Det var hysteri kring Sherlock Holmes vid förrförra sekelskiftet. Man talade om en svensk deckarboom på 50-talet (Trenter, Rönblom, Sunesson m fl). Sådana här "sociala förklaringar" känns ganska konstruerade. Varför är då deckaren populär? Någon har hävdat att den "löser oss från våra synder". Någon tänker kanske "Jag borde mörda den där grannen Johansson med sin irriterande gräsklippare som han kör tidigt på morgonen!". Men så läser man en deckare och man får litet avspänning i sin lust på blod. Jag menar att deckaren, den klassiska problemlösardeckaren, är intellektuellt stimulerande. Man presenteras för konkreta problem och får ledtrådar och får chansen att själv lösa problemet eller hänga med i hur det löses. Och människan vill gärna bli intellektuellt stimulerad. Genom problemlösaraspekten anknyter deckaren också till människans vurm för dramaturgiskt berättande: problem, konfrontationer kring problemet - lösning. Deckaren är den genre som mest renodlat fungerar dramaturgiskt, och människan vill höra en Riktigt Bra Historia. Fina kultursidors recensenter pratar om "intrigens tvångströja" som om det vore något dåligt, men det är en "tvångströja" läsaren vill ha. (Aversionen beror på att dessa Fina Recensenter förläst sig på akademisk litteraturvetenskap, där man hela tiden sitter och försöker konstruera "symbolism", "undertexter" och annan långsökt tolkning. Att bara läsa en berättelse som den är fråntar den Fina Litteraturvetaren möjligheter att briljera med subtila detaljer som ingen bryr sig om, så han hatar intrig och dramaturgi.) Ytterligare ett skäl till deckarens populäritet är att den är opretentiös. Den låtsas inte. Den är vad den säger att den är: en stunds god underhållning, intellektuell stimulans. Språket brukar inte heller vara pretentiöst, vilket är en lättnad för många. (Sedan finns iofs en del deckarförfattare som är goda stilister. Conan Doyle skrev utmärkt, liksom min gamla favvo Rex Stout. Stieg Trenter och Arne Dahl skäms inte stilistiskt för sig. Det finns fler exempel. Grejen är dock att stilen inte får *stå ivägen* för berättelsen.) --Ahrvid -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).