[SKRIVA] Deckarunderstreckare

  • From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
  • To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
  • Date: Wed, 4 May 2011 11:40:50 +0200

24 och 23 april var det en serie på två understreckare i SvD av 
litteraturprofessorn Torsten Pettersson:
 
"Deckare konfronterar moderniteten"
http://www.svd.se/kultur/understrecket/deckare-konfronterar-moderniteten_6109589.svd
 
"Deckarboomen får bränsle av it-samhället"
http://www.silobreaker.se/deckarboomen-fr-brnsle-av-itsamhllet-5_2264518382227292165
 
I första artikeln anförs att det är märkligt med deckarens populäritet när den 
har så mycket som talar emot den:
  - "Ramen", kriminalgåtan, måste vid detta lag vara utslitet, använd av Poe 
från 170 år tillbaka och ända till nu.
  - Och annan spänningslitteratur (thrillers etc) borde ha konkurrerat ut 
deckaren, då de bjuder på mer action. Det långsamma utredandet av en mordgåta 
borde vara ganska tråkigt.
  Men till deckarens företräden är att den börjar i "kognitivt kaos" och hittar 
ordningen i en förvirrande värld. Författaren hävdar också att deckaren är en 
parallell till det sociala ingenjörskonstsamhället, fixarstaten (allt "fixas" 
av samhället), ty deckaren är också en fixare. Mordet fixas och alla knutar 
löses upp.
  I artikel två dras nya paralleller. Internet är liksom en samling lösa 
infobitar, som man kan hitta via Google. Detektiven i en deckare har en samling 
lösa infobitar, som han måste finna mening i. "Vi hungrar efter en helhet som 
förenar våra kunskapsfragment" och deckaren gör det. Författaren hävdar också 
att Internet raserat människan som moralisk varelse (vilket deckaren också gör) 
då folk kan vara anonyma och plötsligt börjar bedra, stjäla, slänga ut verbala 
påhopp.
 
Så långt understreckarna. Något om min egen uppfattning om deckarens långvariga 
populäritet och nuvarande deckarboom.
  Nuvarande svenska deckarboom har nog inga avancerade sociala förklaringar. 
Det är sådant som kommer av enskilda uppmärksammade författare (Mankell, 
Läckberg, Larsson m fl) som drar upp intresset och drar med sig fler. Vi får 
komma ihåg att deckaren egentligen *alltid* varit populär. Det var hysteri 
kring Sherlock Holmes vid förrförra sekelskiftet. Man talade om en svensk 
deckarboom på 50-talet (Trenter, Rönblom, Sunesson m fl). Sådana här "sociala 
förklaringar" känns ganska konstruerade.
  Varför är då deckaren populär? Någon har hävdat att den "löser oss från våra 
synder". Någon tänker kanske "Jag borde mörda den där grannen Johansson med sin 
irriterande gräsklippare som han kör tidigt på morgonen!". Men så läser man en 
deckare och man får litet avspänning i sin lust på blod.
  Jag menar att deckaren, den klassiska problemlösardeckaren, är intellektuellt 
stimulerande. Man presenteras för konkreta problem och får ledtrådar och får 
chansen att själv lösa problemet eller hänga med i hur det löses. Och människan 
vill gärna bli intellektuellt stimulerad.
  Genom problemlösaraspekten anknyter deckaren också till människans vurm för 
dramaturgiskt berättande: problem, konfrontationer kring problemet - lösning. 
Deckaren är den genre som mest renodlat fungerar dramaturgiskt, och människan 
vill höra en Riktigt Bra Historia. Fina kultursidors recensenter pratar om 
"intrigens tvångströja" som om det vore något dåligt, men det är en 
"tvångströja" läsaren vill ha. (Aversionen beror på att dessa Fina Recensenter 
förläst sig på akademisk litteraturvetenskap, där man hela tiden sitter och 
försöker konstruera "symbolism", "undertexter" och annan långsökt tolkning. Att 
bara läsa en berättelse som den är fråntar den Fina Litteraturvetaren 
möjligheter att briljera med subtila detaljer som ingen bryr sig om, så han 
hatar intrig och dramaturgi.)
  Ytterligare ett skäl till deckarens populäritet är att den är opretentiös. 
Den låtsas inte. Den är vad den säger att den är: en stunds god underhållning, 
intellektuell stimulans. Språket brukar inte heller vara pretentiöst, vilket är 
en lättnad för många. (Sedan finns iofs en del deckarförfattare som är goda 
stilister. Conan Doyle skrev utmärkt, liksom min gamla favvo Rex Stout. Stieg 
Trenter och Arne Dahl skäms inte stilistiskt för sig. Det finns fler exempel. 
Grejen är dock att stilen inte får *stå ivägen* för berättelsen.)
 
--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ 
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C 
Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik 
framtidsmiljö"!                                          -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts:

  • » [SKRIVA] Deckarunderstreckare - Ahrvid Engholm