[SKRIVA] Undvik talspråk i skriftspråk

From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
Date: Sat, 11 Apr 2009 19:48:24 +0200
Hittade i en av kvällstidningarna en intervju med en av de där 
15-minuterskändisarna, med en fråga i stil med "vad tycker du om erat...?". Det 
är antagligen chefredaktörens syskonbarn med IG i svenska som skrev det, 
upplockade från sommarjobbet på vaktmästeriet.
  Vad är det för fel på *ert*? Och er, vår och vårt?
  Jag tänkte ta upp en del talspråkligheter, som bör hållas borta från 
skriftlig prosa. Det är möjligt att en del av dem så småningom, om 50 år eller 
så, *blir* en del av skriftspråket - men ännu är vi inte där. Skälet till att 
dessa talspråkligheter bör undvikas är inte främst att de är fula (vilket må 
vara en smaksak) utan att de är både onödiga och signalerar ignorans. Man får 
en stark misstanke om att skribenten skriver t ex "våran" bara för att han/hon 
*inte vet bättre*. När man gör något för att man är för dum för att veta 
bättre, bör man försöka skärpa sig och rätta det.
  Som skribent bör man veta att om man använder korkade talspråkligheter, 
signalerar man till läsaren att det är en slappt skriven text! Det är möjligt 
att man ibland, avsiktligt, vill signalera det, men för det mesta inte.
  Några noteringar i ämnet talspråklighet:


Våran
"Våran", "erat" etc är alltså talspråk (för "vår", "ert" etc). Jag misstänker 
att det uppstått på grund av talares omedvetna tendens att vilja sno åt sig 
tankepausar. Sådana fyller man gärna med ett ljud som t ex "ah". Ponera att man 
säger "vår...ah...hund". Det kan i nästa steg bli "vår-ah hund", sedan "vår-a 
hund", och "vår-an hund". (En teori, i alla fall, om hur det uppkommit.)

Så
Överdrivet bruk av "så" menar jag också är talspråk. Stoppar man in ett onödigt 
"så" får man en bråkdels sekund extra tankepaus, men i nio fall av tio kan "så" 
strykas utan att meningen ändrar betydelse.

Medans
Det heter förstås *medan*. Jag vet inte varför s:et hakats på. Möjligen beror 
det på att "s" ofta markerar passivum, och "medan" låter ju som ett mycket 
passivt ord - ett ord som bara markerar att tid passerar, så det måste vara 
något med passivum. (I föregående var f ö "så" inte onödigt.)

Stog
"Stod" heter det förstås, som i "han stod på vägen". G:et har smugit sig in 
genom den mänskliga språkapparatens tendens att byta vissa språkljud mot andra, 
beroende på hur nära de ligger varandra i munnen. Det finns flera andra 
felaktiga bokstavsutbyten som bör undvikas.

Felaktiga semikolon
Jag blir tokig på alla semikolon som används istället för kolon! Semikolonet är 
bara en pausmarkering, i längd mitt emellan punkt och komma. Ett kolon skall 
däremot användas före en uppräkning eller om man vill markera "här kommer 
något!". Många felanvänder semikolon på följande sätt: i det föregående har man 
det istf kolon. I de allra flesta fall skall man ha kolon istället. Är man inte 
100% säker på semikolonet, är mitt råd att inte använda det alls. Felaktiga 
semikolon är en mycket effektiv markör för att skribenten är underpresenterande.

-endes/andes
Ytterligare en passivform, som är helt onödig. Kan någon peka på en relevant 
skillnad mellan "Han kom gående nedför gatan" och "Han kom gåendes nedför 
gatan"? Varför i så fall använda den senare formen? -ende/ande kallas presens 
particip, och bastardformen "-endes/andes" skulle man kunna kalla presens 
particip passivum. Jag misstänker att den kommit från engelskan och dess 
"-ing"-form. "-ende/ande" är relativt sett något ovanligare i svenskan, jämfört 
med engelskans "-ing" (presens eller imperfekt är ofta bättre översättning!). I 
alla fall utgör "ende/ande/ing" ett slags mer passiv betraktande av en handling 
och antagligen har många därför slängt till det ett uttryckligt passivum också! 
För mina ögon ser "-endes/andes" dock helt missanpassat ut, och jag 
rekommenderar total och fullständig utrotning av denna bastard.

Fel aktig sär skrivning
Komm entarer över flöd iga.

Dom, sa, ska, etc
Men jag säger ingenting om man skriver "dom" istf "de/dem", "sa" istf  "sade", 
"ska" istf "skall". Bägge formerna (jag nämner inte alla exempel) är 
accepterade. Det gäller bara att skriva konsekvent.

--Ahrvid

--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ 
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)



_________________________________________________________________
Show them the way! Add maps and directions to your party invites. 
http://www.microsoft.com/windows/windowslive/products/events.aspx
[SKRIVA] Undvik talspråk i skriftspråk

Other related posts:
