[SKRIVA] Träff med Maj Sjöwall - hon som startade allt!
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>, <novellmastarna@xxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Wed, 18 May 2011 17:27:39 +0200
Maj Sjöwall, tillsammans med den alltför tidigt bortgångne Per Wahlöö, är utan
tvivel grogrunden och själva myllan för den blomstrande "svenska deckarvågen".
Så det var med spänning jag tog mig till Göta Kanal-bolagets presentation av
sitt vårprogram, där Maj Sjöwall skulle vara med. Lunchträffen skedde på
bolagets M/S Diana (förtöjt vid Skeppsbron) som är fatyget där Sjöwall/Wahlöös
epokgörande deckarkarriär startade. I deras första Beckbok, Roseanna, mördas ju
en ung kvinnlig turist under en resa.
Annat trevligt hände under träffen. Göta kanal-båtarna kommer under sommaren
att ha ett utmärkt musikprogram, och vi fick smakprov i form av
liveuppträdanden på akterdäck av Sulo, Idde Schultz och Mikael Rickfors! Det
blir Kanalrock i sommar. Man kommer under kanalkryssningarna även att bjuda på
lokalt östgötsk öl (Runöl och Göta Kanal-brygd) samt Brittas lokalproducerade
charkuterivaror. Detta avnjöts också senare under en lunch i den stiliga
matsalen.
Maj Sjöwall skall vara med på ett par kryssningar under sommaren, för
deckarälskande båtresenärer.
VD:n Håkan Gullberg berättade en del om verksamheten. Bl a har såväl HC
Andersen, Henrik Ibsen som Simon Spies och amerikanska ketchupfamiljen Heinz
åkt med de klassiska fartygen, som är litet små men väldigt fina. Det finns
bara plats för 37-38 passagerare som under 4-6 dagar får uppleva en
avslappnande lyxkryssning. Jag kunde spana in i hytterna, som är små men
eleganta, med trä och mässingsdetaljer och utsiktsfönster mot det förbirullande
landskapet.
Jag vågade inte fråga om priset för en kryssning...
Under lunchen hamnade jag strategiskt nog vid samma bord som Sjöwall och
Gullberg (och även ett bekant ansikte från Sunkit och en DI-journalist). Redan
när jag anlände fick jag vänligen några Beck-böcker signerade av Sjöwall, så vi
hade hunnit säga hej (och jag fick några bilder knäppta också).
Det jag, så långt minnet och stödord håller, nedan refererar blir en mix av
det anförande Sjöwall höll samt vårt bordsamtal.
Beck-böckerna blev ju som alla vet stilbildande. Dess betydelse för svenska
deckare kan inte överskattas, med otaliga filmatiseringar (även i USA, den
första i Sverige med Kewe Hjelm redan på 60-talet, och vem minns inte Bo
Widerbergs "Mannen på Balkongen"!) och internationella deckarpriser, ty
böckerna översattes och hyllades världen över.
1962 tog paret Sjöwall/Wahlöö en kryssning på Göta Kanal, på M/S Diana. Där
fanns en ung amerikansk turist, som "Pelle tittade litet extra på, så jag sade:
där har vi vårt första mordoffer!" (enligt Maj S). Man hade växt upp med
deckare (Per W hade även verkat som kriminaljournalist på Kvällsposten) men
tyckte att det som fanns var för mjäkigt. Det var Agatha Christie och
herrgårdar och flotta privatdetektiver.
Man tyckte att man kunde skriva något mer realistiskt, i - skall vi säga -
litet hårdare polismiljö. Men snarare än att göra det till McBainskt hårdkokt
blev det SJöwall/Wahlööskt samhällskritiskt och mot det socialrealistiska. I
princip uppfann de denna angreppsvinkel (iaf för svensk del). De började med
Roseanna (debuten) 1962 men att skriva och få ut det tog fram till 1965. Sedan
körde man på med en bok om året om omstöpte deckargenren.
Man bestämde sig för att skriva tio böcker, för det lät lagom att skriva i
precis ett decennium. (Detta att inrikta sig på tio böcker har många andra
sedan tagit upp, t ex Jan Guillou.)
Man skrev för hand, ungefär vartannat kapitel, och sedan renskrev den andra
partnerns resultat på skrivmaskin, varvid det dök upp möjlighet att redigera,
modifiera och rätta en del. Men när renskrivningen var klar var manuset i stort
sett färdigt. Det brukade ha ett synopsis, kapitel för kapitel, men det kunde
vara ganska kortfattat för en del kapitel.
Varje bok tog ungefär ett år, men då var största tiden att gå omkring och
fundera ut intrig, göra research osv. Själva skrivandet tog 1-3 månader.
Sjöwall tyckte att det mot slutet blev allt svårare att skriva. Det blev
kinkigare att hålla reda på allt om personerna, hitta nya uppslag osv.
Maj Sjöwall har efter deckarna främst översatt (nu på dator), men som hon nu
är aktningsvärda 75 år (fortfarande pigg och vaken!) har hon lagt ned det. På
en fråga om de skulle ha skrivit fler deckare om Per W inte avlidit, svarade
hon nej. Det de skrev fick räcka. Per hade dock ett projekt om att skriva en
sjökrigshistorisk bok (som inte blev av).
När hon läser deckare nu blir det främst engelska/amerikanska. Sjöwall är
inte så hemskt imponerad av dagens svenska deckare. De är ointressanta och illa
skrivna, inkl t ex Stieg Larsson vars world-wide fame hon rakt inte begriper.
Undantag är dock Leif GW Perssons (som hon känner) böcker och hon gillade även
t ex Arne Dahl ("Han kan skriva"). Henning Mankell är kanske den främste
efterföljaren i Sjöwall/Wahlöö-spåret, men med ett snett leende referade hon
vad en tysk läsare sagt om denne: "Mankell är ju bra. Synd bara att en tyska
översättningen är så dålig." (Det är kanske inte översättaren...)
Apropå filmatiseringar har vi ju den långa serien på 26 Beck-filmer. Jag
tyckte det lät som att hon litet grand av lojalitet sade att de var ganska OK.
Hon är i alla fall inblandad som en sorts konsult, medan manusen är skrivna av
Rolf och Cilla Börjlind (och det är mest nya historier för tio böcker räcker
inte, inser den matematiskt kunniga). Hon har utbyte med manusförfattarna och
har rätt att ändra och ge veto (vilket händer, t ex om någon person gör något
otypiskt för den personen).
Min inställning till de många nya Beck-filmerna är splittrad. Medan
skådisarna ofta gör bra insatser (Persbrandt t ex) och de är tekniskt
välgjorda, tycker jag de gått för långt från ursprungskonceptet och känslan.
Sjöwall menade dock att det nog är nödvändigt att uppdatera och placera
personerna i dagens värld. Men vi var eniga om att Ingvar Hirdwalls
tragikomiska granne (som inte finns i böckerna) var ett lyckat tillägg. Många
älskar figuren med sin stödkrage och "stänkare".
Ett oväntat diskussionsspår blev Fatima, Karl Gerhards styvdotter som Maj
Sjöwall känner. Jag förklarade min beundran för Karl Gerhard och hans utmärkta
memoarböcker, där Fatima ofta dyker upp (hon var även ett tag gift med Gösta
Ekman d y och med i Hasse & Tages revyer). Numera är Fatima textilkonstnär och
har gjort uppmärksammade kollektioner och utställningar.
En och annan sak till avhandlades kanske. Men det kändes högtidligt att få
träffa och prata litet med den kvinna som är själva grundorsaken (tillsammans
med Per W) till hundratals miljoner i exportinkomster, till att tyskarna
belägrar hyllorna med Schwedenkrimi, till att Hollywood filmar Stieg Larsson,
utan vilken Mankell, Läckberg, Guillou m fl troligen skulle ha en mer
anspråkslös karriär, osv.
Flera frågor hann inte ställas. Jag skulle gärna ha hört litet om Per Wahlöös
science fiction-romaner. Eller om det inte hos Maj själv åtminstone litet grand
kliade i fingrarna att skriva egna deckare (det ligger i sannolikhetens
riktning att de skulle bli läsvärda!).
Men att bara vara där, på fartyget där allt började, med kvinnan som startade
det hela, var nog.
Läckberg och Marklund och Jungstedt och Larsson och allt vad
deckardrottningar heter är ingenting mot Maj Sjöwall. Dessa och deras manliga
deckarkungkolleger bör böja sig i vördnad.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ
IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C
Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
framtidsmiljö"! -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Träff med Maj Sjöwall - hon som startade allt! - Ahrvid Engholm
