Det råkar ske så att jag just skriver på en ambitiös artikel om svensk s.k.
invasionslitteratur. I sf-historik anses invasionslitteraturen ha börjat med
klassikern ”The Battle of Dorkin” (1871) av George Tomkyn Chesney (1830-95),
som skildrar hur en tysktalande nation bekämpar England i en nära framtid. Men
svenske G.H. Mellin hade redan 31 år tidigare skildrat och varnat för en rysk
invasion av Sverige i en nära framtid, i romanen "Sveriges sista strid" 1840. I
alla fall två andra svenska författare följde i Mellins spår innan Chesney lät
publicera sin "The Battle of Dorkin".
Förra året dammade jag av och utgav G.H. Mellins roman på Timaios Press. Denna
nya artikel, som är en omskrivning av för- och efterordet i den utgåvan med
tillägg, utges mycket snart i artikelantologin "Fantasins urskogar" från Aleph
Bokförlag.
/ Rickard
---- On Wed, 19 Jul 2017 23:37:58 +0700 Ahrvid wrote ----
Klassisk svensk alternativkrigshistoria
I Sverige, inklämt som vi är mellanstormakter och allianser, finns en lång
tradition av alternate history-skildringar av hur vi invaderas. Redan1889 fick
vi t ex Hur vi förlorade Norrland, av pseud *** (som visar sig vara den dåtida
f d utrikesministern Gustaf Douglas) efter att ryssarna anfallit. På senare år
har vi exempelvis angrepp från Den Evige Ryssen i böcker av Sune Andersson och
Harry Winter. Ett mer udda inslag är hur Sverige anfaller någon annan, i detta
fall i Jan Guillous debutroman Om kriget kommer, 1971.
Den gamle ryske inflytelseagenten Guillou, som brukade skriva hemliga
dropboxmeddelanden till sina ryska kontakter i telefonkiosker (enligt
avslöjande i Expressen), har här skrivit om hur tunga militära svenska
enheter flygfraktas till Botswana - varifrån Sydafrika invaderas för att
störta apartheidregimen. Denna orealistiska men våta drömfantasi kanske
tillkom efter inmundigande av den ryska vodka Janne G brukade få lådvis av
från ryska ambassaden.
Men över till dagens ärende. Jag hade hört talas om böckerna, och trott att
de var svåråtkomliga. Böcker från 1930-talet brukar vara det. Men det tvisade
sig att Tage Thiels Sverige torpederat (Bonniers, 1936) och Striden om Kastö
Skär (Bonniers, 1938), hela tiden funnits - på hyllorna i Rotundan på
Stockholms asplundska Stadsbibliotek.
Jag kastade mig över dem.
Tage Thiel (1909-1990) var författare och översättare (tog sig bl a an
Nietsche), samt son till den kände finansmannen och konstsamlaren Ernest
Thiel, känd för Thielska galleriet på Djurgården. Hans två
alternativkrigsböcker har inte ryssen som angriparen, utan Nazityskland. Det
gör dem litet ovanliga, ty så många romaner i den genren finns det inte (ett
undantag är Hasse Alfredsons Attentatet i Pålsjö skog).
Böckerna utspelar sig i skärgårds- och marin stridsmiljö. Det framgår inte av
tillgängliga uppgifter, men Thiel måste ha gjort lumpen i marinen och
därefter intresserat sig särskilt för sjökrigsföring. Hans skildringar verkar
utomordentligt initierade (säger denna recensent som själv inte är helt
opåläst i ämnet).
I Sverige torpederat föranstaltas kriget mellan Hitlertyskland ochStalins
Sovjet, med den skillnaden att Västmakterna inte är inblandade. Thiel verkar
ha hängt med i den dåtida politiska utvecklingen. När boken skrevs hade hr
Hitler just påbörjat upprustning av den tyska krigsmakten. Thiel låter denna
och följande bok utspelas år "193X". I romanen kräver tyskarna att få besätta
Gotland och stödjepunkter på svenska fastlandet, som basområden för sitt
angrepp mot Sovjet. Liknande krav ställs på Finland, som ger efter, men
Sverige svarar avvisande.
Då angriper tyskarna, för att få sina baser i alla fall.
Vi får följa marinlöjtnanten Tore Lind via brev, dagboksanteckningar, m m,
tjänstgörande ombord på en svensk jagare när tyskarna anfaller. Av de tre
vapenslagen var flottan faktiskt i bäst skick under 1930-talet och de svenska
fartygen går ut för att möta tyskarna. Ett antal sjöslag utspelas varvid
svenskarna iofs har vissa framgångar, men till slut får ge efter för
övermakten.
Under ett av slagen torpederas och sänks det svensk pansarskeppet Sverige
(därav boktiteln), ett slags minislagskepp (ca 8000 ton, mindre än riktiga
slagskepp men med grova kanoner. Den lagliga regeringen flyr till Östersund,
men det sker en militärkupp i Stockholm som söker fred med angriparna.
Tyskarna får sina baser och Sverige tvingas med i kriget mot Sovjet. Svenska
soldater skeppas till Finland för att bistår tysk-finska trupper, och i
slutet av romanen befinner sig huvudpersonen på ett svenskt krigsfartyg på
väg till Finska viken.
Författarens tonläge är dysterkvistigt. Thiel är tydligen socialdemokrat och
nordist. Han uppvisar sympatier med arbetarrörelsen och talarglödande för ett
nordiskt statsförbund. Krigsutbrottet hade aldrig skett om vi haft ett
Nordens Förenta stater, menarhan. Tillsammans hade de fyra länderna (Island
styrdes då från Danmark) kunnat uppbåda en krigsmakt som fått Hitler att
avstå angrepp.
Thiel är också insatt i judeförföljelserna som nazisterna satt igång och tar
avstånd från dem vid flera tillfällen. (Vid denna tid hade inte
massmördarfabrikerna satt igång, men de första koncentrationslägren fanns.)
Romanen har många inre monologer eller reflektioner om livet, politiken,
människans dårskap och liknande.
Thiel skriver utmärkt, om än en smula melodramatiskt. Han kan blir lätt
känslosam när han talar om kärlek och plikten att försvara Vårt Kära
Fosterland och liknande.
Striden om Kastö skär tar vid där Sverige torpederat slutar.
Militärregimen i Stockholm har inte riktigt kontroll ännu över hela landet.
Det uppstår en motståndsrörelse mot nazisterna, ledd den hemlige aktören "C",
med passivt motstånd och sabotageaktioner. Man har inte heller kontroll över
all militär.
Efter ett sjöslag mot tyskarna har den i striderna skadade flygplanskryssaren
Gotland linkat till den svenska basen vid Kastö i Stockholms skärgård. Hon
sätts på grund för att fungera som artilleriplattform. Ombord finns oficeren
Erland Hedeman, som inte har lust att gå i nazisternas tjänst. Nassarnas
kontroll har inte sträckt sig till Kastöskären än och Hedeman beslutar sig
för att upprätta en motståndsbas på örna och skären. Han får 600 man med sig
ur besättninen på Gotland och på Ksstö stationerad personal (de som inte vill
vara med får avmarschera). Det finns gott om förplägnad, ammunition och andra
förråd.
Och Kastö är perfekt som bas. Ut mot havet finns ett myller av grynnor och
skär som gör en sjöledes invasion besvärlig. Från annat håll finns ett antal
smala infartsleder som behärskas av tungt artilleri på Kastö. Hedeman har
tillgång till några spaningsflygplan från Gotland, några andra fartyg och
lyckas kapa några svenska motortorpedbåtar, med vilka han kan göra raider,
sänka någon tysk då och då, och skaffa nya förråd. Skärgårdsbefolkningen är
också sympatisk mot Hedeman och hans mannar, och fyller på förråden via
smuggelvägar förbi de tyska avspärrningarna runt Kastö.
Vi får följa vardagen hos de Fria Svenska Trupperna på Kastö. Det är tyska
bombanfall (som inte ställer till större skada, då man har skyddsrum och väl
fortifierade positioner) och småangrepp och smärre sjöskärmytslingar hela
tiden. Till Kastö anländer en amerikansk journalist, Bob Hoskins, som via
Kastös radiosändare står i kontakt med New York Times och annan nyhetsmedia.
Kastös heroiska kamp blir världsnyheter och Hopkins rapporter återges
överallt. Lånsamt byggs det upp en världsopinion till förmån för
kastösvenskarna.
En episod handlar om hur Hedemans hustru girpits av nazistregimen och förts
till ett läger i Östersund. Hedeman och några frivilliga beger sig iväg för
att rädda henne med bistånd av sympatisörer från "C":s organisation. Själva
räddningsaktionen går till så att fru Hedeman lyckas stjäla exklusiva kläder,
inkl en pälsboa, tillhörig lägerkommendantens hustru. Förklädd i detta
påminner hon om fru Lägerkommendant och promenerar ut från lägret, medan
vakten gör honnör. Sedan skidar paret Hedeman till norska gränsen, ty Norge
står under brittiskt beskydd och är utanför kriget. Hedeman tar sig tillbaka
till Kastö.
De 600 tappra håller ut månad efter månad, genom vintern, och...
Och, tja, hur det slutar skall jag inte säger. Jag lämnar igen böckerna strax
så ni får rusa till Stadsbiblioteket och tinga dem!
Thiels romaner är välskriven, någorlunda realistisk alternate history. Jag
tycker t o m att de bör utnämnas till svenska sf-klassiker (althist hör till
sf-fältet) och något av de många småförlagen som poppat upp borde kanske ta
sig för att återutge dem. En del äldre svensk sf har ju återutgivits.
Romanerna är mycket väl värda att läsa.
Såvitt jag vet skrev Thiel intet mer i den här genren. Det riktiga Andra
Världskrig som kom strax efteråt, kanske fyllde honom med alltför mycket
realism för att hans fantasi skulle fungera.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA, för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och deltag i
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info
https://www.freelists.org/post/skriva/Fantastiknovelltvlingen-2017 / Om ;
Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C ;
Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik
framtidsmiljö"! / Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs även AE i nya ;
E-antologin Oskuld http://www.novellmastarna.se/Oskuld.htm / YXSKAFTBUD, GE ;
VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
