[SKRIVA] Re: [SKRIVA] Re: Nyårslöfte - Novell
- From: Patrick Ogenstad <patrick@xxxxxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Fri, 6 Jan 2012 11:14:33 +0100
Kul att du gillar novellen! Även skönt att höra att du hittade själva
meningen med den.
Tanken var inte riktigt att göra henne så älskvärd :)
2012/1/4 Marita <marilin@xxxxxxxxxxxx>
> Jag gillar mysteriet med vem hon egentligen är, ekonomitanten
> Christine. Jag gillar också uppbyggnaden, där alla nyårslöften som
> staplas på varandra inte är några löften avsedda att hållas i vanlig
> mening, utan snarare argument hon samlar på sig, ursäkter för att bryta
> med sitt normala, inrutade, tråkiga liv. Genom sms:et får vi veta vad
> hon lämnat bakom sig. Genom att slänga telefonen visar hon vem hon är.
> Jag tycker inte om henne ;), men jag gillar novellen.
> Mvh,
> Marita
>
>
> On Sun, 1 Jan 2012 15:54:59 +0100, Patrick Ogenstad
> <patrick@xxxxxxxxxxxx> wrote:
> > Har ni några nyårslöften i år? Jag har skrivit en novell som heter
> > Nyårslöfte. Berätta gärna vad ni tycker, den finns även inläst så att ni
> > kan lyssna på den här:
> > http://fruktan.se/nyarslofte/
> > ---
> > Nyårslöfte av Patrick Ogenstad
> >
> >
> > Det första jag blir medveten om är en lätt huvudvärk. Värken är mest en
> > viskning om att det var fest igår, om man nu kan kalla det fest. Allt är
> så
> > tamt nuförtiden. Håret ligger över mitt ansikte och en cigarrdoft hänger
> > kvar i det. Lite som förr när man fick röka på krogen. När jag blundar
> > känner jag nästan smaken från cigarren. Eller förresten, det kanske inte
> är
> > inbillning. Jag har faktiskt cigarrsmak kvar i munnen. Det smakade bättre
> > igår. Jag är sugen på champagne, men det var också igår. På nyårsafton,
> när
> > alla inbillar sig att allt är så bra. När livet är en fest. Nu är festen
> > slut och det är tyst i lägenheten. Jag ser inte vad klockan är, men det
> har
> > ljusnat ute. Egentligen vill jag ligga kvar i sängen, drömma mig bort.
> Men
> > jag vet att jag skulle ångra mig. Det är sista dagen. Den sista dagen
> innan
> > allt börjar igen. Jag har precis vaknat, det är den första dagen på det
> nya
> > året och jag har redan ångest.
> >
> >
> >
> > På väg in i badrummet undviker jag spegeln, jag vill inte se hur jag ser
> ut
> > innan en dusch. Inte ens tänka på det. Värmen strålar genom kroppen när
> > vattnet sköljer över mig. Jag drömmer mig bort till en varmare plats.
> >
> >
> > När jag torkat mig ställer jag mig framför spegeln. Ibland är den för
> stor
> > och visar för mycket. En äldre och tråkigare version av mig själv tittar
> > tillbaka. Det där är ju ekonomitanten på trean. Den där tråkiga. Hon som
> > tjatar om tidrapporter och kostnadsställen. Hon som gnäller. Hon som
> > lyssnar på Lugna Favoriter för att jävlas, för att det stör de andra på
> > jobbet. Hon som ska tillbaka imorrn och göra årsbokslut. Bara tanken på
> det
> > gör att jag får kaffesmak i munnen. Sån där rävgiftssmak som bara finns
> på
> > kontor. Hur blev det såhär? Magen känns pösig. Det är tydligen vanligt
> att
> > folk äter pizza på nyårsdagen. Jag tar tag i valkarna, det kunde ha varit
> > värre. Men ingen mer skräpmat. Nyårslöfte nummer ett. Jag lyfter upp mina
> > bröst, trycker ihop dom. När blev de så här hängiga? Jag tittar djupare
> in
> > i spegeln, finns jag där någonstans, det riktiga jag? Är det bara
> > ekonomiassistent Christine som finns kvar? Trettisexåringen som gnäller
> när
> > någon redovisat kvittona fel. Jag släpper brösten och de faller tillbaka
> på
> > sin plats. Jag måste börja träna mer. Nyårslöfte nummer två. Spontana och
> > glada Christine finns inte där, när byttes jag ut mot en främling i
> > spegeln? Försiktigt försöker jag mig på ett leende, det känns ovant. Ser
> > onaturligt ut. Jag måste hitta något jag kan vara glad åt, så jag kan le
> > igen. Nyårslöfte nummer tre. En BH gör att brösten ser bättre ut. Varför
> är
> > hyn så torr under vintern? Ekonomitanten är kvar i spegeln, hon ser risig
> > ut. Jag tar på en dagkräm och börjar kamma håret. Ekonomitanten har
> tovigt
> > hår, har inte klippt sig på länge. Nyårslöfte nummer fyra, se aldrig ut
> som
> > ett penntroll igen. Det är påsar under tantens ögon, jag börjar lägga en
> > foundation. Jag vill inte vara en gnällkärring längre. Nyårslöfte nummer
> > fem, jobba aldrig mer med ekonomi. Det känns skönt, att ta beslut. Jag
> > börjar med ögonskuggan, det är inte längre tjat-Christine på trean som
> > sminkar sig. Varför ska det alltid vara så propert? När var jag vågad
> sist?
> > Nyårslöfte nummer sex, bli spontan igen. Tråk-Christine börjar försvinna
> > från spegeln. Alla tråkiga människor borde försvinna ur mitt liv. På
> festen
> > igår till exempel, det var så städat, så dött och livlöst. När hade jag
> > roligt sist? Fest med Sandra brukade vara ett jävla äventyr. Det kändes
> som
> > att nyårsfesten vid sekelskiftet var ett millenium sedan. Sandra hade
> också
> > tynat bort, blivit en blek version av sig själv. När Sandra brukade ordna
> > fest så pratade man om det i efterhand. Igår var det mer en middag än
> fest.
> > Oxfilé låter exklusivt fram till det att Johan kör in den i ugnen. Precis
> > som oxfilén har jag blivit torr och tråkig. Jag satt bredvid Liam, vi sa
> > knappt ett ord till varandra. Tänk att jag en gång tyckt att han var söt.
> > Tänk att jag älskat honom. Nu satt han där och rapade, man såg på honom
> att
> > han inte ens ville vara där. Vad hade jag sett hos honom? Jag valde bort
> de
> > läppstift jag brukade ha, spegelbilden började förändras. Anders hade
> varit
> > flirtig igår. Men det fanns ingen glöd där, ingen lust. Jag var mer sugen
> > på Johan, han förförde mig en kväll innan han träffade Sandra. Jävlar
> > vilken natt. Mer sånt. Nyårslöfte nummer sju. Bättre sexliv. Tänk om man
> > bara skulle klippa banden. Vad är det egentligen som hindrar mig?
> Christine
> > börjar le tillbaka från spegeln, hon är främmande men det är jag som
> tittar
> > ut. Nyårslöfte nummer åtta. Bryt kontakten med alla tråkiga människor.
> > Leendet känns naturligt och äkta. Jag ska ta steget. Bara skita i allt
> och
> > dra. Nyårslöfte nummer nio. Res mer, se världen.
> >
> >
> >
> > Jag börjar gå runt i lägenheten. För första gången på länge ser jag mig
> om
> > ordentligt. Vems liv är det här egentligen? Vad skulle jag sakna? Kanske
> > några gamla foton? Någon musik? Jag behöver egentligen ingenting jag har
> > här. Nyårslöfte nummer tio, lev mer enkelt. Jag letar rätt på mitt pass
> och
> > lite kläder, smink och en tandborste. Ser att det är en bild på
> ekonomitant
> > Christine i passet. Det känns konstigt när jag går ut ur lägenheten. Hur
> > länge är det jag bott här egentligen, fem år? Nej, förresten, det är nog
> > närmare åtta. Det är länge nog.
> >
> >
> > Det känns långt till tunnelbanan. Det är ganska kallt ute, vinterkappan
> > räcker egentligen inte. Men kylan biter inte, jag känner den knappt. Jag
> > strålar, går och ler för första gången på länge. Skönt att jag inte
> träffar
> > någon jag känner på vägen. Skönt att slippa förklara sig. Vid en bankomat
> > på centralen får jag ut 17000 kr, det borde räcka ett tag i alla fall.
> > Nyårslöfte nummer elva. Lev mer i nuet, se inte alla problem.
> > Centralstationen är som en myrstack. Är det fler än jag som ska börja ett
> > nytt liv idag? Jag köper en kaffe och tittar på folk. Hur många av dem är
> > missnöjda med vad de har? Hur många är slavar i sina egna liv, i sina
> > rutiner? Fast i något de aldrig ville ha. Det är bara tjejen som säljer
> > kaffe som ler, hon som måste. Alla andra bara rör sig som i trans, knappt
> > levande. Folk sitter och väntar. Väntar på vad? Alla ser så meningslöst
> > tråkiga ut. Som sådana personer som kan prata bort en hel kväll på
> politik,
> > eller väder. Eller sina resor som ingen är intresserad av. Jag börjar
> tänka
> > på festen igår igen. På Nettie, hon hade blivit en sån där grå person som
> > bara sög musten ur en. Bara hennes närvaro förändrade mig. Förgiftade
> mig.
> > Men nu är det slut med det. Jag köper en biljett till Arlanda Express och
> > sätter mig på tåget. Det känns som en liten fristad, en plats i rörelse.
> > Resan har börjat.
> >
> >
> > Jag kliver av vid Terminal 5 och börjar titta på skärmarna. Var ska jag
> > åka? Paris eller Wien? Thailand eller Indonesien? Dubai eller Bombay?
> > Brasilien eller Argentina? Sydamerika känns bra. En gång tänkte jag och
> > Sandra åka till Buenos Aires. Det får bli dit. Resan kostar nästan 26 000
> > kr. För en kort stund kryper ekonomitant Christine tillbaka i mitt
> > medvetande. Jag plockar upp ett kreditkort. Hej lyxfällan. Men det
> spelar
> > ingen roll. Nu ser jag bara framåt. Inte tillbaka. Jag checkar in det
> lilla
> > bagage jag har och hittar ett ställe att äta lite frukost på. På klockan
> > ser jag att det är närmare lunch.
> >
> >
> > Planet mellanlandar i Frankfurt. Tur det, jag är så jävla sugen på en
> > latte. Först går jag på toaletten, kanske mest för att få se min
> spegelbild
> > igen. Christine, såsom hon ska se ut. Jag bättrar på sminket lite för
> > säkerhetsskull. Vinterkappan får hänga kvar på toaletten. Jag köper en
> > pocket, det är en muskulös kille på framsidan. Han ser exotisk ut. Jag
> > lägger ner boken i handväskan och börjar drömma mig bort. Jag skulle
> vilja
> > träffa någon. En Raul eller Pedro kanske. Han kunde förföra mig. Vi kunde
> > bada nakna. Dansa tango. Nyårslöfte nummer tolv. Återerövra dansgolven.
> När
> > jag är på planet igen så börjar jag fantisera. Dricker vin. Gottar ner
> mig
> > och drömmer. Blir lullig. Det blev visst en Pedro. Det är så här det ska
> > vara. Nyårslöfte nummer tretton. Njut av nuet. Efter en stund övergår
> > drömmen i en riktig sömn.
> >
> >
> > Jag landar i Buenos Aires som en ny människa. Eller som en nygammal
> > människa. Den riktiga Christine. Den fria och egna. Den spontana och
> glada.
> > Den vilda och oförutsägbara. Mest av gammal vana slår jag igång mobilen
> > medan jag väntar på att min väska ska rulla ner på bandet. Jag får tre
> SMS
> > nästan på en gång. I det första står det att jag har fyra meddelanden på
> > svararen. Det andra är från Tele2, välkommen till Buenos Aires. Tack, vad
> > vänligt. Kul att ni bryr er. Sedan är det ett SMS från Anders.
> >
> >
> > "Var är du? Liam och Nettie frågar efter dig. De är trötta och vill att
> du
> > läser en nattsaga. Kram"
> >
> >
> >
> > Jag plockar upp min väska som nu rullar på bandet. På vägen ut ur
> > terminalen stänger jag av och kastar min mobil i en soptunna. Jag behöver
> > ju inte den i mitt nya liv.
> >
> > -----
> > SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> > grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> > request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
> -----
> SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
> grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
> request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
>
>
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Re: [SKRIVA] Re: Nyårslöfte - Novell - Patrick Ogenstad
