[SKRIVA] RE: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Tävlingsbidrag: Röd som eld... blir svart som sorg.
- From: "Gunnar Andersson" <gunnar.andersson@xxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Tue, 25 Nov 2008 23:26:41 +0100
OK, här kommer den
Tävlingsbidrag: Röd som eld... blir svart som sorg.
Röd som eld...
När himlen rodnar mot aftonen blir det storm, knarrar det från den gamles
rullstol. När flickors kinder rodnar i natten, kommer olycka, viskar den
gamla från sängen.
Deras rödvattniga ögon plirar lyssnande till ungflicksfnitter och
målbrottsskatt från övervåningen. De unga leker med elden, nickar de mot
varandra. Stormar och olyckor kommer sällan ensamma, suckar deras hjärtan
till takets knarrande bjälkar.
Och himlen rodnar och Stormen kommer. Vindarnas Herre kastar sig över det
solnedgångslysande huset och river och sliter i de faluröda brädorna.
Stormen fyller famnen med takpannor och slänger upp dem i virvlar av
tegelröda löv mot den mörkröda himlen. Huset knirrar och knakar.
Stormen nosar på den gamla skorstensen, tar sats och fyller med dånande
kraft köksspisens röda mage. Den slarvstängda spisluckan smäller upp.
Rödglödande flyger kol ut på vingar av flämtande lågor. Ta för er eldbarn,
här finns att äta, ropar Stormen.
Ivriga gnistsvansar hittar mattor och bortglömda tidningar, klättrar uppför
gardiner och äter allt i sin väg. Rummet fylls av rött och omättliga lågor
omsluter de rödgråtna gamla, som lyser upp som bloss i sina blekta kläder.
Elden den röda smakar på allt, hittar trappan, rusar uppför och knackar
glupskt på de ungas dörr. Stig på, svarar Stormen, och bjud upp till glödade
dans. Mina bröder kommer för att dansa med.
Med ett brak trycks fönsterkarmen in och glasskärvor sprutar in över golvet.
Barnarop. Hjälp oss! Elden är lös. Hjäääälp! Höjdhoppa från fönster? Rödheta
lågor från alla håll. Elden smakar på skärvornas barfotablod. Det gick också
att äta. Och flickans röda hår och röda skor. Och tapeter, stolar och bord.
Och böcker och alla filtar i sängen.
Marken mullrar av röda brandbekämparbilar uppför vägen in i det röda
infernot. Rop, skrik, sirener och ambulans. Radioknaster – bekämpa? Nej, för
sent. Begränsa! Den röde hanen får ta huset, men inget mer.
Stormen tjuter, mammor gråter, elden dånar och fyller dalen med sin glödheta
andedräkt. Rödsvedda åskådaransikten backar in i mörkret. Gnistormarnas
rosenröda tungor slickar stjärnhimlen.
...blir svart som sorg.
Långt in i den mörka natten hörs tramp av svarta kängor, slangar och klang
av metall. Brak och kobensskrik. Motorsågar och bildörrssmällar. Fotoblixtar
över det pyrande kolsvarta husgrundshavet. Plask i svarta vattenpussar.
En efter en släcks ljussprutande strålkastare och nattmörkret, som väntat i
skogskanter och under bilar, smyger ljudlöst in bland husrester och tysta
människor. Snart äger mörkret hela platsen. Uttröttad sover Stormen sedan
länge.
Mot den mörka morgonhimlen spretar trädens avlövade grenar som spindelarmar.
En kvarvarande husvägg stirrar enögd med sotsprucket fönsteröga mot den
svartsvedda skogen.
Högrest står skorstenstocken, som en ebenholtsfallos, och speglar sig stolt
i de sorgkantade vattenpölarna, omgiven av kolsvedda ännu rykande stockar
och förvridna brända sängbottnar av järn.
Grindstolpen som lutar betänkligt har svartnat. Sotsvart är marken, träden
och busksnår. Vägen och gruset. I gropar och diken, trappor och forna
fönsterhål blänker sotblandat vatten och kol. Luften och ljuset är svart.
Svarta är också ögonen och männens tårrandade kinder.
Snart stundar sång ur svarta böcker, som valhänt bläddras av händer i svart
kostym och blanka skor. Sång genom sorgflor ur mörka sinnen. Likbil med
svarta kroppar i blanka kistor speglas i kyrkofönster. Sorgetal.
Två unga, som för tidigt får famnas av den svarta mullen. Två gamla, som
sedan länge upphört att leva, får komma till ro i den svala mörka jorden. Ur
eld är du kommen och till eld skall du åter varda. Och den svarta askan
skall strös för vindarnas Herre, Stormen.
- - -
Ja, så blev det, när detta skrevs för några år sedan.
Frågan är vad är detta egentligen. Poesi, eller? Ingen novell i alla fall.
Och inte sf eller fiction. Jag väntar med spänning på era kommentarer.
Mvh Gunnar A
070-878 64 74
_____
From: skriva-bounce@xxxxxxxxxxxxx [mailto:skriva-bounce@xxxxxxxxxxxxx] On
Behalf Of Ahrvid Engholm
Sent: Tuesday, November 25, 2008 6:10 PM
To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
Subject: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Tävlingsbidrag: Okänt land
To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
> Arvid, med all respekt för din kunskap och erfarenhet, skulle det kännas
> bättre tror jag, i alla fall för mig, att inte kommentera texterna förrän
> alla bidrag kommit in och tävlingen är stängd. Bedömarnas tyckande borde
få
> leva sitt eget liv, utan annan påverkan än själva texten. Tycker i alla
fall
> jag, med reservation för att jag också är ny på listan.
Välkommen till listan!
Jag förstår synpunkten, men det har alltid varit så på SKRIVA att
tävlingsbidrag varit fria att kommentera - från första början.
För min del är det så att jag bör passa på att kommentera när jag ändå
skriver om texten och den ligger öppnad. Skall jag vänta kommer jag att
antingen glömma bort att kommentera eller att sakna lust att göra det, för
det är alltid något annat som kommit emellan. Så antingen kommenterar jag
direkt - eller inte alls!
> Texten är gjord från en tidningsnotis om en tragisk händelse, där två
> ungdomar och ett gammalt invalidiserat par, i samband med en våldsam
storm,
> brinner inne i ett gammalt trähus på landet.
Låter intressant.
> Texten, som jag skrev för några år sedan, är ett mellanting mellan episk
> dikt och novell. Kan det gå för sig att testen den i alla fall..? Jag
menar
> den är verken sf eller fiction, fast en aning.
Prosalyrik? Varför inte prova.
--Ahrvid
_____
Discover the new Windows Vista Learn more!
<http://search.msn.com/results.aspx?q=windows+vista&mkt=en-US&form=QBRE>
Other related posts:
- » [SKRIVA] RE: [SKRIVA] RE: [SKRIVA] Tävlingsbidrag: Röd som eld... blir svart som sorg. - Gunnar Andersson
