Recension: Skrivandets hantverk, av Sven Wernström (Gidlunds, 1979)
Sven Wernström är främst känd för ungdomsböcker, däribland även många sf-titlar
som Flygkamraterna korsar rymden, Rymdskeppets gåta, Destination Mars och Resa
till okänd planet. Se https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_Wernström ;(född, 1925,
enligt W:pedia torde han fortfarande leva, och bör nu vara 90 år).
Wernström är Arbetarförfattare, en riktig Röd Arbetarförfattare. På omslaget
till Skrivandets hantverk finns en teckning på Svempa iförd en leninkeps. Han
har ställt upp i valet för KPML(r) och kan sin marxism.
Det är litet synd. En flyhänt och tidvis ganska uppskattad författare borde
ha intressantare saker att berätta om skrivandets hantverk, än att göra en
propagandapamflett för Klasskamp och Proletariatets Diktatur.
Sven W:s eviga testuggande av marxismfraseologi överskuggar - med ett
undantag - alla eventuella skrivråd han har att ge. "En socialistisk författare
är en medveten författare", utbrister han sist i första kapitlet. Och sedan bra
fortsätter det. Angående språket menar han att "Makthavarna har intresse av att
hålla oss andra i okunnighet, lura oss och dölja verkligheten för oss" en
verklighet om t ex kapitalismens barndom då "fabriksägaren /kunde/ hålla barn i
arbete i tio timmar om dagen, låta arbetaren bo i de uslaste kyffen och ta hyra
för det, riskera arbetarnas hälsa och utsuga dem till döds. Men hemma ... blev
han den gode familjefadern, vårdade sitt yttre, kysste sin fru på kinden när så
skulle vara, läste bordsbön, gick i kyrkan, klädde om till middagen, ägnade sig
åt 'kultur', hade passande umgänge och idkade välgörenhet. För att nästa dag
förtrycka arbetarna och nästa kväll skända deras döttrar på bordellen." Och den
borgerliga "medelklassmänniskan /har/ under lika lång tid lärt sig att ljuga,
lägga tillrätta, förskönande omskrivningar". Wernströms värld är svart-vit.
"Varje ord har den betydelse vi kommit överens om att det skall ha, påstår en
stencil från Lärarhögskolan i Linköping. Inget kan vara mera fel. Vi har inte
kommit överens. Det är makthavarna som kommit överens , t ed att arbetslös
skall heta friställd, att tillbakagång skall kallas utveckling och att ett
tjyvsamhälle skall kallas välfärdsland och demokrati."
Och: "Till det som är svårt att gestalta hör marxistiska begrepp som mervärde
och utsugning. De är viktiga begrepp, av stor betydelse i de flesta människors
liv, nödvändiga om människorna skall förstå de sammanhang i vilka de själva
ingår ... Sådant behöver vi inte tveka att göra, även om borgerliga kritiker
komer att anklaga oss för övertydlighet och pekpinneri. Det är ju inte dem vi
skriver för. Borgerliga författare kan skriva sida up och sida ner om en
människas själsliv - som är lika dolt som det modärna samhällets
förtryckarmekanismer - och få beröm för 'inträngande människoskildring'. ...
Att vi så sällan möter klasskampen i litteraturen beror på att litteraturen
hittills skrivits av människor som aldrig stått i produktionen. ... Det finns
ingen anledning att tro att exempelvis familjen Bonnier skulle älska litteratur
samtidigt som den huvudsakligen berikar sig på att ge ut pornografi och usla
seriemagasin. Det enda man med säkerhet vet är att den älskar pengar." Och han
är säker på sin sak: "Folk råkar (av mystiska anledningar) ha olika åsikter,
vilka alla betraktas som likvärdiga."
Och framtiden är blek för litteraturen på grund av Stora Blå, "en ny och föga
observerad maktfaktor /har/ smugit sig in och fått grepp om nästan all
trycksaksutgivning. Det är de stora multinationella elektronikföretagen, främst
nordamerikanska IBM. Den gamla blytekniken har rationaliserats bort och ersatts
av invecklad elektronisk apparatur för framställning av trycksaker... troligt
är det att ingenting blir tryckt i Sverige den dag då vårt lands politik inte
faller det amerikanska storkapitalet på läppen."
Eftersom Svempa skrivit en hel del sf och fantastik, tar han upp det:
"Science fiction är ett slags sagor. Och de multinationella företag som sprider
fascistisk propaganda i sin värsta skräplitteratur försäkrar ju ivrigt att Nick
Carter och Stålmannen 'ändå bara är sagor'." Han noterar också att "en saga är
en kortare berättelse som inehåller något fantastiskt eller övernaturligt" (så
Stålmannen är ju ändå bara sagor, ju!).
När det gäller skrivtipsen är denna propagandabok ganska ytlig. Vi får inte
veta något utöver det vi redan kan läsa i 4711 andra skrivarböcker. Man bör
researcha innan man börjar skriva. Man bör i förväg ha slutet klart för sig, så
man vet vart berättelsen är på väg. För språket är det bra om man "ger det
rytm, blandar längre och kortare meningar, undviker upprepningar, skriver korta
stycken och låter personerna prata ett naturligt talspråk". Han rekommenderar
också att man bildar en skrivcirkel med vänner och bekanta och låter dem läsa
ens manus för att få kritik. När det gäller fantastiska berättelser menar han
att "det orimliga /skall/ in så tidigt som möjligt" eftersom det blir
påklistrat att slänga in det i slutet och "lösa den fattiga familjens problem
genom att en fe svävar in på sista sidan". Och allt det är i och för sig sant,
men det är inte några djupare insikter om skrivandets hantverk vi får oss till
livs.
Men det finns ett bra kapitel, nummer 10, där Svempa går igenom hur han
tänkte, arbetare och arbetade om när han skrev romanen Mannen utan ansikte. Vi
får se hans första intrigutkast, hur han lade till och drog bort från det
beroende på vad berättelsen krävde, hur nya personer introducerades, hur han
motiverade olika beslut kring handlingen, osv. Det är faktiskt ganska
intressant och kan ge en aspirerande författare vissa arbetstips. Men ett
någorlunda matnyttigt kapitel är för litet-
I övrigt är detta en träaktig politisk pamflett. Wernström menar att
författaren behöver "avsikt - form -material": "Man bör ha en avsikt med det
man tänker skriva. För att förverkliga avsikten söker man en form. För att
fylla formen med innehåll behöver man ett material." "Avsikten" kommer först
och är viktigast, och det står övertydligt klart att för Svempa måste avsikten
alltid vara att avslöja det fascistiska borgarsamhället och bygga den där muren
som kapitalismens lakejer skall ställas upp mot när revolutionen kommer.
Jag minns litet vagt någon av hans rymdäventyrsböcker, där hjältarna kommer
till en främmande planet - det kan ha varit Mars. Där har Wernströms utopiska
socialistsamhälle inrättats. Det fanns ingen privat egendom och alla invånare
agerade som avindividualiserade robotar. Sven Wernström tyckte antagligen att
han skildrade ett paradis, men jag minns att jag hela tiden tänkte hur trist
och stelt och stagnerat det blev när Flygkamratern Införde Den Nya Femårsplanen
Och Gav All Makt Åt Sovjeterna.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2016, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu som
ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE ;
i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
