[SKRIVA] Rec: En bok om science fiction, fantastik.../S J Lundwall
- From: "ahrvid@xxxxxxxxxxxx" <ahrvid@xxxxxxxxxxxx>
- To: <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, <sverifandom@xxxxxxxxxxxxxxxxxxxx>
- Date: Tue, 9 Sep 2008 15:50:06 +0200 (CEST)
Den fulla titeln på Sam J Lundwalls bok om sf och fantastik från 1993 är En bok
om science fiction, fantastik, futurism, robotar, monster, vampyrer, utopier,
dystopier och annat märkvärdigt och oväntat och osannolikt. Och det är en rätt
bra, beskrivande titel - om än omständigt lång.
Sam J berättar om sf:s historia från sitt eget speciella perspektiv. Det
perspektivet utgörs av bl a:
1) En förkärlek för 1800-talet, och tiden kring sekelskiftet.
2) Dito för all som som inte råkar vara "nordamerikansk" (dvs amerikansk).
Redan första meningen slår fast:
"Modern science fiction ... uppstod inte i den noramerikanska
tidningsindustrin vid 20-talets slut ... utan snarare i konst- och
teatersalongerna i Moskva, Milano, Paris och Berlin."
Vad han syftar på är den rörelse som kallas "futurism", en konströrelse som
- om än fascinerad av maskiner, modernism m m - få sf-kännare skulle kalla
upphovet till modern sf! men Sam J har sina vinklingar.
Annars är det en lärorik bok, som har att berätta om många intressanta
författare och böcker (företrädesvis något äldre), men det är pga de speciella
utgångspunkterna knappast någon uttömmande historik om genren. Förnekar man att
de amerikanska pulpmagasinen från 1926 och framåt är både rötterna till och
myllan för det som idag står på hyllan markerat "sf", är förutsättningarna för
att skildra genrens riktigt historia rätt dåliga. Och amerikahatet lyser igenom
när han t ex redan på tredje sidan gör Nathaniel Hawthorne till europé.
Att Otto Witt, Karl Hans Strobl och Hugo Gernsback inte gärna kan ha
studerat vid tekniska högskolan i Bingen samtidigt, framgår redan av att
Gernsback var 11 resp 13 år yngre än de två övriga. Men, menar Sam J: "Om det
inte är sant, borde det vara sant."
Det blir mer sanningar i denna bok, som inte är sanna men enligt Sam J borde
vara det. I kapitel två plockar han alla sorters varelse under beteckningen
"robotar". En figur som golem, gjord av lera, är väl snarast någon form av
magisk sagovarelse, enligt min ringa mening, allehanda ank-leksaker och
schackmaskiner gör han till robotar, och en del av hans robotar är snarare
androider. (Men utdraget ur The Steam Man of the Prairies var kul!)
Hans kapitel om vampyrer behandlar också varulvar, och en intressant
observation är: "vampyrer /tillhör/ alltid överklassen; varulvar tillhör
medelklassen; och zombies (inklusive Frankensteins monster) hör hemma i
arbetarklassen." Dessa fenomens bakgrund reds ut och vi får (liksom i de flesta
andra kapitlen) många intressanta lästips, dock företrädesvis på böcker som är
100+ år gamla. Sam J menar f ö att Draculas motståndare, Van Helsing, utgör den
verkliga ondskan, då denne präglas av "självtillräcklig, hänsynslös idealism
... med anspråk på att representera den enda sanningen." (Men det finns saker
som är objektivt sanna, likförbaskat, skulle jag vilja framhålla!
Kunskapsrelativism är blähä-blähä.)
Kapitlen om utopier och dystopier är intressanta, men här dubblerar Sam J
delvis med sin tidigare bok Utopia-Dystopia (som jag vill minnas var rätt bra;
men det var länge sedan jag läste den). Trots att författaren allmänt kan sägas
tänka mer med vänstra hjärnhalvan, är han dock ganska bister mot de naiva
närmast socialistiska utopierna, som Thomas More, Edward Bellamy och andra.
(Bellamy gav f ö upphov till hundratals "Bellamy-klubbar" över hela USA och
deras rörelse bellamyiterna var en mindre politisk maktfaktor under några år.)
Han behandlar även sovjetiska utopier och dystopier, men är här inte alls lika
bister och kritisk. Han gör rätt i som utnämner Tolkiens Ring-trilogi till en
sorts utopi.
Han har rätt i att Gernsbacks tekniska utopi Ralph 124C41+ är ganska
förskräcklig. (Men han felöversätter "foresee" till "vakar".) Dock finns en
viss teknisk-vetenskaplig entusiasm i den, som är viktig för att fårstå
utvecklingen av tidig modern science fiction - och Gernsback gjorde ju
tidskriften som lanserade detta. Man kan f ö under varför teknisk-vetenskaplig
entusiasm är OK hos futuristerna men inte hos Gernsback?
"Sf:s strålpistolsfilosofi är i hög grad Hugo Gernsbacks verk", noterar Sam
J. "När amerikansk tuggummikultur med Marshalplanens benägna hjälp spred sig
över världen efter andra världskriget, följde Gernsbacks rymdhjältar med av
bara farten." Men riktigt så enkelt var det inte.
Till Storbritannien kom sf efter amerikansk pulpmodell redan innan WWII; där
fanns flera (dock mindre) sf-tidskrifter innan kriget och en aktiv fandom. Man
arrangerade t o m världens första sf-kongress 1936 (även om amerikanerna inte
håller med). Till Sverige kom genren alldeles i början av kriget, i och med
JVM/VÄ 1940. Andra länder var för upptagna av att bli ockuperade för att man
kan säga något särskilt om sf där.
Genrens spridning hade inget med Marshalplanen att göra; de kom till en del
länder efter kriget bara för att de då råkade ha förmånen att upphöra vara
ockuperade. (Och samma sak kan man anföra för många andra amerikanska
kulturfenomen. Amerikansk film och jazzmusik var oerhört populärt i Europa
redan *före* krig och Marshalplaner.)
Hans USA-hat slår igenom i påståenden som "USA:s bombmattor dödade betydligt
fler kampucheaner än Röda Khmerernas slaktpatruller." Han kanske har förläst
sig på Jan Myrdal. (USA bombade f ö huvudsakligen nordvietnameser i Kambodja.
Målet var den s k Ho Chi Min-leden som förde fram militärmaterial, i strid mot
Kambodjas påstådda neutralitet.) Eller i "Ingen nordamerkansk sf-författare
/har/ någonsin allvarligt kritiserat den nordamerikanska livstilen." Det senare
är ett besynnerligt påstående, då Sam J t ex är kompis med Frederik Pohl, som
skrivit exempelvis Venus är vår. Det går naturligtvis enkelt att lista
hundratals amerikansk sf-berättelser som har all möjlig kritik mot "The
American Way of Life".
Samtidigt lyser hans besynnerliga och redan 1993 otidstypiska vurm för
kommunismen igenom. På ett ställe säger han att pga Stalins förtryck utgavs i
stort sett inga sf-berättelser under 40 år, för att i ett annat kapitel hävda
att de frambringat en stor mängd dystopiska verk. "Sovjetunionen hade faktiskt
en uppsjö framstående beska satiriska författare som..." /och så 3-4 namn/. Han
får väl bestämma sig: antingen publicerades sf i Sovjet eller så publicerades
det inte. (Svaret är snarast att det publicerades *litet grand*.)
Jag visste f ö inte att Soltjenitsyn skrivit åtminstone ett sf-verk,
skådespelet Svet kotoryj v tebe (Ljuset som i dig är, 1973) som handlar om ett
framtida Ryssland styrt av vetenskapen där biocybernetiken "gör människor
lämpade fö rett modernt samhälle". Sam J gör också en analys av en annan
nobelpristagare, Harry Martinson, vars Aniara diskuteras rätt utförligt
Men Sam J har rätt i att Jules Verne inte var den fullfjädrade
tekniskoptimisten som många fått för sig. Han kunde vara ganska mörk och
bister, och hans hyllningar till uppfinningar kunde vara rätt tveeggade. I
Gunklubben sköt man armar och ben av varandra och folket på Maskinön kunde ju
inte ens ena sig om hur denmekaniska ön skulle navigeras!
Heinleins Starship Troopers verkar han ha läst slarvigt (även om jag iofs
kan dela hans kritik mot dess militaristiska och halvfascistiska tendenser).
Det framgår av att han påstår att utomjordingarna i boken "utrotas till sista
man, kvinna och barn, medan jordens militärpräster välsignar strålpistolerna
och bomberna innan de kastar sig in i striden". Problemet är förstås att i
boken är ET:arna en sorts insekter med ett kollektivmedvetande (inga män ,
kvinnor och barn, alltså).
På det hela taget kan man säga att En bok om... har många goda enskildheter,
men - alldeles för stor slagsida. Allt från USA är piss, och allt från var-som-
helst-bara-det-inte-är-USA är automatiskt jättebra. Det är en ganska trist och
högeligen pueril världsbild, som dock inte är ovanlig - även fortfarande i
mycket av den allmänna debatten. Det finns dock många bra lästips, särskilt på
äldre verk (och det retar en att man knappast lär ha chansen att kunna ta del
av många av dem - en centraleuropeisk utopist från 1879 är knappast i tryck
eller det lokala bibliotekets inventarier).
Och Sam J Lundwall har inte fel i *allt*. Och han skriver engagerat och
lättflytande.
--Ahrvid
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
