"Ortografi" kallas läran om hur man använder texttecknen och texts allmänna
utformning. Och det finns många synpunkter om hur det sker på rätt sätt. En del
av mina tips nedan är mina egna rekommendationer, och det kan finnas avvikande
åsikter...
Mycket av detta är värt diskussion, så nya synpunkter är väldigt välkomna.
Just shoot1
* I svensk text skrivs titlar på böcker och andra konstnärliga verk med
inledande versal, men i övrigt gemener (utom för egennamn). Så det heter t ex
Revolt mot jorden - jorden är en beteckning, inget egennamn, så liten bokstav.
Men på engelska skrivs titlar med versaler på alla ord, utom prepositioner och
artiklar, så det heter The Moon Is a Harsh Mistress (romanen av Robert A
Heinlein).
* I maskintext (tryckt, dator, skrivmaskin) rekommenderar jag att INTE ha
förkortningspunkter, annat än i sällsynta undantag, alltså inte "Robert A.
Heinlein". Skälet är historiskt: förkortningspunkterna uppkom på de handskrivna
manusens tid. Med svajande handskrift kunde teckensammansättningar lätt
misstolkas. Ett handskrivet "osv" kunde kanske läsas som "oss".
Förkortningspunkterna var en tydlighetsmarkering. Men det BEHÖVS inte för
maskintext, och dessutom sparar man ju tangentnedslag genom att låta bli dem.
Förkortningspunkter kan också krocka med komman (sammansättningen ".," blir
konstig) eller avslutningspunkt.
* När skall man ha citattecken kring verkstitlar? Det kan diskuteras men jag
försöker följa tumregeln att verk som är en självständig helhet, som
romantitlar, inte får citattecken (se Heinleins roman ovan). Verk som utgör en
del av en annan helhet får citattecker, typiskt sett novelltitlar, då de brukar
ingå som delar av antologier och tidskrifter. Verkstitlar som har drag av att
vara informella får också cittatecken, t ex benämningar på tavlor. Filmtitlar
kan ses som undantag, ty där brukar jag citattecken. Det verkar de flesta göra
och skälet kan vara historiskt. I filmens barndom var alla filmer alltid en del
av ett helt program med flera filmer (det syns på min farfars gamla
filmaffischer t ex). I någon mening är en långfilm på bio än i dag en del av
ett helt program som består av, som alla vet, en filmtrailers, fler trailers,
reklamfilm, och till sist huvudfilmen.
* Angående citattecken, i svensk text har repliker kommat vid anföringsveret
EFTER citattecknet:
"Jag heter Nils Öra", sade Kalle,
I engelska repliker hamnar kommat FÖRE citattecknet:
"My name is Nils Ear," Kalle said. (Notera även att talare och verb byter
plats, dvs inte "said Kalle").
Kontroversiell sidofråga, för mig som föredrar tankstreck (inte
"tankestreck") för repliker. Jag anser att tillfogas en replik ett frågetecken
eller utropstecken skall man fortarande ha ett komma före anföringsverbet:
- Heter du Nils Öra?, undrade Kalle.
Skälet är att fråge- och utropstecken inte är pausmarkörer utan blott anger
uttalandets karaktär (att vara en fråga eller ett utrop) och det bör vara en
paus före anföringsverbet. Undantag: fråge- och utropstecken vid meningsslut
får fungera som ersättning för pausmarkören punkt.
* Ellipser (tre punkter), som markerar något uteslutet, ibland även något
oklart eller en väldigt markerad paus bör alltid vara tre punkter. Inte mer,
inte mindre. Men det visste väl alla...
* Undvik längre avsnitt MED EN MASSA VERSALER. I informell text (listmail o
dyl) kan ENSTAKA versalord vara OK. I tryckt text bör betoning av ord göras med
_kursivt_. (Traditionellt sätt att simulera kursivt i ASCII! Det kommer från
tidiga dumma terminaler där "underscore" slog på och av visning av text som
kursivt. * slog på och av - eng "toggle" - halvfet text.)
* Angående ellipser och vissa andra tecken föredrar jag alltid att skriva dessa
med de tecken som finns i American Standard Code for Information Interchange
(ASCII). Det är datorers ursprungliga 7-bitar långa grundkod för
teckenrepresentation, som i den variant som kallas ANSI (men fortfarande ofta
kallas ASCII!) utökats till 8 bitar för att passa de flesta europeiska språk.
Skälet är att jag ofta kopierar text fram och tillbaka mellan en ordbehandlare
och E-post. Och saknas tecknet i ASCII kan tecknet vid slikt förvrängas eller
kanske inte alls kopieras. Och det är jobbigt att åteställa rätt teckenvisning
manuellt!
Sålunda, och det är alltså vad jag föredrar:
- som tankstreck, vanligt bindestreck alltså.
" för citat, det raka, enkla citattecknet. Inte de där bastarderna som ser ut
som 66 och 99.
' som apostrof, inte tecknet som ser ut som 9.
Grundregeln är att använda de tecken som finns direkt på tangentbordet eller
nås med ett enstaka Shift. Gör man så uppstår sällan konstigheter vid kopiering
mellan ordbehandlare och mail. Det är faktiskt enkelt att vid senare redigering
i ordbehandlare byta t ex - mot långt tankstreck. (Search/replace "- " mot "--
", låter här -- betyda långt tankstreck).
* Semikolon används INTE före uppräkning, och INTE före replik! Många gör fel.
Semikolon markerar en paus i längd mittemellan punkt och komma, och används t
ex för två självständiga satser som ändock hör ihop. "Asteroiden kom allt
närmare jorden; vi var dödsdömda." Är du det minsta osäker, skippa semikolon.
De kan vanligen ersättas med punkt. (Semikolon används också vid uppräkning med
flera delmängder, som t ex "Tangentbordet har många tecken: a, b, c m fl; 1, 2,
3 m fl; >, <, $ m fl.")
* Jag anser att man för tydlighets skull bör hålla fast vid genitiv-apostrofen
för ord som slutar på s (och i vissa fall ord som slutar på s-liknande ljud).
Vi har t ex Mars' månar. Men hur vi förhåller oss till Ebba Buschs karriär kan
diskuteras. Avslutande h gör att genitiv-s kan hakas på utan att det ser
konstigt ut. Ebba Blitz' hantering får dock apostrof - "Blitzs" skulle se
knäppt ut.
* Jag ogillar flera av Svenska språkrådets idéer om att gemenisera vissa saker.
Jag skriver IBM, HTML, DOS osv. Det gör ju många specialuttryck, ord och
förkortningar extra tydliga. Som tur är har vi inte diktatur inom språk och
ortografi, så man får helt lagligt göra som man vill.
* Slutligen, en sak jag ständigt återkommer till: nytt stycke i prosa markeras
huvudsakligen med enkelt styckebyte och radindrag på nästa stycke.
Så här!
Att markera nya stycken med en blankrad är ett oskick! Den typen av
styckebyte har smugit sig in från byråkratitext och akademisk facktext. De
flesta kompendier jag undfägnats vid mina universitetskurser har t ex
överfallit mig med blankradsstyckebyten. Och det finns någon statlig
rekommendation om den typen av styckemisshandel för offentlig byråkrati. Men
det finns flera goda skäl till att hålla fast vid styckebyte med enkelt radbyte
och indrag:
- Så ser textbrytningen ut i säkert 95+ procent av all bok- och tidningstext.
- Det sparar plats. Att mata ut extra blankrader ger bara onödiga vita ytor.
- Det ger utrymme för större stilistisk subtilitet. Ett styckebyte utgör en
läspaus längre än punkt. Till det kan man lägga en ännu längre paus för scen-
eller ämnesbyte, och DÅ kan man ha en blankrad. Slösar man blankrader på
vanliga styckebyten förlorar man verktyget för att markera scen- eller
ämnesbyte. (Att ta till "* * *" är uttryck av desperation.)
- Jag menar att massor med blankrader skulle behövs för "tydlighet" är ett
falskt argument. Ett styckeindrag är tillräckligt tydligt för lättlästhet.
- Jag har noterat att de (en sjunkande andel, turligt nog) som envisas med
att skriva skönlitterär text med blankradsstyckebyten tenderar att formera
texten i en ganska enformig marsch av ungefär lika långa stycken på ca 1/3
sida. Och ologiskt nog glömmer de styckebyten vid replikskiften! Varje replik
skall ju utgöra ett eget stycke, men de glömmer styckbyten med blankrad just
där.
* Faktum är att du som läser detta dock får göra som du vill, bara du är
medveten om hur du skriver och varför. Tipsen ovan är mina åsikter, som jag
iofs tycker är vettiga.
Den som har egna tips eller avvikande synpunkter får som sagt gärna hojta
till.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx/Follow @SFJournalen on Twitter for latest skiffy news/Driver
SKRIVA för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx subj:
subscribe) & Fantastiknovelltävingen http://ahrvid.bravejournal.com/ Läs AE i ;
Novellmästarnas antologier och Mord på månen (även ljudbok). C Fuglesang: "stor
förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö",
http://elib.se eller på bibliotek. /YXSKAFTBUD GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! ;(DN NoN
00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
