[SKRIVA] Ockulta deckare och Sverige
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Wed, 19 Dec 2012 20:22:17 +0100
I skräckgenren finns en undergenre med "ockulta deckare", noveller och
romaner som har karaktären av detektivhistorier men där mysteriet är
övernaturligt. "Detektiven" är i allmänhet väl påläst i ockultism och
är ibland själv magiker. Emellanåt visar det sig att det ockulta
mysteriet har en naturlig förklaring, oftast har det inte det.
Som världslitteraturens första ockulta detektiv brukar dr Martin
Hesselius pekas ut, den karaktär som binder ihop novellerna och
kortromanerna i Joseph Sheridan Le Fanus samling "In a Glass Darkly"
(1872). I allmänhet bidrar Hesselius bara med små inledande och
avslutande kommentarer till "fallen" som återberättas, men det händer
att han förekommer i själva historierna. Hesselius stödjer sig gärna
på böcker av Emanuel Swedenborg när han spekulerar och förklarar
bakgrunden till de övernaturliga händelserna. Hesselius framträdde
första gången i novellen "Green te" ("Grönt te", Aleph bokförlag
2000), som skrevs 1869 och innehåller långa citat från Swedenborgs
böcker.
Efter dr Hesselius följde de ockulta detektiverna på rad. Hesselius
anses allmänt ha inspirerat Bram Stoker till vampyrjägaren Abraham Van
Helsing i "Dracula". Ockulta detektiver fanns i god mängd hos
författare som Algernon Blackwood, E & H Heron, William Hope Hodgson,
Sax Rohmer och Dennis Wheatley. Filmerna "Ghostbusters" och Peter
Jacksons "The Frighteners", liksom tv-serien "Arkiv X", är moderna
versioner av ockulta deckare. För att inte tala om Scooby-Doo...
Engelska Wiki har en artikel om denna undergenre:
http://en.wikipedia.org/wiki/Occult_detective_fiction
Emanuel Swedenborg (1688-1772) var en svensk vetenskapsman som på
äldre dar gick igenom en religiös kris. Han fick uppenbarelser trodde
att han stod i kontakt med änglar, djävlar, demoner och döda
människor. Hans anhängare -- de s.k. swedenborgianerna -- grundade en
ny kyrka utifrån hans omtolkningar av Bibeln och sysslade
överhuvudtaget mycket med hypnos, seanser och spiritism. Rörelsen var
stor och inflytelserik under 1800-talet men har nu krympt till bara
ett fåtal tusen anhängare världen över.
I Swedenborgs närmaste krets fanns en medicine dr Johan Hesselius
(1687-1752), kusin och personlig vän till Swedenborg, och omnämnd på
flera ställen i Swedenborgs skrifter. Kanske blev Le Fanu inspirerad
av namnet och yrket från denna denna källa, när han skapade sin
karaktär dr Martin Hesselius; men det fanns i Swedenborgs släkt en rad
andra Hesselius: Gustaf Hesselius, John Hesselius, Andreas Hesselius
Americanus). Det är hur som helst en intressant öppning till vidare
gräv.
Ännu mer intressant är att den svenska författarinnan Aurora
Ljungstedt faktiskt tycks ha föregripit Le Fanus skapande av den
"ockulta deckaren" med ett år. 1868 publicerade hon följetongen
"Psykologiska gåtor" i Nya Dagligt Allehanda. Det är en episodisk
roman med mystiska och övernaturliga skeenden, där de olika intrigerna
binds samman genom att undersökas av en dr Alf Stjerne, som också
generöst talar om Swedenborgs skrifter och trosatser... Jag nämner det
kortfattat i boken "Mörkrets mästare" (Btj Förlag 2006), men här kan
läsas mer inklusive följetongen: http://runeberg.org/ljungste/5/
Le Fanu hade i all förmodan inte en aning om Aurora Ljungstedts
följetong. Men när man hittar två sammanträffanden av detta slag, bör
man misstänka att båda författarna var inspirerade av en tredje källa.
Vilken den eventuellt var? Det är också en intressant öppning till
vidare gräv.
/ Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
