[SKRIVA] "Nyårsklockorna" av Andrew Crosse, the Electrician
- From: Rickard Berghorn <rickard.berghorn@xxxxxxxxx>
- To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
- Date: Sat, 28 Dec 2013 21:54:44 +0100
Andrew Crosse (1784-1855) var en engelsk elektricitetsforskare, som
orsakade något av en vetenskaplig skandal 1836, när pressen fick nys om att
han trodde sig ha skapat konstgjorda kvalster eller insekter i sitt
laboratorium genom att föra elektrisk ström genom en mineralsten som var
nedsänkt i en kemikalievätska. Crosse hudflängdes av religiösa företrädare
och moralister, och för att få lugn och ro slutade slutade han med sina
experiment med att skapa "elkvalster". Möjligen var han inte heller själv
övertygad om att han verkligen skapat liv, utan bara hade fått sin
laboratorieutrustning förorenad av mikroskopiska ägg och larver, som andra
forskare hävdade.
Andrew Crosse var också poet och författare i den romantiska traditionen.
En av hans goda vänner var poeten Robert Southey (som också var ansvarig
för att ha "läckt" uppgifterna om elkvalsterna till pressen), och han
umgicks även med Percy och Mary Shelley. Mindre nogräknade litteraturvetare
har hävdat att Crosse skulle ha varit förebilden till Victor Frankenstein i
Shelleys roman, men det faller naturligtvis på att romanen skrevs tjugo år
innan Crosse experimenterade fram sina elkvalster.
I "Memorials of Andrew Crosse, the Electrician" som hans hustru Cornelia
Crosse utgav 1857, hittar jag lagom till nyår en dikt av honom, som är
nästan löjligt lik Lord Tennysons "Ring Out, Wild Bells" (alltså
"Nyårsklockorna" i svensk tolkning). Men Tennyson publicerade sin dikt
1850, och Crosses dikt ska ha skrivits runt 1820. Orden är inte samma, men
tema, budskap och stämning är nära nog identiskt. Det framgår däremot inte
i minnesboken över Crosse när dikten publicerades första gången, eller om
den alls varit publicerad tidigare.
Lord Tennyson var mycket intresserad av naturvetenskap och forskning och
var väl underrättad om Andrew Crosses experiment med elkvalster. Läste han
någonstans Crosses dikt och lät sig inspireras, eller är det möjligt att de
träffades personligen och läste varandras dikter? Men självklart kan det
också vara en ren slump; det fanns redan en tradition av vemodiga och
bitterljuva nyårsdikter (Robert Burns "Auld Lang Syne" är praktexemplet),
och att koppla samman det med nyårsklockorna i kyrktorn är poetiskt givet.
Här är Andrew Crosses dikt, följd av Tennysons version för den som är pigg
på jämförelse.
TO THE BELLS WHICH RING OUT THE OLD YEAR AND RING IN THE NEW
YE wanton sounds, that dare invade
With reckless glee the midnight hour,
When all is wrapt in solemn shade,
And Sleep would fain assert her power:
Why burst ye on the stillness round
With flighty taunt and accents new,
Like idle jest careless to wound
When grief demands its homage due?
Is it that your triumphant strains
Laugh that another year is fled,
And that, alas! one less remains
Ere earth shall close upon its dead?
Is it to vaunt that time gone by
Has swept all wintry storms away,
That grief no more shall raise a sigh,
And phantom hopes no more betray
By strange though vain attempt to blind
Us, too well school'd in Nature's lore?
To leave unwept all pain behind,
And view all pleasure placed before?
To tell--what every gale denies
Which strews the blossoms on the plain,
Or when, more wrath, the angry skies
Hurl fierce defiance o'er the main?
Would ye disturb the silent crowds
Whose dust forgotten sleeps below,
And wrench them from their mouldering shrouds
For this sad world of sin and woe?
Again to rouse the victor's ire,
To wrap new towns in sheets of flame,
Again command the poet's lyre
To hymn those deeds of blood and shame?
Would ye call back to mortal strife
The maniac's scream, the felon's gloom,
The unutterable woes of life,
Again to sink into the tomb?
The bird that wails from its lone dell,
The moon's ray sleeping o'er the luke,
The rippling stream, all form a spell
That mortal music scarce may break.
And yet I still would hail your song,
Which those I loved once heard with glee;
And while its swell the winds prolong,
Would dream of pleasures ne'er to be!
Would dream--alas! poor human dreams,
Like your sweet tones, soon fade in air,
And spring's green buds, and summer gleams,
Must sink in death, however fair!
Still, e'en on earth all is not lost,
Though roses droop, and joys depart;
For sharpest thorns, and fancies crossed
Shall cease alike to yield their smart:
And Happiness, though swift her wing,
Shall drag afar her sister Pain;
For neither shall a paean sing,
Nor boast a solitary reign.
Then sport, ye bells, in thoughtless peal;
For as your notes together blend,
Their echoes thrill with woe and weal,
Linked arm in arm till time shall end!"
- - - - -
RING OUT, WILD BELLS
Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.
Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.
Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more,
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.
Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.
Ring out the want, the care, the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out thy mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.
Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.
Ring out old shapes of foul disease,
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.
Ring in the valiant man and free,
The larger heart the kindlier hand;
Ring out the darkness of the land,
Ring in the Christ that is to be.
-- Rickard
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] "Nyårsklockorna" av Andrew Crosse, the Electrician - Rickard Berghorn
