En av Lovecrafts favoritförfattare var faktiskt bröderna Eando Binder (Earl
och Otto Binder). som härjade i pulpmagasinen.
Bertil
-----Ursprungligt meddelande-----
From: Ahrvid
Sent: Sunday, November 06, 2016 3:50 PM
To: skriva@xxxxxxxxxxxxx
Subject: [SKRIVA] Lovecraft om skrivande
Jag hittade den lilla volymen Lovecraft - Självbiografiskt (Ellerströms,
2011) som samlar ett antal texter där HP Lovecraft presenterar sig och
skriver om skrivande. Det handlar om biografiska artiklar Lovecraft ombeddes
skriva i samband med publiceringar av noveller i olika tidskrifter, inte
minst tillhörande de amatörpublicistklubbar (APAs) han var med i. En del
artiklar handlar om hans syn på skrivande, eget och generellt, och hur han
betraktar fantastiken. De flesta (alla?) artiklar har jag nog stött på
tidigare i de 4 av 5 av hans essäsamlingar jag läst (samlingen med resor,
där han detaljerade det arkitektoniska i varenda stad på USA-östkusten,
snabbskummade jag).
Det biografiska skall jag inte dröja vi. Men trots sin tillbakadragenhet
levde Lovecraft ett ganska intressant liv. För mig har Lovecraft alltid
varit intressantare som person än som författare. (Men jag kan ju dra hans
liv i korthet: Extremt intresserad av olika mytologier som barn, arabiska,
grekisk-romerska - närmast autodidakt, inläst på familjebiblioteket - blev
amatörvetenskapsman i skolåldern, kemi och astronomi - utgav hektograferade
amatörastronomiblaskor, The Rhode Island Journal of Astronomy - gick med i
och blev synnerligen aktiv i APAs - gifte sig flyttade till New York under
ett par år, frun måste dock flytta till Chicago - gjorde kulturella och
arketektoniska upptäcksresor i hela östra USA - såg sig som en gammeldags
gentleman, längtade mest till prekolonial tid, skrev brittiskt och ansåg
sig extremt vetenskapligt rationell - trivdes inte i NY utan flyttade
tillbaka till det småstadsmässiga mer lantliga Providence - hade många
författarkompisar som han korresponde
rade väldigt mycket med - livnärde sig på ett mindre familjearv och som
skrivkonsult/spökskrivare - dog alldeles för ung 1937 i magcancer - fick en
del pubbat under sin levnad i pulpmagasin, aldrig någon egen riktig bok, men
stor revansch efter sin död.)
Lovecrafts synpunkter om skrivande och fantastisklitteratur är intressanta
och dem tänkte jag här gå in på.
I "Om att skriva fantastisk litteratur" (1937, skriven 1933) proklamerar han
att han vill:
"tydligt och detaljrikt och varaktigt visualisera de vaga, undflyende och
fragmentariska förnimmelser av under, skönhet och äventyrlig förväntan som
når mig genom vissa syner (landskapsmässiga,arkitektoniska atmosfäriska,
etc), samt dessutom idéer, företeelser samt bilder vilka jag stöter på i
konst och litteratur. Jag föredrar fantastiska berättelser därför att de
bäst passar mina böjelser. En av mina starkaste och mest ihållande
önskningar är att blott för ett ögonblick åstadkomma illusionen av ett slags
märkligt upphävande eller kränkning av de begränsningar som tiden, rummet
och naturlagarna jämt och ständigt håller oss fångade inom och gäckar vår
nyfikenhet för de oändliga kosmiska rymder som sträcker sig utom räckhåll
för vår syn och analysförmåga."
Det är faktiskt en ganska bra programförklaring för Lovecrafts
författarskap!
I samma artikel talar han också om bl a om det fruktbara i att skriva om
"konflikter med tiden" och att hans eget skrivande inte bygger på "något
enskilt sätt" att skriva. Alla hans noveller har olika bakgrund, förklarar
han. Ibland har han skrivit ned en dröm, i andra fall utgår han från en
stämning eller bild han vill ge uttryck för. Därefter försöker han
konstruera den logiska och rationella händelsekedja som kan ge upphov till
denna dröm, stämning eller bild. Han presenterar en skrivmodell i dessa
steg:
1) Gör ett synopsis som lista händelserna i den kronologiska ordning de
inträffar.
2) Gör ett nytt synopsis som listar händelserna i den narrativa -
berättarmässiga - ordning som krävs, nu med alla detaljer osv.
3) Skriv ned novellen, raskt, ledigt och inte alltför självkritiskt enligt
steg 2. Behövs något ändras under skrivandet jämfört med tidigare, tveka
inte att ändra.
Därefter gör man en kritisk genomgång och redigerar, för att slutligen
åstadkomma en snygg maskinskriven kopia. (Lovecraft skrev alla utkast fram
till dess för hand, men slutligen skrev han rent det på maskin, ävenom han
avskydde skrivmaskiner.)
Han menar att alla fantastiska berättelser rymmer följande fyra grunddrag:
- En fundamental, underliggande fasa
- Fasans betydelser och verkningar
- Hur fasan yttrar sig, ting som förkroppsligar den
- Fasans verkningar i förhållande till de givna omständigheterna
För Lovecraft var det som synes viktigt att hitta "fasan", det
skräckeliga.
Lovecraft förkunnar: "Man kan inte - förutom i omogen, billig
kvacksalvarlitteratur - gestalta omöjliga, osannolika och obegripliga
fenomen genom vardagligt berättande där personerna uppträder neutralt och
hyser konventionella känslor." Han talar om en "varsam känslomässig
stegring" och att försöka skapa en känsla av "bävan och gripande allvar" och
att en "berättelse om underverk inte kan vara något annat än en *levande
skildring av särskild mänsklig sinnesstämning*. Så fort den försöker vara
något annat blir den billig, barnslig och osannolik. Främsta tonvikt skall
läggas vid diskreta antydningar."
Lovececrafts skrivmodell kan vi studera i hans arbetsanteckningar till
novellen "Medusa's Coil" som han spökskrev. Han följde noggrannt sina egna
råd, kan vi konstatera, och novellen blir full av övernaturlighet, skräck
och fasa.
Lovecraft skriver mer allmänt om fantastik och särskilt den science fiction
som började dyka upp från och med mitten av 1920-talet (med Amazing Stories,
1926, och efterföljande pulpmagasin), i artikeln "Reflektioner kring
interplanetarisk litteratur" (från 1935). Lovecraft läste Amazing m fl
sf-pulpmagasin och i själva verket är hans Cthulhu-myt ren sf, om antika
utomjordingars grepp om jorden i vår tid.
Han börjar med att konstatera - utgångspunkten är dåtidens pulp-sf! - att:
"ingen av dessa berättelser, inklusive HG Wells romaner, rymmer ens
skuggan av anspråk på konstnärligt allvar eller litterär klass.
Föreställningar traditionsbundenhet, banaliteterkonstgjordhet oäkta känslor
och puerila överdrifter triumferar genom hel denna överbefolkade genre".
Han tror dock inte att "rymdfärder och andra världar är olämpligt för
litterärt bruk." Men "Felslutet består i uppfattningen att alla historier om
omöjliga osannolika eller obegripliga fenomen framgångsrikt kan skildrs
genom vardagligt berättande där personerna uppträder neutralt och hyser
konventionella känslor... Personerna bör, fast de måste vara naturliga, vara
underställda det dominerande underverk som för dem samman... Över allt annat
bör det oundgängliga, ursinniga och avskyärda i den enda avvikelsen från
naturen torna upp sig... Atmosfär, inte händelseförlopp, är det som bör
förädlas i en fantastisk berättelse...
Han talar mycket om "sinnesstämningar":
"Allt en berättelse om undrverk någonsin kan var, i seriöst avseende, är
*en levande skildring av viss sorts mänsklig sinnesstämning*. Så fort den
försöker vara något annat blir den bilig barnslig och osannolik. Därför bör
en författare av fantastisk litteratur se till att främst läga tonvikten på
diskreta antydningar - de omärkliga vinkar och antydningar av särskilda och
associativa detaljer vilka uttrycker skiftningar i sinnesstämningar och
bygger upp en illusion av det overkligas märkliga verklighet - iställt för
platta uppräkningar av overkliga händelser...oroliga *sinnesstämningar* vari
människoanden söker spinna spindelvävsstegar för att fly undan tidens,
rummets och naturlagarnas försmädliga förtryck."
Han kräver en "fullgod känsla av förundran /Sense of Wonder!/ och lämpliga
känsloyttringar hos personerna, realism vad gäller miljö och sidohändelser,
noggrannhet vad gäller val av betecknande detaljer samt omsorgsfullt
undvikande av utslitna karaktärer".
Lovecraft såg seriöst på sitt författande. Han skrev inte för pengarnas
skull (fast det också, litet grand): "Det är bättre att skriva uppriktigt
för ett icke-lönande magasin än att koka ihop värdelöst prål och få betalt
för det" deklarerar han.
Futurism var inte hans grej. Han levde mer i det förflutna. Bortsett från
"berättelser som består av rent poetiska fantasier - bör /man helst/
uppehålla sig i nuet eller...i förhistorisk tid eller i hemlighet i det
förlutna. Framtiden är en knepig period att ge sig i kast med då det är så
gott som omöjligt att undvika grotskerier och absurditeter".
Personteckning fäste han stor vikt vid, på sitt sätt:
"Personerna i en berättelse är i grunden projektioner av oss själva",
noterar han men "en bra interplanetarisk historia måste ha realistiska
människokaraktärer - inte de typiserade vetenskapsmän, skurkaktiga
assistenter oövervinnliga hjältar och ljuvliga
vetenskapamannens-dotter-hjältinnor som präglar det vanliga skräpet av det
här slaget." Men behöver inte ha skurkar och hjältar ö h t, menar han.
"Inblandning av billiga, pulpartade teatrala effekter är både olämplig och
fördärvlig...klichéartad romantik är inte önskvärd."
Vetenskaplig trovärdighet var viktigt, för den gamle amatörkemisten och
astronomen:
"Den avgörande och vanskliga uppgiften att få iväg personerna från jorden
måste behandlas med stor omsrog... Avfärden måste redogöras för på rimligt
vis och skildras effektfullt. Om perioden inte är förhistorisk är det bättre
att låta färdmedlet vara en hemlig uppfinning... För att undvika
felaktigheter i komplicerade fysikproblem är de bra att inte försöka sig
på för stor detaljrikedom... Något mindre vansklig är problemet att skildra
resan genom rymden och landningen i en annan värld. Här måste vi lägga
största tonvikt vid det häpnadsväckande - den okuvliga känsla av förvåning
/Sense of Wonder, igen!/ - som rymdfararna upplever då de inser att de
*verkligen lämnat sin hemplanet* att de befinner sig i kosmiskt djup eller i
en främmande värld. Att strikt hålla sig till vetenskapliga fakta vid
beskrivningar av resans tekniska astronomiska och övriga aspekter är,
självfallet, absolut grundläggande."
Den främmande planeten måste skildras vetenskapligt, menar han,
"ytgravitation rotationsaxeln, lutningsvinkel, dagars och års längd,
planetens inbördes läge" /i planetsystemet?/. Stereotyper om utomjordingar
bör undvikas, ingen "telepati, inget dyrkande av resenärerna som gudomar,
inget deltagande i pseudomnskliga kungadömens förehavanden...inga bröllop
med vackara antropromorfiska prinsessor, inga stereotypiserade världskrig
med strålpistoler och rymdskepp...inga hotfulla faror från hotande
apmänniskor" osv. "Samhällelig eller politisk satir är aldrig önskvärd." (!)
Namnskicken på främmande världar som förekommer är "dråpliga och
beklämmande" /hm, hur är det med namnet Cthulhu"...?/ och Lovecraft ser det
som en klyscha att låta aliens vara oss oändligt vetenskapligt överlägsna.
Han var som ni ser kritisk till den rymd-sf som odlades under 30-talet och
kallar det en "störtflod av befängd interplanetarisk smörja, men han
utnämner ändå några "halvklassiker", inbegripande Världarnas krig, De första
och sista människorna, "Station X", "The Red Brain" och "Clark Ashton Smiths
bästa verk".
Mycket av det Lovecraft skriver om författandet av sf eller skrivande i
allmänhet går det lätt att hålla med om. Pulp-sf från 20/30-talet (och som
levde kvar längre, svenska JVM/VÄ var fullt av det på 40-talet) var inget
att hänga i julgranen. Det blev bättre när John W Campbell ryckte in. Det
är förvånande att Lovecraft har så mycket åsikter om "interplanetariska
berättelser", när han själv inte skrev sådant. Förmodligen läste han dock en
del av det i sin strävan att erövra pulpmagasinen.
Som gammal amatörvetenskapsman och självutnämnd rationalist är det logiskt
att han fäster vikt vid att vetenskapen skall skildra någorlunda korrekt.
Det går förstås lätt att hålla med om att klyschor i rollbesättning bör
undvikas och att folk bör reagera extraordinärt på extraordinäriteter och
inte handla som i vardagen. Osv. Detär många kloka ord, om än litet
självklara - men Lovecraft måste ha varit en av de första att formulera dem
så tidigt i den moderna sf-genrens historia.
Men han placerar kanske litet för stor vikt vid "sinnesstämningar". Det
beror antagligen på att Lovecraft, trots det anspråkslösa sätt var med han
förde sig och sin deklarerade rationalitet, till sitt inre var en osäker
känslomänniska. Det återspelas i hur han skrev också - han sökte det
sällsamma, "fasan", de djupa känslorna i människans inre, uttolkad genom en
skräck.
Däremot berättar han inte varifrån han fick alla sina myllrande, stånkande
adjektivmassor...
--Ahrvid
De svenska övesättningarna ovan av bokens översättare Sofie Grankvist
(möjligen ändrade i enstaka ord av mig).
Artikel 1 ovan, "Notes on Writing Weird Fiction", finns i sin helhet på
engelska här: http://www.hplovecraft.com/writings/texts/essays/nwf.aspx
Och artikel 2, "Some Notes on Interplanetary Fiction", kan möjligen finnas
här:
http://www.isfdb.org/cgi-bin/title.cgi?965111
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang: ;
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu
som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id‘86081462 / Läs ;
även AE i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-9789187711435
/> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
