[SKRIVA] Kullamannen Vs Kråkguldet
- From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
- To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>
- Date: Fri, 14 Dec 2012 18:11:38 +0100
Jag lovade inte direkt, men jag föranstaltade kanske att jag skulle säga några
ord om Leif Krantz klassiska ungdomsäventyrsserier "Kullamannen" och
"Kråkguldet", som gick på SVT under sista halvan av 60-talet. Det är många som
minns dem med värme (se även Kapten Stofils nya årsbok, som togs upp tidigare
på listan). De har gått i repris, finns på DVD och faktiskt också i sina
helheter på Youtube (sök på titlarna bara) - så många kan nog connecta till
dem. Jag har själv nu sett om dem.
"Kullamannen" är historien om fyra ungdomar på sommarlov i Skåne som råkar ut
för ett spionäventyr. Föräldrarna har rest bort och ungarna tas om hand av den
krukmakande konstnären Jenny. Snart hittar de en mystisk ring på en grusgång,
med fyra stenar - två vita, två blå - och stöter på en mystisk Dr Miller. En
rad förvecklingar och dramatiska händelser utspelas, inte minst sedan den elake
Farbror Ludvig kommer in i handlingen. Fru Werner verkar ha något med saken att
göra och vi möter en Harry - han känner tydligen Jenny - som verkar rätt
sympatiskt, men skenet kan ju bedra. Det är någonting om en mikrofilm med
ritningar, får vi så småningom veta.
"Kråkguldet" utspelad däremot på vintern, i den fiktiva bergslagsstaden
Granhyttan (i verkligheten Grythyttan; skolscenerna gjordes i Hässelby
Villastads skola i västra Stockholm). Eleverna är ute och åker skidor, när den
unge Staffan (Hallerstam; han var Tommy i "Kullamannen") kommer ifrån de andra
och snubblar över en guldklimp. Snart går ryktet på orten att han hittat guld,
och mystiska figurer dyker upp som försöker både stjäla guldklimpen och ta reda
på var den hittades. Samtidigt förbereder eleverna (huvudpersoner är tre: Maria
- Marianne i "Kullamannen" - Tommy, och en Åke) skolans årliga julspel på tema
Jesus' födelse.
Bägge är väldigt trevliga ungdomsäventyrsserier, som har ett stuk och en
berättarstil vi inte ser mycket av idag. Jag har nog bara strövis sett
modernare ungdomsserier, men jag får intrycket att det är mycket datorspel,
"ungdomsproblem", dunkande topplistemusik och ett helt annat tilltal.
("Kullamannens" musik av Charles Redland är litet åt modernt jazzhåll och
oerhört suggestiv; "Kråkguldets" titelspår är en mycket vacker ballad av
Thorstein Bergman.)
Krantz' serier står sig än idag, och det enda som förändrats är månne
klädmodet och att ungarna inte har Internet och mobiltelefoner. De är rent av
bättre än mycket av det likgiltiga skräp vi undfägnas idag. På sin tid fick
"Kullamannen" och "Kråkguldet" enormt genomslag! Det fanns bara en TV-kanal och
*alla* såg dem och det var kanske de första riktigt genomarbetade
äventyrsserierna för barn och ungdom från SVT.
Klassiker och pionjärverk, med andra ord.
I Kapten Stofil intervjuas Krantz och verkar luta mest åt "Kråkguldet" bl a för
att "Kullamannen" var besvärligare att göra: manuset var rörigt och fick
skrivas om, ungarna var besvärliga och hittade på hyss, man fick byta
filmfotografer, osv. Men han verkar senare ha förstått "Kullamannens" storhet.
Själv borde jag vara partisk för "Kråkguldet" då den delvis spelades in i min
skola (när jag gick där; jag får minnen av skolsalarna, gymnastiksalen,
korridorerna osv) men jag lutar mest åt att "Kullamannen" går segrande ur
striden. Men det skall inte förnekas att "Kråkguldet" är utomordentligt sevärd,
underhållande och intrigmässigt kanske mer sammanhållen; "Kullamannen" spretar
litet åt alla håll, med många intrigtrådar och -svängningar.
Den stora skillnaden är att den första serien är i svart/vitt, den senare i
färg - men s/v funkar perfekt för "Kullamannen". Det är många s/v-miljöer och
-effekter i form av fyrljuskäglor, äventyr i mörka grottor och gruvgångar och
vitkalkade kyrkor.
"Kullamannens" barnskådisensemble är också bättre. Det är fyra mot tre.
Tommy/Staffan spelar förvånansvärt väl (för sin ungdom) och är ofta mycket av
komisk sidekick. Vem minns inte när han försöker muta sig ur knepiga lägen
genom att vifta med fingrarna och säga "Tio spänn!". (Jodå, Farbror Ludvig
släpper säkert spåret efter ritningarna till det hemliga vapnet för tio kr...)
I "Kråkguldet" får han en ännu större roll och gör bra ifrån sig även där.
En notering är att Maria (Lindberg) i "Kråkguldet", i alla fall i
skolscenerna, går i kortkort mitt i vintern. Hon är ett par år äldre och lika
söt som tidigare, men jag undrar om inspelarna spekulerade litet i hennes sex
appeal för pre-pubertal pojkpublik? Jag menar, bruden kan väl inte ha tagit sig
till skolan i kortkort i vinterväder? Kortkort kjol var iofs typiskt
60-talsmode från Carnaby Street.
Personerna i "Kullamannen" är livfullare. Ungarna är mer aktiva och talföra,
och skurkarna mer diaboliska. Farbror Ludvig fick nog många att drömma
mardrömmar, medan "Kråkguldets" Signe och Orvar mest framstår som ganska
passiva, mycket i bakgrunden och bitvis inkompetenta. (En förvirrande
polisjaktscen ur prologen till avsnitt 1 får f ö sin förklaring först i slutet
av sista avsnittet!)
Bägge serierna har berättare. I "Kullamannen" är det Peter, och i
"Kråkguldet" morfar, men Peter verkar mest användas för att förklara hopp i
handlingen (manuset var som sagt rörigt) medan morfar konsekvent används för
att introducera varje avsnitt, som en sorts resumé - det funkar bättre för en
berättare.
En sak till "Kullamannens" fördel är att den utspelas under sommaren. Vintern
känns litet dystrare och inte lika äventyrsmässig. En annan sak är att
"Kråkguldet" verkar använda mer närbilder. Jag har alltid föredragit halv- och
helbilder i filmkonsten, för då får man som åskådare mer överblick och kan
välja vad man vill se på skärmen eller duken.
Det finns några gemensamma drag mellan serierna. Bägge använder det Hitchcock
kallade en McGuffin, någon liten grej alla jagar och som i sig inte är så
betydelsefull (men som kan vara nyckeln till något viktigare). I "Kullamannen"
är det ringen, och i "Kråkguldet" guldklimpen.
I bägge fall anknyts till gamla legender. Själva "kullamannen" skall vara en
gammal fyrvaktare som går igen och ställer till otyg. i "Kråkguldet" får vi
höra om Skarp-Erik som hade en gammal guldskatt och tydligen också går igen för
att straffa den som jagar den gyllene metallen.
Ett annat gemensamt drag är hur till synes oviktiga detaljer från ett
avsnitt, kommer tillbaka och spelar stor roll i senare avsnitt. I "Kullamannen"
har vi t ex hur man stöter på en fågelskrämma, och senare kommer denna att
börja röra på sig! I "Kråkguldet" kan utspilld sirap nämnas, som senare kommer
att vara av vikt för att spåra en eventuell bov.
Vi får mycket musik hos bägge. Maria lussar och sjunger i "Kråkguldet" och
även i "Kullamannen", där vi t ex får en improviserad sång om den "luftpolis" -
vad är det?
Bägge serierna har också en "sen hjälteinsats". I "Kullamannen" är det Jenny
(Lena Dahlman) som kastar sig iväg och via Renault R4 och flygbåt jagar en
misstänkt till Kastrup. I "Kråkguldet" är det vilthandlaren (Åke Grönberg) som
får en betydande roll i upplösningen.
Några scener värda att notera:
I "Kullamannen" har vi Peter som via stegar klättrar 100 meter upp ur en
gruva, till suggestiva bilder av dinosaurier (representerande att gruvans
innandöme skapades under juratiden). Och vi har Tommy som kommer undan sin
skurk genom att i precis rätt ögonblick lära sig cykla. I "Kråkguldet" blev det
lätt komiskt när Luciatåget började dra ut på sångerna för att ge Åke en chans
att söka igenom en misstänkts källare - till slut drog man till med
sommarsånger! En smula betänkligt var hur man i en scen nästan bollade med
salt- och saltpertersyra för att bestämma om man hade guld. Åke höll flaskorna
nonchalant och man tänkte: fan om han tappar skiten! Det fanns ö h t många
minnsvärda scener i bägge serierna, men flest i "Kullamannen" (kyrktornet,
Tommy skuggar Harry, solkatten i kyrkan, Farbror Ludvig vid kojan, grottan och
Kajs något elektricitetsutmanande genidrag, osv) eftersom "Kråkguldet" hade
litet långsammare handling med färre trådar.
Det är 6,5 timmars kult och kultur! ("Kullamannen" sju avsnitt, "Kråkguldet"
sex - icke syftande på kortkort kjol - vardera ca 30 min.) "Kullamannen" vinner
duellen, inte på knockout men väl på klart poängövertag. Leif Krantz var ett
geni och jag fick mig för min del en nostalgichock.
En sommar vid Kullaberg och en vinter i Bergslagen har aldrig känts mer
myspysigt skräckinjagande.
--Ahrvid
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen:
www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier
i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok:
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs även AE i nya
Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på
SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen,
http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081454 / YXSKAFTBUD, GE
VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
Other related posts:
- » [SKRIVA] Kullamannen Vs KrÃ¥kguldet - Ahrvid Engholm
