Besökte idag Stockholms Kulturhus och ett seminarium från Institutet för framtidsstudier. Det var föredrag med påföljande paneldebatt om deras nya antologi Science for Welfare and Warfare (red Lundin, Stenlås, Gribbe). Seminariet och antologin handlade om det som kallas välfärdssamhället, parallellt med hur Sverige präglades av en kraftig försvarsutbyggnad, ungefär perioden 1930-talet till 1960-dito. Genom utbrottet av WWII, där landet var nästan oförberett genom en tidigare kraftig nedrustning, påbörjades en kraftig miltärisering. När freden kom 1945 var Sverige så förberett som vi borde ha varit 1939 (någon sade "om kriget brutit ut 45 hade Sverige vunnit..."). Därefter kom Koreakriget, Kalla kriget och hotet från Sovjet vilket inte direkt motiverade nedrustning. En stor flygindustri byggdes upp - Sverige hade i slutet av 50-talet världens fjärde största flygvapen - och det planerades för skapandet av svenska kärnvapen. Samtidigt som man byggde hyreslängor, införde mer pensioner och barnbidrag, Thage Erlander skämtade hos Hyland, osv. Per Lundin och Niklas Stenlås inledde, och jag skall försöka sammanfatta litet kort. Det framhölls att utvecklingen i mycket styrdes av det man kallade reformteknokrater (experter och tjänstemän, som ofta blev verkschefer) och präglades av fyra saker: - Expanderande offentlig sektor - Socialdemokratisk hegemoni - Korporatism (samverkan stat - storföretag) - En särskild svensk förvaltningstradition, med relativt små fackdepartement men stora, självständiga myndigheter Detta system med en mer eller mindre planhushållningsstat byggde på två "kollektiva identiteter" eller "myter", nämligen a) Sverige som modernistisk banerförare, och b) landet som neutralt. Vi visste bäst, byggde "folkhemmet" och stod emellan öst och väst. Men denna kollektiva identitet började krackelera under 70-talet. 68-aktivismen, miljöfrågor, tredje världen, kärnkraftsfrågan m m ifrågasatte om det reformteknokratiska idealet var så bra. Och saker som vietnamrörelsen ifrågasatte neutraliteten. (IB-affären nämndes inte, men bidrog säkert också.) Nästa avsnitt handlade om rymden! Nina Wormbs, teknikhistoriker från KTH, berättade under rubriken "Renar, raketer och rymd". Vi fick höra om hur svensk rymdforskning startade, t ex de första sondraketerna från Lappland 1961 (som nådde 80 km höjd). Det här var rymdkapplöpningens tid, med Sputnik, Gagarin och Kennedys löfte om att landsätta en mångubbe. Rymden sågs som teknikstrategisk viktigt. Rymden skulle driva på utvecklingen och det satsades en hel del. Bl a var meteorologerna väldigt intresserade, då sondraketer forskar om atmosfären och satelliter kan ge översikt på hela jorden. Man hoppades att rymdindustrin skulle kunna ta över rollen från flygindustrin, sedan den dragits ned efter JAS-projektet (det kanske sista inslaget i välfärds-militärindustriella komplexet) men rymdbranschen har hittills visat sig litet för begränsad. Genom rymdsatsningarna har dock Sverige fått ett ganska aktivt rymdcentrum, i form av Esrange i Kiruna. Jag snackade litet med Nina W i en paus och nämnde att Kiruna nu är inblandat i Virgin Galactics planer på att erbjuda ballistiska turistresor. Som gammal rymdfan tycker jag förstås att att Sverige satsat för litet, men vi har trots allt gjort ett antal satelliter, vi har astronaut Fuglesang och en del annat. Maja Fjaestad talade sedan om det svenska kärnkraft/vapen-programmet. Direkt efter kriget tillsattes en atomkommission (på ÖB:s begäran) som skulle fundera ut hur vi kunde skaffa svenska kärnvapen. 1947 grundades det statsmajoritetsägda AB Atomenergi (som bolag, bl a för att sidsteppa offentlighetsprincipen) och man drog upp "den svenska linjen". Den gick ut på att i tungvattenreaktorer använda det svenska uranet (landet har ca 3/4 av allt uran i Europa) och dels få energi, dels plutonium till kärnpuffar. 1954 startades Sveriges första forskningsreaktor, 15 meter ned i berget på KTH vid Valhallavägen. Ritningar ficks från USA, som såg Sverige (med sina urantillgångar) som en viktig partner. Ett par andra reaktorer byggdes också (bl a kärnvärmeverket i Ågesta, Farsta - kärnkraftverk skall ligga inom T-baneavstånd!) men Marviken byggdes aldrig klart. Den beskrevs som en alltför komplicerad anläggning som skulle kunna köras med både naturligt och anrikat uran. 1969 skrev Sverige dock på icke-spridningsavtalet, skortasde definitivt planer på blågula ICBMs, och därmed var det slut på "den svenska linjen" med tungvattenreaktorer i syfte att få kärnvapenplutonium. Den reella kärnkraftsutbyggnaden blev med lättvattenreaktorer (som såvitt jag förstår inte är lika stronga för vapentillverkning), men erfarenheterna hade varit till nytta. AB Atomenergi uppgick i ASEA som ASEA Atom, och Sverige var ett av få länder som förmådde bygga egna atomångmaskiner. Sedan kom miljörörelse, folkomröstning, Birgitta Dahl och en massa annat. (Efter detta tycker jag att den tidigare framgångsrika svenska kärnkraften gravt försummats! Enligt nyliga rapporter har svenska kärnkraftverk sämst tillgänglighet i Europa, inte så lyckat när temometern sjunker.) Vi hade en paus med kaffe och godispraliner. Intill seminarielokalen visades Larissa Sansours videofilmer på temat "Ex-terrestrial", en blandning av rymden och Palestina. Jag såg en snutt. Där fanns också en massa små robotar med palestinaflaggor. Sedan fick vi en paneldebatt med historikern Henrik Berggren, författare Ola Larsmo (även PEN ordf), Annika Nordgren Christensen, f d försvarsutskottsledamot (Mp), samt ekonomiprofessorn Alexandra Waluszewski. Det sades en hel del, och jag antecknade vilt. Det kändes dock litet för spretigt för att jag skall kunna göra en bra sammanfattning. Den goda nyheten är dock att *ni kan själva se det*, ty SVT:s Kunskapskanalen var där och filmade. Det kommer senare i år (om några veckor, skulle jag tippa, med flera repriser) och då kan ni passa på att spana efter undertecknad, som satt längst till höger (sett bakifrån) i första publikraden. Bredvid mig satt en kille som sysslar med robotik (Per Sjöberg) som jag också växlade några ord med. En intressant eftermiddag. Aspekterna folkhem och atombomber, välfärd och kanoner, tänker man inte så ofta på, men faktum är att det svenska efterkrigssamhället byggdes också som ett förkrigssamhälle - i förberedelse för nästa krig, när ryssen skulle komma. --Ahrvid Ps. Många som framträdde tycktes rymma stor förtröstan för det planerade samhället, den sociala ingenjörskonsten, det "reformteknokratiska" - nästan en nostalgisk vurm för sådant. Det förtjänar att varna för att den planerande statsmakten trots goda intentioner mycket ofta satsar helt åt skogen. Här en icke komplett lista: Sveaborg - Nordens Gibraltar som föll efter litet psykologisk krigföring. Göta kanal - svindyr och krävde stora ansträngningar, men i mycket irrelevant strax efter genom järnvägarna. Den optiska telegrafen - långsam och bökig jämfört med den strax därpå uppfunna elektriska telegrafen. Det rasbiologiska institutet - och t ex steriliseringslagar; hur tusan tänkte socialingenjörerna...? Det svenska radio/TV-monopolet - som bl a ledde till att Sverige var bland de sista med TV och att kustpirater fick tvinga fram pop och rock i radion. Miljonprogrammet - ofta arkitektoniska katstrofer som skapat sociala problem. Div IT-projekt - som skoldatorn Compis (utklassades av IBM PC) och Teleguide (utklassades av Internet). FRA:s instövlande i människors privata kommunikation framstår inte heller som lyckat. Div industriprojekt - Stålverk 80, statens dyra engagemang i varvsindustrin. Det finns många exempel på att statsplanering inte alltid lyckats särskilt bra... -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).