Det måste ha varit tio år sedan jag senast såg Erik Andersson (även om vi dessemellan någon gång utbytt E-mail, då jag lyckats stava hans E-adress rätt). Nu har han gått och översatt James Joyce Ulysses. Han börjar bli "superöversättaren" som får ta de Svåra Fallen. Hans tidigare uppdrag beträffande Tolkien var ju inte helt lätt. Men en gång i tiden utgav Erik Sveriges vid tidigt 80-tal bästa fanzine, Der Leuchtturm, ibland vansinnigt tjockt (med kompletta romaner av David Nessle bl a), och under flera år redigerade han och jag tillsammans fannyhetsspalten i JVM (också ibland vansinnigt tjock; till ett dubbelnr har jag för mig vi fick 35 sidor på oss - sf-världens fylligaste fandomspalt någonsin, vad jag vet). Idag pratade han på Akademibokhandeln i Stockholm, om just James Joyce. Jag hastade dit, och medan jag något anfådd från en cykeltur i tidg vårsol letade en stol (det var mycket publik, även utrymmet bakom scenen fylldes) ropade en kortskäggig man plötsligt: - Men hej, vad kul att du är här! Det var Erik. Han såg mig före jag såg honom. VI han prata några minuter innan föredraget (och även litet efter) och jag gav honom ett ex av Vildsint Skymningslandet (min novell "Fallande termometer" är med) och en liten dedikation (propellergubbe). Bl a fick jag veta att Erik går omkring och funderar på att skriva en sf-roman. "Det vore det ultimata!" menade han. Nu har ju dessutom sf-genren börjat få litet cred, med kultursidesartiklar, akademiska avhandlingar osv. Han sade också att han tyckte det var synd att han missade förra sommarens Eurocon. När han hört om den gav det nostalgiska känslor. Jag tipsade om att det finns en del paneler m m att se på UR Play. Vi nämnde Sam J Lundwall och jag sade att jag tipsat gemensamma vännen Martin Kristenson om Eriks bokprat (Martin var inte där, men jag lovar hälsa). Men så var det hans föredragande om James Joyce, eller närmare bestämt översättandet av densamma. Erik var nog perfekt för detta jobb, för han har alltid varit språkligt finurlig och älskar sedan unga år Irland. Jag hörde om en gång när han och ett gäng hyrde en stuga på irländska landsbygden för att författa - det lär ha blivit mycket Guinness! (Själv har jag besökt Irland en gång. Det blev mycket Guinness.) Erik läste inledningen till sin bok lom Ulysses-översättandet och svarade sedan på frågor. Jag får ta det en smula fragmentariskt. I det Erik läste fick vi veta hur det gick till att översätta *de två första orden* i Ulysses! Redan där dök det upp problem, ett ord ("stately", vill jag minnas) Erik hanterade som adverb, men som kanske var adjektiv. Han tog råd av bl a Magnus Hedlund som påpekade det här om adjektiv. Han konsulterade ordböcker och fann ordet som adverb, men noterade att det "i den rollen varit sällsynt sedan...1600-talet". Han berättade om hur han en gång gick med i svensk-finska James Joyce-sällskapet. Och han läste en dikt han skrivit om översättandets vedermödor. En rad jag noterade, "Man får redan på vilket liv man levt", tror jag anknöt till de fyra åren han kämpat med Joyce. En del i arbetet handlade om *enstaka bokstäver*. En Joyce-kännare påpekade att de tre avdelningarnas begynnelsebokstäver var S, M, P vilket möjligen skulle ha att göra med syllogismer, och då tänkte Erik att han ju också måste få in motsvarande bokstäver (hur det nu tolkas till svensk motsvarighet). Joyce jobbade 7-8 år med sin roman, som dock handlar om *en enda dag* för Leopold Bloom i Dublin. Allt är liksom genomarbetat och allt har betydelse. Inget står där av en slump och därför är översättandet ett kraftprov (Erik brottades med verket ungefär hälften av Joyces tid). Vissa delar är lättlästa och flyter på. Andra delar är svårarbetade. Det finns 18 kapitel och stilistiken ändras mellan dem. När frågorna kom blev det en del om det tekniska i att tackla Joyce. Vanliga romaner har en del transportsträckor, menade Erik, men hos Joyce är det knepigt nästan hela tiden. Det är en värld som skildrats extra noga. Det mesta har inte varit svårt, men en del partier har varit extremt svåra. Man får inte hamna för långt från författarens intentioner. Man skall utröna vad författaren vill ha sagt, men också få det till läsbar svensk prosa. Men Erik har inte haft hjälp av tidigare översättningar (boken har tidigare kommit ut som Odysseus, öv Thomas Warburton) ty nästan alla meningar blir "fel". Tiden går. Språket ändras. Om någon senare nyöversätter Ulysses kommer han/hon inte ha hjälp av Eriks arbete nu, menade han. Notabelt är att hr Anderssons *bägge* senaste stora dåd är just nyöversättningar, och vad gäller Ohlmarks och Tolkien kan man mycket väl förstå att hr O var till föga hjälp! Hans adjektivrika, svulstiga tolkning har hårt kritiserats. Det var förlaget som tyckte det var en bra idé att samtidigt göra en Om-bok, om översättandet. Erik skrev ju tidigare en Om-bok om tolkienöversättandet (som jag läst - klart intressant!) och den om Joyce heter Dag ut och dag in med en dag i Dublin. Han troddee att han med Tolkien-boken redan rett ut allt om översättande, men kom på att det kanske fanns mer att säga. Erik är bra på det här med att kåsera. Jag minns från JVM hur han hade en kåseriföljetong om telefonnumret till Arlas upplysningscentral... Jag har också läst flera av hans andra böcker, full av vardagsnära, kåserande, underfundig stil. Vi fick veta att översättningen av Joyce gicks igenom noga minst 3-4 gånger, bl a tillsammans med förlagets granskare. Ulysses anses ju vara ett av 1900-talets Stora Mästerverk, så det kan nog vara befogat. Men en gång sade Erik nej tll en översättning. Det var på 90-talet och en bok av Kate O'Brien som handlade om James Joyce. Som tidigare medlem i ett Joyce-sällskap tyckte han att han inte borde ge sig in i Joyce-eländet... Men det fick han äta upp, kan man lugnt säga. Efter föredraget signerade Erik sin bok. Det bildades en kö på över 20 pers och han skrev och pratade med alla. Jag tänkte växla några ord, men väntade snällt tills kön var avbetad. Istället gick jag runt och plåtade med mobilkameran (tog även bilder under föredraget). Det är mycket för hr Andersson just nu! Jag har sett honom i TV och säkert blir det mer. Han skulle nu vidare till Djursholms bokhandel. Men mot slutet av signeringen gav jag honom en lapp med min E-mail, twitteridentitet och URL till SKRIVAs infosite, och jag fick hans mail (så jag kan stava den rätt!). Och så *fick* jag ett ex av Dag ut och dag in med en dag i Dublin! Mange takk! - Du gav mig en bok, så det är inte mer än rätt, sade Erik och signerade. Och vid signaturen skrev han FIAWOL! --Ahrvid Ps. Har själv översatt mycket, dock främst fack. Fackböcker, manualer, en rymdutställning på Tekniska museet, PR-mtrl till Sci-Fi Channel, och uppemot 1000 el så datorartiklar. (Skönövers är alla noveller i Teknikmagasinet + några i Nova SF, så det är inte bara faktamtrl iofs.) -- ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur (skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: http://www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! / Läs AE i nya Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på SF-Bokhandeln! / YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).