Från Riksdag & Departement: Mer än var tredje pensionär lever under fattigdomsgränsen http://rod.se/stor-del-fattiga-bland-pension%C3%A4rer Fast den som läser artikeln med förståndet i behåll lär få sig en tankeställare: "Trots tillägg som garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd kommer 35 procent av dem inte upp i en inkomststandard på 10 800 kronor i månaden, som är gränsen för relativ fattigdom." Jag säger bara: jisses! Jag bor sedan ett år tillbaka ungefär lika "dyrt" som jag bodde i Stockholm, med skillnaden att jag nu har en bättre standard och 30 extra kvadratmeter att röra mig på. Detta kostar mig 2300 kr/mån. Mina andra fasta utgifter per månad är 1000 kr till CSN, 250 kr för mobilt bredband, 300-600 kr för buss och tåg beroende på hur mycket jag reser, 250-300 kr för el, och... inte mycket mer. Detta blir högst 4450 kr/mån. Vad gör jag när jag har 10 800 kr i månaden? Jag lägger utan problem undan 5000 kr av dessa; det blir ändå 1350 kr över, som räcker gott och väl till mat, kaféer och smånöjen. Efter bara ett år har jag då 60 000 kr sparade. (Den som är ytterligare smart och driven flyttar då till Thailand eller Laos, där pengarna i ett slag blir värda fyra gånger mer, men det är en annan historia.) Fattig? Pfff. De som gnäller över att de är fattiga har hundar, hus, en eller två bilar, hemmen belamrade av splitter nya tv-apparater och andra onödiga leksaker, och har för detta skuldsatt sig upp över öronen. Speciellt om de samtidigt måste åka på utlandssemester minst en gång om året. Det finns ingen fattigdom i Sverige, bara "relativ fattigdom", oförmåga till kontroll över sitt liv, slarv och slöseri, en barnslig uppfattning om prestige och stolthet -- och avundsjuka samt girighet. Det är inte pengarna som är problemet, utan människorna. -- Rickard ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).