När jag växte upp på 70- och 80-talen diskuterades möjligheterna för kärnvapenkrig ständigt i media, möjligheten var en realitet. De sista 20-25 åren och efter Berlinmurens fall har det försvunnit från den politiska dagsordningen; nästan som om den teoretiska möjligheten för kärnvapenkrig har förpassats till historiearkiven. Såvitt jag kan se har experter de senaste dagarna mest varit ute efter att lugna ned stämningen och dämpa oron angående Nordkorea, snarare än att tala sanning -- men jag börjar undra om det inte också finns en rejäl naivitet här. Det låter som om Nordkorea knappt skulle ha kärnvapen, när vi vet att de helt enkelt har det ( http://en.wikipedia.org/wiki/2013_North_Korean_nuclear_test) -- och i alla händelser så ska de inte ha långdistansrobotar som kan sända kärnladdningar längre sträckor. Och här talar man inte så noga om det faktum att de ändå utan problem skulle kunna ställa till förödelse med en kärnvapenattack mot Sydkorea... Och vi *vet* faktiskt inte om Nordkorea saknar dessa långdistansrobotar. I synnerhet kan vi inte utgå ifrån det bara för att expertkommentatorerna försäkrar det. I en tid då vi trodde att kärnvapenkrig var mer avlägset än någonsin efter Andra världskrigets slut, ska vi bli tagna på sängen ifall det verkligen sker? Jag går på Nassim Nicolas Talebs linje i den moderna klassikern "The Black Swan" och blundar inte för det oväntade eller osannolika. Tvärtom är det ofta just dessa "svarta svanar" som påverkar världshistoriens utveckling mest. Ingen förutsåg 911, efter det har världen inte varit sig lik. Något liknande *kan* ske nu. Och vi kan bara hoppas att det inte blir så. / Rickard ----- SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).