Härlig titel och charmig historia.
GOD JUL!
//Margareta
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: skriva-bounce@xxxxxxxxxxxxx [mailto:skriva-bounce@xxxxxxxxxxxxx] För
Ahrvid
Skickat: den 22 december 2016 17:38
Till: skriva@xxxxxxxxxxxxx
Ämne: [SKRIVA] God jul etc, med julläsning!
Nedan min traditionsenliga jul/nyårsnovell, "Tiden är knapp", till vänner,
bekanta och annat löst folk. En science fiction-artad historia utsänd som
en liten helghälsning, om en gastkramande kris just som julen står för
dörren!
Som om jul och kris inte vore synonymer. En felstämd Trumpet vann valet i
Amerrikat (fast en bättre klingande gitarrpoet vann Mssr Nobels pris). Och
en Ny Istid knackade på redan i början av november, varefter alla blev helt
insnöade. Flyktingströmmar, gängkrig, terrordåd, och lutfisk.
SKRIVA-listans årliga Fantastiknovelltävling kunde dock påräkna sig nytt
rekord med hela 125 bidrag! Håll utkik efter nästa tävling i vår eller på
SKRIVA (info i min sig-text nederst), där f ö andra spännande saker
stundtals vankas. Som avslöjandet av Sveriges första fantastikmagasin,
Sagomagasinet (1936-38), eller den pågående
Sverifandomhistoriebibliografin. (Finns som PDF om du frågar. Fråga extra
snällt så får du som julklapp mitt EAPAzine, EAPA som i höst firade
sändning 150.)
Skiva nu skinkan, töm glöggen, spotta ut mandeln, se granen barra, le
ansträngt åt knasiga julklappar och känn tacksamhet över att det bara
händer en gång om året.
EN VERY MERRY YULE & EINEM HAPPY NYTT ÅR!
--Ahrvid Engholm
ahrvid@xxxxxxxxxxx
-----
Tiden är knapp
Han var fullständigt uttröttad efter de senaste hektiska dagarna. Men det
var inte för att det lackade mot jul. Krisen hade bara eskalerat allt mer
medan TV-kanalerna spred sina irrelevanta budskap om julens frid och god
vilja till alla människor. Hastigt ihopkallade sammanträden i ljuset från
glittrande julgranar, hemliga rapporter som inte liknade fredsevangelier,
experter som kom rusande med andan i halsen, ilskna telefonsignaler, nya
förvirrade möten, upprörda kommentarer och svallande känslor, fötter som
desperat rusade längs korridorernas heltäckningsmattor.
Detta högst påfrestande kaos hade pågått dygnet runt i flera dagar. Så det
är inte att undra på att han började slumra till där i sitt överdådiga
kontor.
Skrivbordet i något tropiskt, troligen politiskt inkorrekt träslag var
välputsat men överbelamrat med pappersbuntar. Datorskärmen som stod vid
skrivbordets ena ände hade plötsligt blivit full med blinkande
varningsprickar. Först trodde han att ljusblinkningarna kom från någon
irriterande julapplikation. Blink...blink...blink! Hans utmattade, röda
ögon betraktade hypnotiserat de gungande prickmönstren på kartbilden. Hans
hjärna ville inte riktigt fungera. Det trötta medvetandet ville inte ta in
overkligheten i vad som syntes hålla på att hända. Ofrivilligt sjönk han
tillbaka i den knastrande skinnfåtöljen och föll in i drömbilder från
barndomen...
- Charlie, måste du alltid trycka på alla knappar? undrade hans mamma.
- Men det är så roligt att se maskinerna röra sig! Titta bara!
De var på besök i stadens Tekniska Museum. Alla vet ju hur barn älskar att
trycka på knappar, särskilt på museer. Då kan man få en ångmaskinsmodell att
tuffa igång, en grävskopa att svänga och gnissla, färgglada kulor
föreställande atomer att snurra, en film att flimra igång. Charlie sprang
mellan alla glasmontrar och tryckte entusiastiskt på knapparna. Han brydde
sig till slut inte om de spännande saker som skedde efter
knappklickningarna, bara han fick trycka, trycka, trycka på knapparna.
När de skulle äta lunch var det naturligtvis Charlie som angrep knapparna
till smörgåsautomaten, likså vad kaffemaskinen anbelangar. Hans mamma fick
genomlida en extra stor kopp starkt kaffe, kolsvart, med extra socker och
slutligen extra grädde som gjorde frigolitmuggens innehåll mellanbrunt.
Efter ytterligare en omgång knapptryckeri i utställningssalarna var det
trots Charlies protester dags att vända hemåt.
I bussen satt han förstås och passade på hållplatsknappen. Så fort någon
passagerare var på väg att trycka, såg han med ett illmarigt leende till att
blixtsnabbt trycka först. Någon gång fick han bussen att stanna i onödan vid
en helt tom hållplats. Hans hårt prövade moder slängde en menande blick till
busschauffören. Ja, se pojkar!
Knapparna till det gråa hyreshusets portlås var rena julaftonen för
Charlie. Det är extra festligt med knappar som ger ljud ifrån sig. Och han
älskade knapparna i hissen. Han kunde åka upp och ned hur länge som helst.
En gång när han tryckte på knappen för nödsignal fick hans arma mamma en
rejäl utskällning av vicevärden.
TV:ns fjärrkontroll trakterade han med minen som hos en konsertpianist.
Ute i köket kunde han inte hålla sig från att trycka långa sekvenser på
mikrovågsungens programmeringsknappar. Hans pappa bannade honom, ty det var
inte bra att köra mikrovågsugnen tom. Det hade Charlie inte överdrivet stor
förståelse för.
Så kom riktiga julafton.
- Men pappa, jag vill ha en ordentlig telefon, sade Charlie efter att han
öppnat ett av paketen. En telefon med riktiga knappar!
- Lilla gubben, sade fadern med en suck. Det där är en riktigt bra
mobiltelefon för pojkar i skolåldern. Inbyggda ordlistor, matematikprogram,
de senaste spelen, tvåvägs videochat, allt. Den är lika bra som min
jobbtelefon.
- Men den har inga knappar, envisades Charlie. Det är bara en blank skärm
med krumelurer. Inga riktiga knappar som rör sig.
Den luttrade fadern fick gå tillbaka till butiken och byta till en äldre,
sämre model med "riktiga knappar som rör sig". Allt för att bevara
familjefriden.
Alla dessa scener spelades upp för Charlie i den oroliga halvdrömmen. In
genom dörren trängde doften av den julmat som fick stå och kallna. Få kunde
uppbåda någon aptit mitt i den galna turbulensen. En medarbetare, som
snabbt tittade förbi och slängde några papper på skrivbordet, bar en efter
omständigheterna missanpassad tomteluva. Charlie funderingar snurrade kring
vad han kunde göra. Han slöt ögonen i hopp om att finna några rediga tankar,
och nya minnesbilder tonade fram i Morfeus rike...
Han blev både överraskad och strålande lycklig när han första gången blev
invald, efter att hans parti gjort ett överraskande bra val. I
ledamöteskammaren fanns givetvis fullt med knappar vid bänkarna. Han blev
inte oväntat den flitigaste knapptryckaren under mandatperioderna. Charlie
missade praktiskt taget aldrig en omröstning och tryckte saligt på sina Ja-
och Nej-knappar medan han steg allt högre i partihierarkin.
Stabschefen rusade anfådd in med ett ansiktsuttryck som pendlade mellan
upprördhet och uppgivenhet.
- Oroande nyheter, sir! Ni har nog sett på skärmen att luftbevakningen
upptäckt...
Charlie rycktes med ens upp från sitt vakendrömmande tillstånd.
- Ja, jag vet att de brukar skoja om hur de följer jultomten och hans
renar och gör pressreleaser om det, svarade han. Men det vi nu ser på
skärmarna är utan tvivel något annat.... Att de vågar! Det hade jag aldrig
trott.
- Det kan vara en bluff, sir, eller något fel i programvaran. Det har hänt
förr.
Charlie skakade misstroget på huvudet. Atmosfären i ämbetsrummet kändes
med ens isande kylig.
- Vad har hänt med julens anda, muttrade han. Trevliga julklappar de
skickar!
Där kunde bli den sista julen, slogs han av, den sista någonsin. Han
öppnade munnen för att yttra något, men stabschefen anade vad han skulle
säga och förekom honom:
- Nej, sir, fortfarande ingen kommunikation med våra satelliter. Vi vet
inte hur vi skall komma förbi de mystiska störningarna, men vårt bästa folk
jobbar på det. Det kan vara ett programfel...
Stabschefen tvekade ett ögonblick, men höjde sedan på föremålet som han
hade burit med sig i ena näven :
- Jag tog med mig "fotbollen" för säkerhets skull, sir, om det skulle
behövas...
Han lade upp en platt, svart läderportfölj på skrivbordet, öppnade den
och tillade:
- Alla planer är som ni vet färdiga och redo att sättas i verket, sir. Det
behövs bara att ni bestämmer er.
På paneler i den uppvikta väskan fanns sifferfönster och ett tangentbord
för kodinmatning. Stabschefen tryckte på en strömbrytare och gröna
LED-siffror väcktes till liv i innandömet.
- Vi har ännu ingen slutgiltig bekräftelse på indikationerna... De hör av
sig i samma ögonblick som något ändras. Men tiden är knapp, mr President!
Mitt i den uppslagna väskan fanns en stor, röd, lockande knapp.
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Follow @SFJournalen on Twitter for the latest news in
short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) och förbered dig för
FANTASTIKNOVELLTÄVLINGEN 2017, info www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids
novellsamling Mord på månen: http://zenzat.wordpress.com/bocker C Fuglesang:
"stor förnöjelse...jättebra historier i mycket sannolik framtidsmiljö"! /Nu
som ljudbok: http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id86081462 / Läs
även AE i nya E-antologin Mellan tid och rum
<http://www.adlibris.com/se/e-bok/mellan-tid-och-rum---himmel-och-hav-978918
7711435 /> YXSKAFTBUD, GE VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07) -----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan grundad
1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva-
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck * Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- ;
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
