[SKRIVA] Om skräck på Kunskapskanalen

From: Ahrvid Engholm <ahrvid@xxxxxxxxxxx>
To: "skriva@xxxxxxxxxxxxx" <skriva@xxxxxxxxxxxxx>, <sskak@xxxxxxxxxxxxxxxxx>
Date: Wed, 31 Oct 2012 20:34:20 +0100
Jag vet inte hur många som hann se min blänkare om att Kunskapskanalen visade 
ett föredrag om skräck, från Bokmässan (jag såg själv info i tablån sent). Det 
märkliga är att just som föredraget visades satt jag med ett inlägg på Svenska 
Skräckakademins mailinglista - av föredrsgshållaren Anna Höglund. Hon är 
litteraturforskare vid Linnéuniversitetet och var f ö inblandad i dokumentären 
om vampyrfans som jag berättade om för ett par dagar sedan (och som går på SVT 
på fredag).
  Det kan man kalla ett sammanträffande.

Men om föredraget. Jag skrev ned en del stödord som jag huller om buller 
återpostar sist (och som kan se rörigt ut, men det är bara stödord).
  Helt kort kan man säga att Anna dels beskrev en "monstrens hierarki", dels 
argumenterade för att studier av skräcklitteratur faktiskt kan vara av nytta 
för att förstå världen. Vad gäller hierarkin beskrevs vampyrerna som 
överklassen, varulvar som arbetarklassen och zombies som "punkare" eller 
upprorsmakare. Beträffande nyttan av att studera skräck var resonemanget något 
i stil med att skräcklitteratur återspeglar samhället och "synliggör politisk 
förståelse av samhället".
  Personligen tycker jag att det finns en del brister i ett sådant här 
resonemang.
  Ö h t är jag tveksam till att beskriva världen eller samhället i s k 
klassperspektiv, vilket som framför allt är populärt vänsterut på de politiska 
skalan. Problemet är att människor framför allt är individer, och att stämpla 
olika individer som tillhörande en viss klass eller grupp säger ingenting om 
individen. Det säger inget om vem individen är och vill, vad han/hon har för 
intressen och preferenser. Det kan t o m var kontraproduktivt att slänga ihop 
en massa individer i ett kollektivt och utbrista "Vår ideologi har definierat 
dig som så och så, basta. Och vi har bestämt att dina intressen är ditt och 
datt. Vad du har att säga om den saken struntar vi i."
  Ett par exempel kan illustrera att klassperspektivet slår snett:
  Vilka är det som ser sig mest som de lägsta klasserna? De *är* inte det, men 
de identifierar sig som det, och svingar banéren för de förtryckta. Svaret är: 
den välbeställda s k medelklassen, t o m högre medelklass i många fall. Det 
finns få ställen där Vänsterpartiet och Miljöpartiet får så så många röster som 
på Södermalm, bland lyxiga bostadsrätter och rader av parkerade stadsjeepar. S 
k klassperspektiv säger ingenting om dessa människor. De tillhör inte alls de 
grupper de identifierar sig med. (F ö saknas medelklassen i Annas föredrag där 
olika monster ges tillhörighet till olika klasser.)
  Och ett annat exempel: låt oss besöka dem som verkligen ligger litet lägre 
ned på samhällsstegen. Det finns förmodligen få ställen där republikanerna (som 
brukar ses som mer till höger) har så starkt stöd i USA som bland s k rednecks 
på amerikanska landsbygden. De avskyr Obama och demokraterna, och vill för sitt 
liv inte ha en massa politiker som kommer och lägger sig i deras liv. Samtidigt 
hör de till dem som tjänar minst. De bor ofta i skraltiga hus och kör rostiga 
pickups. S k klassperspektiv säger inte ett iota om dessa människor. I Sverige 
är det f ö sämre utbildade låginkomsttagare som tillhör Sverigedemokraternas 
(som vi i sammanhanget får betecknas som "höger") kärntrupper.
  Vad säger s k klassperspektiv när övre medelklass koketterar som 
arbetarklass, och arbetslösa lantisar tillhör de mest individualistiska som 
skyr vänstern? Jag bara undrar.
  Man måste se på människor som individer.
  Om man till en redneck säger "För dig som är fattig har vi bestämt ett litet 
politiskt program du skall få del av" är risken stor att han plockar fram 
hagelbössan och jagar en ur den lilla landsortshålan.
  När bostadsrättsinnehavaren stannar till i sin stadsjeep utanför en butik och 
säger åt någon "När du går in, tänk på världens *fattiga* och köp Krav- och 
rättvisemärkt" blir svaret från damen i den slitna kappan nog "Sådana 
överskattade lyxvarumärken är jag för fattig att ha råd med!".

Så hur ser jag på skräcklitteratur? Det vet jag inte riktigt, faktiskt. I unga 
år läste jag allt av Edgar Allan Poe och tyckte han var suverän (Lovecraft som 
ibland dök upp i kioskserien Kalla kårar fastnade jag aldrig för däremot). Men 
jag läste mest science fiction, som hade ett sense of wonder som grep tag i en. 
Problemet med skräck är för mig att jag nog inte så lätt låter mig skrämmas och 
dessutom tror jag inte på övernaturligheter. Fantastiska manicker, som i sf, är 
lättare att ta till sig då människlan bevisligen (särskilt de sista hundra 
åren) radat upp den ena fantastiska uppfinningen efter den andra, och då sf 
dessutom vanligen utspelas i framtiden finns en viss rimlighet i att ta till 
sig rymdskepp, strålpistoler, robotar m m.
  Jag undrar dock om inte det stora intresset för skräck baseras på vad vi med 
fina ord kan kalla "existentiell vilsenhet". Tekniken, samhället, vetenskapen, 
världspolitiken m m utvecklas och förändras snabbt. Folk får en tendens att 
tappa fotfästet och dras därmed lätt till något som är esoteriskt och 
övernaturligt. I grunden baseras skräcklitteratur på det övernaturliga. Div 
monster är ju varelser som inte finns i naturen, men i en tänkt "övernatur" 
(=övernaturligt) kan ju vampyrer, varulvar m m postuleras.
  En annan faktor är estetiken. Ärligt talat tror jag att de flesta inbitna 
skräckfans är fullt medvetna om att vampyrer och annat oknytt inte finns. Men 
de gillar skräckattiraljer, modet, skräckanknutet som livsstil, osv. Det är 
kanske ungefär som någon som gillar funkis-stil, eller Art Deco, eller det 
victorianska (som f ö snabbt vinner anhängare inom det som kallas steampunk!), 
osv. Jag kan faktiskt känna igen mig, ty jag gillar själv mycket sf-estetik, 
såsom övermäktiga rymdskepp målade av Chris Foss eller färgsprakande gamla 
pulpmagasinomslag. Visst är en viss estetik något man kan ta till sig!
  Slutligen tror jag att olika kulturströmningar går i "vågor". Det fanns 
faktiskt en betydande sf-våg på 50-talet (t ex med alla amerikanska 
jorden-invaderas-filmer, och rymdåldern var ju på väg; det kom en litet mindre 
sf-våg på 70-talet). Det kom en fantasyvåg med Robert Jordan, Tolkien och Harry 
Potter. Vi har en jättekraftig deckarvåg. (Alla dessa olika vågor går delvis in 
i varandra, som synes.) Och skräck verkar ha sin särskilda våg just nu. Man kan 
vänta sig att en viss genre är poplär en tid, och efter ett tag kommer något 
annat. Det gäller musik, litteratur, film, bildkonst, m m.
  Inom fantastiken är f n både skräck och fantasy "inne". Det skall bli 
intressant att se vad som händer med s k steampunk som verkar samla vågkraft 
för att bryta igenom.

Och därmed har jag nog redan skrivit för långt. Kommentarer tages gärna emot!

--Ahrvid

Ps. Postas på både SKRIVA och SSKAK-listan.

-----

Mina stödord från föredraget (det kanske går i repris - kolla K-kanalens 
tablåer; man sänder många repriser - eller dyker upp i SVT Play eller något):

Makthierarkier, varulvar, zombies i Karibien, zombies som supersoldater,
 vampyren som adlig kvinnotjusare, vampyrer som klassöverskridare, 
vampyrer med märkeskläder, vampyrers tjänstefolk, vampyrer vill ha mer 
makt, är studier av skräck samhällsnyttigt - ja, fiktion uppstår i 
dialektik med verkligheten, varje monster är en politisk entitet, man 
synliggör politisk förståelse av världen, monstervärldens klassamhälle, 
vampyrer överklass (parallell nazister, rasister), vampyrer 
disciplinerade som gammal adel och militärer, bakom ytan finns dock 
hedonismen, överklassen är korrupt och lyder inte under någon, mutar och
 mördar, synen inte ändrats sedan Bram Stoker, överklassen är omättlig, 
monstervärldens arbetarklass är varulvar, samarbetsvillig, även 
motvillig arbetarklass som vill befria varulvarna, varulvsflocken i Ture
 Blood vill leva utanför samhället med droger och utför vampyrens 
smutsjobb, motsvarar White Trash, påminner om Stokers degeneration av 
arbetarklass, biologiska föreställningar från 1800-talet har dröjt sig 
kvar, zombies har högst begränsad hjärnverksamhet, zombies vill äta 
hjärna, de är maktlösa, men också en aggressiv hop, en upprorsmakare, 
monstervärldens punkare, zombies inte farlig ensam men väl i horder, 
mobben som symbol för de lägre klasserna, motiv i franska revolutionen, 
liknar karibiska zombien, gör som herren bestämmer, monstervärldens 
slavar, studier av monsterfiktion kan ge oss en bredare förståelse av 
samhället, vi kan lära oss 1) om klassamhället, 2) i 2000-talets 
samhälle tar vi avstånd från pseudovetenskap om rasbiologi osv - men då 
många miljoner läser skräck lever dessa teorier fortfarande.
--
ahrvid@xxxxxxxxxxx / Be an @SFJournalen Twitter Follower for all the latest 
news in short form! / Gå med i SKRIVA - för författande, sf, fantasy, kultur 
(skriva-request@xxxxxxxxxxxxx, subj: subscribe) info 
www.skriva.bravewriting.com / Om Ahrvids novellsamling Mord på månen: 
www.zenzat.se/zzfaktasi.html C Fuglesang: "stor förnöjelse...jättebra historier 
i mycket sannolik framtidsmiljö"! Nu som ljudbok: 
http://elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id?86081462 / Läs även AE i nya 
Vildsint Skymningslandet, årets mest spännande antologi - finns bl a på 
SF-Bokhandeln! - och nya E-antologin Skottdagen, 
http://www.elib.se/ebook_detail.asp?id_type=ISBN&id?86081454 / YXSKAFTBUD, GE 
VÅR WCZONMÖ IQ-HJÄLP! (DN NoN 00.02.07)

 
                                          
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- 
request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).
[SKRIVA] Om skräck på Kunskapskanalen

Other related posts:
