[SKRIVA] Nazisternas TV

Nazisternas TV
Kunskapskanalen hade nyligen ett tyskt reportage, kallat "Nazisternas TV", om de okända eller iaf sällan uppmärksammade tidiga TV-sändningarna i Nazityskland. Många tror kanske att man sände TV på prov från Berlin-OS 1936, men så blev det inte så mycket mer. Men faktum är att i det av nazisterna behärskade Tyskland sändes TV reguljärt i stort sett oavbrutet mellan 1935 och 1944! (Programmet går troligen i repris, som det mesta på K-kanalen. Kolla tablåerna!) TV sågs som ett viktigt propagandainstrument och under den första reguljära sändniningen 22 mars 1935 (BBC började först 1936) sade den paranta och ariskt blonda hallåan att detta nya medium skulle "inpränta bilden av Fuhrern i varje tysks hjärta". "Heil Hitler! avslutade hon. 

Sjukhus-TV och TV-stugor
Vanligt folk kunde främst se TV i publika "TV-stugor" (inträde 1 riksmark, vilkt var ganska dyrt) i framför allt Berlinområdet. Såvitt jag kunna utröna (alla mina uppgifter är från nämnda TV-program eller framgooglade) fanns som mest 28 TV-stugor, som hade allt från 30 till flera hundra sittplatser. Senare när kriget började distribuerades upp till 500 TV-apparater till tyska militärsjukhus för att ge förströelse åt skadade soldater. Tyskarna startade till och med TV-utsändningar i Frankrike - från Eiffeltornet - för dessa militärsjukhusutsändningar. Skadade soldater var troligen den största publiken, ända till TV-sändningarna upphörde under hösten 1944. (TV-stugorna kunde dock ha 10 000-tals besökare i månaden, och enligt en uppgift var årspubliken som mest kanske 300 000 tittare i dessa TV-stugor.) Att Deutsche Fernseh-Rundfunk (som det kallades, med en tysk örn på ett hakkors som stationsbild) inte uppmärksammats så mycket, trots att det var världens första reguljära och mest uthålliga TV-verksamhet, beror troligen på flera orsaker: 

Få program kunde sparas
1) Tyskland förlorade ju kriget, och i efterkrigstidens stora TV-länder som USA och Storbritannien, struntade man i vad nazisterna sysslat med. 
  2) Programmen var ibland närmast pinsamt nazi-propagandistiska.
3) Det blev aldrig någon "folk-TV", utan sågs i offentliga lokaler och på militärsjukhus. Det lär aldrig under kriget ha funnits mer än 600 TV-mottagare i Tyskland, vilka innehades av några få partitoppar, stod i TV-stugorna, och som sagt fanns på militärsjukhusen. (Det fanns planer på att till julen 1939 lansera en billig "folk-TV" i 10 000 exemplar, men kriget kom emellan och bara 50 ex tillverkades av "folk-TV:n".) 
  4) Och de flesta av programmen kunde inte sparas.
Men efter Berlinmurens fall hittade man i tidigare DDR:s arkiv 285 filmrullar från nazisternas TV, och i dokumentären får vi se utdrag från ett antal program. Det fanns inte video på den tiden, förstås, och man kunde inte spara elektroniska signaler. Mycket av nazi-TV:n sändes direkt och försvann alltså. Utomhusreportage gjordes dock på film, som sedan sändes via en scanner, och man hade också ett Outdoors Broadcasting-system som baserades på film. Från dessa källor kom de upphittade filmrullarna. OB-systemet bestod av en buss med en filmkamera på taket. Filmen matades in i en snabbframkallning, kom ut färdig någon minut senare, och scannades sedan elektroniskt. 

Nipkow, 180, 441 linjer
Det är sannolikt från en sådan OB-buss som den tidiga nazityska TV:n rapporterade från partidagarna i Nurnberg 1936. I ett tämligen patetiskt inslag får vi se en inte helt stilla kamera (den panorerar och rör sig så att man tror att det är ett avsnitt av en modern amerikansk polisserie...) bevaka Fuhrerns ankomst. Han kommer i en Mercedes till torget som lämpligt nog kallas Adolf Hitler Platz, och TV-kommentatorn blir alldeles till sig i brallorna när Fuhrern siger ur bilen och går nästan upp i falsett. Den nazityska TV:n sköttes av postverket. Enligt en uppgift började man experiment med det mekaniska TV-systemet baserad på den scannande bildskiva uppfunnen av tysken Paul Nipkow (Berlins TV-station döpte sig snart till Paul Nipkow-stationen, i dennes ära) och studireporten fick sitta i en liten isolerad skrubb och svettas i extrem belysning. Den mekaniskt baserade TV:n var dock inget att ha, som alla inser, och när man började sända reguljärt 1935 hade man ett helelektroniskt system med 180 linjer. (Det elektroniska bildröret var ett amerikanskt patent, men tyskarna tog ut en licens.) I februari 1937 bytte man till ganska hyggligt upplösande 441 linjer, och det var vad man sedan fortsatte med till 1944. Bildrutorna på de vanligaste TV-apparaterna lär ha varit ca 25 x 20 cm, men i Berlin fanns också på ett ställe något slags projektor-TV med storbild. 

1,5 -> 6,5 timme dag
1935 lär man ha sänt 1,5 timme/dag, tre dagar i veckan. Redan 1936 började man sända 3 timmar/dag, och ett par år senare även varje dag, inklusive söndag. Under 1936 års OS sände man hela 8 timmar om dagen (i dokumentären får vi se en uselt producerad sändning av fotbollsmatchen mellan Polen och Österrike, där den ensamma kameran panorerar vilt och har svårt att hänga med) och 1940 var de reguljära sändningarna uppe i 6,5 timmar om dagen. Programmen bestod av en blandning underhållning, propaganda, officiella tillställningar, reportage, "nyttoprogram" för krigstid, den veckovisa journalfilmen (som också gick på bio), osv. Några exempel: Reportage från Mussolinis statsbesök 1937 eller besök på internationella jaktdagar, som hölls invid Görings lantegendom Karinhall (vi får även bilder av Görings jakttrofeer som hänger på en vägg). Speakern som hävdar att "alla djur vet att jägaren är deras bästa vän" framstår som tanklöst komisk. Reportage kring kriget. Ett SS-förband som marscherar förbi kamerorna. Besök på ett militärsjukhus för benamputerade. När de senare *hoppar* genom en hinderbana på ett ben, för att visa att de minsann ändå är friska och krya, känns det fullständigt absurt. De sände programmet "Vapenbröder" om frivilliga som gått in i Luftwaffe. 

Nazistrecept och rasbiologi
Kvinnorna fick sina program. Reportage om hur man sminkar sig, om mode (i krigstid såg modet ut ungefär som uniformer...) eller matlagning. Ett exempel på hur propagandan genomsyrade allt är från ett matlagningsprogram, när reportern bryter in och säger åt den kvinnliga kocken: "Och ni får ju recept från nazisternas kvinnoorganisation och partiet varje vecka, så resultatet kan ju inte bli annat än perfekt!" "Ungdom på uppdrag på landsbygden" berättade om rasbiologisk forskning i ett reportage. Herrar i vita rockar plockade pedagosikt fram skallmätningsinstrument och mätte huvudet på en 13-årig flicka. Det fanns reportage om ridskolor, fiskodling, kolonilottsodling (viktigt för folkförsörjningen) eller om hur rondellen på Alexanderplats 1943 täcktes av foderbetsodlingar (allt för att främja "det totala kriget"). Våren 1941, mitt under brinnande krig, sände man från den idylliska vårfesten i Werder liksom för att visa att trots kriget var allt egentligen ganska normalt och bra. Det var ett reportage från KdF:s svinfarm och vi fick veta att man i Berlin ställde upp tusentals tunnor utomhus, där husmödrar kunde slänga matrester som skulle gå till just svinfarmerna. Det sändes tal av Goebbles och andra naziledare. VI får se Albert Speer intervjuas. Alla partidagar fr o m 1936 direktsändes i TV. (Men bara filmbilder från den 1936 finns kvar.) 

Slow motion och "konsertläger"
Man sände sport, t ex EM-matchen mellan Max Schmeling och någon annan (som Max S vann efter 70 sekunder - här visade man den vinnande knocken äveni slow motion!). Från OS hade man reportage från OS-byn, t ex ett besök i den amerikanska OS-förläggningen (ingen av deras svarta idrottare kom förstås med på bild). Det fanns TV-teater, där man förstås tilltalar varandra med "Heil Hitler!", eller en intervju med chefen för Schillerteatern som trosvisst utbrister i "Riket och partiet har har gjort det mycket lätt att driva denna teater." I ett annat avsnitt "kåserar" en skådespelare med klart elakt utseende om "valutamusikanterna" (antagligen avses svartväxlare och svartabörshajar) som som minsann skall sändas till "konsertläger" där det blir "ord och inga visor" tills de lärt sig "marschera i takt". Vi vet ju vad "konsertlägren" stod för - det inslaget kändes fruktansvärt plågsamt. Det fanns dock också lättare underhållning. Från taket till det första TV-huset i Berlin sändes sändes 19 juli 1935 det första avsnittet av underhållningsprogrammet "Takterassen", som dock inte heller kunde avhålla sig från propaganda. En kvinna sjöng en lovsång till organisationen KdF (Kraft durch Freude) och en man en hyllningssång till SA och SS ("Ja, de bruna kolonnerna från SA / och de svarta från SS, ja SS / då Fuhrern kallar så kommer de / från syd och nord och öst och väst" till ackompanjemang av en sorts banjo). 

Stora varitéer med lasso och bikini
Under kriget flyttade TV-sändningarna in i 1936-OS' stora studio, med plats för 2000 åskådare. Skadade soldater kördes dit från sjukhusen som publik och man hade en omfattande serie (en bra bit äver 100, sade en som var med) underhållningsprogram därirån. Det var sång och musik och dans och annat. Vi fick se en lassosteppdanserska à la Vilda västern (som alltid varit populär i Tyskland efter Karl Mays västernböcker) och en lättklädd dam, som verkade vara hawaiiinspirerad i minimal bikini och någon form av bastkjol, som utförde ålande danser. Där utfördes också stora dansscener med frack och glittriga klänningar. Jag undrar om Zarah Leander någonsin uppträdde i de här varitéerna? När man inte sände från den stora OS-studion, hade man en annan egenartat specialbyggd studio. Den bestod av ett antal scener som låg liksom tårtbitar kring en central plats där kameran stod. TV-kamerorna var dyra och sällsynta och från början hade man bara en. Genom studions konstruktion kunde kameran lätt gå från program till program. (Man fick senare två studiokameror, och hade som mest endast tre.) 

Reguljärt i nästan tio år
Nazist-TV:n framstår som världens mest avancerade TV och sände reguljärt under 9,5 år. Om det inte vore för all nazistpropaganda skulle programutbudet ha kunnat kallas både varierat och tämligen rikt. I Storbritannien sände BBC reguljärt från 1939 till 1939; sändningarna avslutades vid krigsutbrottet, bl a för att man var rädda för att den starka TV-sändaren kunde fungera som radiofyr åt fiendens bombplan. I USA hade man experimentsändningar på 30-talet, men varken amerikaner eller britter började med reguljär TV på allvar förrän i slutet av 1940-talet. (I Sverige fick vi vänta ända till 1956.) Mot slutet av kriget började nazist-TV:n få problem. Det hände att TV-sändarna bombades och från 1943 och framåt var det därför perioder med sändningsuppehåll. Hösten 1944 lade man ned helt. 

--Ahrvid Engholm

--
ahrvid@xxxxxxxxxxxx/ahrvid@xxxxxxxxxxx/tel 073-68622[53+mercersdag]
Pangram för 29 sv bokstäver: Yxskaftbud, ge vår wczonmö iqhjälp!
Gå med på SKRIVA! http://www.skriva.bravewriting.com
-----
SKRIVA - sf, fantasy och skräck  *  Äldsta svenska skrivarlistan
grundad 1997 * Info http://www.skriva.bravewriting.com eller skriva- request@xxxxxxxxxxxxx för listkommandon (ex subject: subscribe).

Other related posts: